Translate

onsdag 20 juni 2018

Furkapasset och dess streetride

Som sagt vi sov lugnt, det var bara -1 gr på natten och 20 gr i bilen. Då kom Bengt på att soppan började kanske ta slut så han stängde av dieselvärmaren och när jag vaknade vid fem var det bara 13 gr i bilen. Men den temperaturen har jag varit med om tidigare så jag sa till honom dags att gå upp och sätta på värmen. Nja, blev svaret, dieseln står på rött så vi ska nog ta det lugnt med värmen tills vi hittar en tapp där vi kan tanka.
Jaha, okey då,  för solen är på uppgång idag. 
Efter frukosten var det så grant på toppen att vi ville ta det lugnt och få njuta av den fina utsikten. 
Vilken skillnad på vädret jämfört med när vi parkerade i går kväll
Beroende på vilket håll jag vänder blicken får jag se en härlig dag.
Nog är det mycket snö kvar!
Där snön försvunnit i dikeskanten har Tussilagon kommit fram!

Vi har bestämt oss efter att kollat med ett par Holländare, det är sant Tour de Suisse kommer att dra förbi här runt 12.00 tiden. Vi stannar, har blivit lite sugna på cyklingen och dess aktiviteter.
Vart man än vänder sig ser vi bara fantastiska vyer.
Här sitter vi o fikar och väntar på cyklisterna
och tittar på alpblommorna.
Här kommer förcaravanen som delar ut reklamartiklar

Kepsar, hattar, dricka, bollar mm  delades ut! Ingen dålig skörd!
Nu är de på ingående 
Så den stora truppen bestående av fransmän, holländare, tyskar, schweizare, italienare m fl.
Här kommer cykel SOS 112

Detta var ytterligare en dag av överraskning, tänk att få se en så stor cykeltävling. Nog har vi haft tur på resan som fått vara med om så flitiga o tuffa cyklister. Men nu när tävlingen är över så är det bara att vänta på att passet öppnas igen för vi drar vidare. men åt vilket håll får vi se. 

Tjingeling men vilket håll det blev kommer i nästa inlägg
We 3







söndag 17 juni 2018

James Bond rallyt blev svårare för oss

Efter att ha legat tre nätter på camping Thusis var det dags att dra vidare. Vi kör ut på A13 och tillbaka upp till Reichenau och fortsätter vidare på väg 19 som går mot Andermatt. Regnet hänger i luften och ibland kör vi igenom molnen som går väldigt lågt.
Siktet är inställt på Andermatt där vi tänkt köra rutten Sustenpasset-Grimselpasset och slutligen Furkapasset. 

Men när vi kommer till byn Wassen, där vi ska svänga in på väg 11 ser vi att Sustenpasset ännu inte är öppet. 
Bara att köra tillbaka ner till Andermatt och välja väg 19 mot Furkapasset. Vi letar efter campingar eller stellplatser, men det visar sig att den enda ACSI-campingen som finns i närheten är fullbokad. Tur att vi också har Campercontact så vi letar upp en stellplats och var finns den, jo på Furkavägen. Bra tänker vi och börjar köra, det är inte så långt så vi tycker att det går säkert fort att komma fram dit och få lite ro. 
Men molnen tätnar och det blir mer och mer tjocka och nu har vi kommit upp på den slingriga vägen upp till toppen., så det går inte så fort, men vackert är det. Det gäller att ta det försiktigt för mötande bilister syns knappt trots att de har lyset på. 
Så här ser det ut på GPSen när vi kretsar fram mellan kurvorna. Hårnålskurvorna i Furkapasset är 16 st och längden är 22,5 km med en stigning på 1 063 m. Vi som trodde att vi skulle kunna köra som James! 

Men ett litet stopp blev det i alla fall för vi fick se att James Bond varit här 

Ja det lilla vi kan se, för nu är sikten i princip noll eller som vi säger, det är rena mjölket,
är några gamla restauranger som inte längre är vid liv.  Men nu har vi inte många meter kvar tills vi når vår stellplats på toppen och där står redan 5 HB, självklart tycker de som vi att det är förrädiskt att köra med noll meter i sikt.
Passet ligger 2 436 m över havet. Men där vi parkerade visade GPS att det var 2 441 m över havet.

Vilka nyheter vi fick av en engelsman. "I morgon är passet avstängt för Tour de Suisse kommer att passera Furkapasset". Nej, inte mer cyklister för oss. Men vad är att göra, självinsikten säger stanna kvar och sov i lugn o ro. Nu vaknar samvetet och jag känner att jag skulle gjort som Bengt sa, gått in på turistbyrån i Andermatt, då hade vi fått info och sökt efter någon annat. 
Javisst, kommer vi att sova gott denna natt för ingen kommer att se oss i dimman!

Tjingeling i dimman
We 3




lördag 16 juni 2018

Nu styr vi kosan till Schweiz

När vi lämnar Vaduz och ska köra mot motorvägen ser vi en träbro som går över Rhen. Alte Rheinbrucke som byggdes i början av 1900-talet.
Det är den enda träbron som
finns över Rhen, men det är bara cyklister och fotgängare som får nyttja den. Längre ner ligger den bron som tar oss över till den Schweiziska sidan utan tullformaliteter. 
GPSen ställs in på en ACSI camping som ligger utefter A13 och heter Viamala och ligger i samhället Thusis. 

N 46 41 56 E 009 26 42

Den ligger jämte Rhen och platserna skuggas av höga tallar. Hygienhuset är välordnat med mycket varmt vatten i både dusch och köksregion. Värdparet som besökt Sverige tyckte det var roligt att det kom svenskar till deras camping. 

På eftermiddagen tog vi det lugnt och strosade bara lite i omgivningarna. På måndag morgon sken solen och det började ramla in ungdomar med bilar och cyklar på. Vi tog en promenad till Lidl för att komplettera både basvaror och annat godis. Väl åter på campingen blev vi överraskade för på varje plätt, campingen är ganska liten, var det uppsatt små tält och en hel del HB uppställda.
 En massa typ partytält restes, bänkar och bord togs fram m m. När vi ätit kunde vi inte hålla oss längre utan frågade vad är på G. 

Jo, ca 320 holländare invaderade campingen för de var ute på en veckas cykeltur i Europa och bodde då en natt var på olika campingar. Av dessa var det 220 som cyklade och resten ingick i staben. Vilken organisation det låg bakom detta event. Jag pratade med en tjej som läste Managent och hon berättade att det var tredje året hon var med för hon ville få en praktisk insyn i både planering, ledning och samarbete. Men som hon sa jätteroligt men hon jobbade i köket så hon fick stiga upp väldigt tidigt för att se till att frukosten fanns på borden när killarna vaknade. 
Start och mål!
De hade med sig egen ambulans och egen ambulansmotorcykel!
Sjukvårdstält och massör som höll till under markisen på sin HB
Killarna som ansvarade för cykelverkstaden!
Lite svårt att se, men detta var köksregionen där all mat tillagades!
Här får även personalen lite middagsmat!
Lite roligt får man väl ha på kvällskvisten!
Här några bilder på de aktiva cyklisterna!

På onsdag morgon cyklade de vidare till nästa mål och staben tog hand om all packning och allt som ett sådant här event kräver. 
Tre långtradare krävdes och ett antal mindre transportbilar för att få med sig allt till nästa mål. 

På onsdag var det dags för avfärd men vi  hade först tänkt att besöka Viamala Canyon som är Swcheiz största canyon. Tyvärr vräkte regnet ner så det fick vi hoppa över. Det blir ju inga bra kort heller när det regnar så där otroligt. 
Men trots allt hade vi haft mycket trevligt med cyklisterna som tyckte det var roligt att vi var intresserade av dem och deras ansträngningar. 

Det blev tre dygn a' 21 CHF + gästavgift , totalt 78 CHF.

Tjingeling vi far vidare!
We 3




fredag 15 juni 2018

Liten stadsvandring i Vaduz


Äntligen lite Wifi så att jag kan lägga ut nya inlägg. (15/6)

Lichtenstein, det var inget semesterland för oss tidigare. Men nu när vi planerade att åka till Schweiz blev det mer naturligt att även fara igenom landet eller rättare sagt Furstendömet Lichtenstein.

Ett litet land som jag nämnde i förra inlägget, men det ligger otroligt vackert mellan två bergväggar och längst ner flyter Rhen igenom det lilla landet. På ena sidan gränsar det till Schweiz och på andra sidan ligger Österrike.

När vi vaknade på lördag morgon sken solen och vi upptäckte att vi var 7 st HB som övernattat där, väldigt lugnt var det i alla fall.

På dagens program stod en promenad till en bensinstation för att köpa en Vignette för Schweiz a 40 CHF, sedan in till gamla stan och slutligen en tur upp till slottet.

Vaduz är huvudstad och inte bara det, den är en av världens minsta huvudstäder med en katedral och ett parlament. Men den är nog mest känd för sitt furstepalats som ligger högt upp på en bergsvägg och omgivet av bland annat bokskogar. Naturen runt slottet är sagolik vacker. Vägen upp är brant och Chivas som först gått med oss runt i stan orkade inte med ytterligare en lång promenad i nära 30 gr värme, inte fläktade det heller. Det är tur att slottet syns från alla väderstreck i stan så vi kunde inte missa det.
Bilden hämtad från nätet
Att vi är i ett furstendöme visar alla de kungliga fåtöljerna som finns utställda lite här och var vid offentliga hus eller restauranger.

När vi går från stellplatsen in till stan ser vi att det finns små jordbruk mellan de höga husen. Men det är inte jordbruk eller industrier som landet är känt för utan istället har de satsat på handel, finans och turism. Det har ca 37 000 invånare och det finns ca 4000 företag.

Ett klockmuseum ligger utefter vägen och det har massor med olika klockor som är upp till 300 år gamla. Orkar man inte gå in på konstmuseet som är i världsklass och som ligger på gågatan, får man istället passa på och njuta av alla de skulpturer som finns utställda utomhus.

Vi strosar omkring på gator som består av gatustenar och ser plötsligt ett hus som varit ortens mjölkcentral en gång i tiden. Bilden på huset visar den tidens "industrialisering". Var vi än går ser vi också mycket gamla hus, men även alperna som omgärdar stan.

Att här fortfarande finns vinplantor i trädgårdarna, verkar vara en självklarhet för dem som har lite större marker. För visst är det spännande att kunna göra sitt eget vin. Att det är en gammal tradition visar denna vinpress från 1700-talet som står i ett gatuhörn.

Ett av stans äldsta hus är det s k Röda Huset som byggdes ungefär i mitten av 1300-talet.


Där finns många fina hus med både små men även stora trädgårdar och pampiga grindar.

Men ett modernt hus har smugit sig in bland husen med de härligt blommande balkongerna.

Trots sin litenhet tycker vi att här finns en hel del spännande saker att uppleva. På Turistbyrån har de även guidade visningar och alla broschyrer som behövs för att göra Vaduz eller vandra i omgivningarna.

På söndag eftermiddag kör vi vidare in i Schweiz och konstaterade att denna helg fredag-söndag inte kostade oss någonting i övernattningskostnad. Däremot var fikat, två små glassar och en dricka, 110 SEK något mer än vad vi är vana vid i Sverige. Gårdagens lunch uppe i Malbun tycker vi var värd sitt pris trots att det var Seniorstorlek på köttet, 385 Sek.

Tjingeling i värmen
We 3






lördag 9 juni 2018

En härlig vandring i bergen i Lichtenstein

Lördag morgon och vi har sovit gott på stellplatsen i Vaduz. Vid närmare betraktelse fanns där både wc och möjlighet till vatten. Eftersom det var helg hade vi turen att parkeringsplatsen var gratis. Betalar gör man för parkering mellan mån - fre  kl 07.00 - 17.00, varav en timma är gratis. Vidare kostar det bara 5 CHF och inte 10 som jag skrev i förra inlägget.

Solen skiner och det är en behaglig värme med lite lagom fläkt. Vi kollar in stans Infopoint för att få lite tips på lämpliga vandringsleder i närheten. Furstendömet som bara är 24,6 km långt och 12,4 km brett har lyckats med att erbjuda turister m fl 40 mils hiking trails. Lämpligaste turen idag för oss med en hund (som inte orkar gå hur långt som helst i värmen) är att ta buss nr 21 upp till byn Malbun.Här skrev jag ju så klart Malibu,(precis som vår Van) men byn heter inte det utan den heter Malbun. Den ligger på 1602 m höjd och bussresan kostade tur o retur 10 CHF per person. Väl uppe går det en öppen linbana till toppen som ligger på 2000 m, Sareiserjoch.
Vandringsleden uppe på toppen var  dock inte öppen då det fortfarande fanns mycket snö kvar i leden. I stället erbjuds fina leder ner i dalen med underbar natur och idylliska byar som klättrar utefter bergväggarna. 
Härlig utsikt över byn med de snöklädda bergen bakom sig. 

Flora och faunan är med sina 1600 arter är ganska likt vad vi ser på hemmaplan. Men den lilla vita blomman som jag har på bilden har jag aldrig sett hemma. Jag tror att det är någon form av vit orkide som jag hade turen att hitta inne i skogen. 

Väl tillbaka nere i Malbun, efter att ha vandrat ca 7 km, var det dags för lunch och den intog vi på 
                                   
det här hotellet med en underbar restaurang och personal. Även inredningen som var så typiskt Österikisk, var drömlikt vacker. Det är första gången som vi ser att pensionärer (Seniorer) får en speciell meny,  Bengt valde schnitsel och jag tog kycklingbröst. Båda var jättenöjda med både upplägget och även innehållet i bilagda sallad.

I morgon planerar vi att ta en tur genom gamla stan och ev en bit upp till Schloss Vaduz. Det förekommer dock ingen visning av slottet och det tycker jag är lite tråkigt, men jag förstår Prince Hans-Adam och Princess Marie som bor i slottet. 

Tingeling från oss som gillar Lichtenstein