Nu backar vi tiden rejält för att få se något mycket ovanligt

Vi lämnar Luso med Bucaco skogen för att fortsätta mot nya mål. Vi kör IC2 ner mot Coimbra. Där gör vi ett hastigt stopp i Ruinas de Conimbriga, en gammal romersk lämning.

Casa das Fontes som byggdes på 100-talet

och med fina mosaikgolv

Conimbriga är den största och utförligast utgrävda romerska flyndplatsen i Portugal 

Som sagt det blev bara ett snabbstopp här och vi fick backat tiden lite grand, jämfört med nästa resmål. 

 Men jag hade lite annat i tankarna som jag ville se!  Något som ligger ännu längre bak i tiden, faktiskt flera miljoner år sedan. Jag vet inte när eller hur jag hittade info om dinosaurie fotspår i Portugal på nätet. Men intresserad blev jag i alla fall och till slut hittade jag en artikel som troligen en fransman skrivit. Nu var det bara att hitta platsen på kartan. Men han var så sjyst att han skrivit ut koordinaterna.  Vi kör!

Både Bengt och jag var helt inställda på att var det något vi ville se i Portugal så var det dessa spår. Av koordinaterna kunde jag se att det låg i nivå med Peniche men inåt landet. Efter mycket letande på Google hittade jag en stor öppen plats på kartan som kunde vara brottet. Det måste vara i närheten av samhället Barreinha, en plats att hålla utsikt efter.

Vi åker genom småbyar och en massa småvägar  som vi tycker slingrar sig  huller om  buller. Men vi har ju koordinaterna så vi borde vara på rätt väg. Plötsligt så ser vi en skylt Vale de Meios och vi svänger in där.

Med den som mål  vet vi att vi är på rätt väg.  Någon km till och vi är framme. Är det rätt kalkstensbrott månntro,  för här finns ingen människa, inga skyltar eller något som vid första anblicken verifierar att vi är på rätt plats.  Men jag tycker att jag känner igen kalkbrottsprofilen från nätet.

N 39 27 27  W 08 49 15

Vi parkerar under ett träd och tar Chivas med oss för att undersöka och bekanta oss närmare med platsen. Det tar inte lång stund förrän  vi ser några fotavtryck, glädjetjut. Visserligen är många spår fyllda med sand för att rädda slitaget på dessa urgamla fotavtryck.

Någon gång på 1990- talet hittades de när marken skulle exploateras och ny kalksten skulle brytas i området. Först är jordavlagringarna bortförda och sedan när kalkstenen kommit i dagen så har stora block brutits. Därefter har den gråa graniten framkommit med en mängd dinosaurie fotspår.  Här har varit arkeologer som undersökt platsen som bekräftat att dessa djur för 170 milj år sedan sprungit över kullarna här.

Det är bara vi här ute på fältet och vi hör dån bortom oss. Vi får känslan av att de här stora djuren närmar sig. Men men ...det är bara ljud i skogen från andra kalkstensbrott.  Att få se fotspåren är mäktigt och det tar ett tag innan vi verkligen tar in vad vi fått uppleva . Det är otroligt! spännande! Det är svårt att ta till sig tidsperspektivet! 170 milj år tillbaka i tiden. Jämför med att sista istiden i Skandinavien passerade för 10 000 år sedan. Tänk att det fanns levande varelser på jorden för så längesedan som 170 milj år! 

Här syns flera spår som visar att de har sprungit rakt fram! 

Tur att de som jobbade i brottet inte har förstört de historiska och kulturella minnesmärkena utan att eftervärlden har en chans att få ta del av dem. Men någon massturism är det inte tänkt att det ska förekomma, då all info numera är borttagen på platsen. Det som är kvar är resterna av denna vägg!

Andra platser i Portugal med fotspår finns utanför Lissabon, åt atlantsidan!  Bästa sättet att få se dem är tydligen att komma från sjösidan med båt.

Även vid camping La Colina do Sol, där vi bodde i 3 dygn, strax söder om Nazare finns det också fotspår. Vi försökte hitta dem men det var så tungt att vandra i sanden med min onda fot att vi vände om. Förresten så var det av campingen som vi fick en karta med koordinater.

 Men här är koordinaterna till parkeringen vid Praia Salgados där vi började vårt sökande. 

N. 39 32 48      W.   09 06 36         

Ha de gött o Lycka till!

Bucaco Forest.

Ja, nu har vi rest och fått se många intressanta orter i Portugals inland. Efter Dourodalen hamnade vi i två historiska byar och efter de besöken blev det Portugals vinterparadis Torre Estrela. Nu lämnar vi den 3:e historiska byn Piodao och därför tänkte jag visa vår körväg mellan de här orterna.

För att få uppleva orterna har vi bara kört dryga 30 mil. Men det har varit värt att köra på de slingriga vägarna som ändå har varit i bra kondition och där kör även turistbussar vilket innebär att stora fordon kan ta sig fram. Men nu tänker vi lämna inlandet och köra lite ut mot Atlantkusten.

Jätteträd!

Varför inte besöka trädgårdar o liknande tänkte vi, som ett alternativ till alla andra sevärdheter som Portugal erbjuder. Sagt o gjort vi lämnar inlandet och börjar dra oss västerut för att besöka en mycket känd skog!

Bucasso skogen ligger norr om Coimbra på väg N 234 som är en avtagsväg till IC 2,  så självklart blev det ett besök då vi ändå var i närheten.  På Campercontact hittade vi en stellplats som hette Bucaco, dock utan någon form av service. 

N.  40 22 28    W.   08 21 31

Vi kör upp till den och ser att det var den skräpigaste plats vi sett. Några mera HB fanns inte där heller. Vi frågade några lokala varför är det så mycket skräp här. Svaret var, Fiesta igår. Ja då förstod vi att det var inget naturligt inslag på platsen.

Porta de Sula

Vid parkeringen fanns en port så att vi kunde gå in i skogen.  Vi tog en kvällspromenad med Chivas för att orientera oss lite i skogen och för att han skulle få göra sina behov. Det ska tydligen finnas en mur runt hela skogen med 10 portar in i området.

Vad vi då inte visste var att vi kommit till baksidan av parken. Men där fanns ju en ingång i den höga muren, så det var bara att dagen därpå utforska den annorlunda skogen och få massor av frisk luft

När vi vaknade och tittade ut ser vi en mäktig syn. Dimman ligger tät under oss, samtidigt som solen skiner  på oss.

Klimatet i den här delen av Portugal är milt med en årlig nederbörd på ca 1500 mm och dimman är frekvent. Något som gynnar växtligheten i området. 

Vi går genom skogen och upptäcker hur spöklik och magisk den är med all sin mossa och snårighet. Grönskan är djup och det finns massor av olika arter. Ibland upplever vi all snårighet som en ovårdad skog, men det kunde kanske vara sällsynta arter som inte fick rensas bort!

Här finns trädstammar som  planterats av karmelitmunkar på 1600-talet. Det var Portugals sjöfarare som kom tillbaka med exotiska växter som trivdes i både klimatet och med dess jordmån här.

Ytterligare ett träd som är pampigt med sitt omfång. Jag kan tänka mig att detta är bland de äldsta i skogen. 

Bussaco Palace 
Vi hade ingen aning om att det fanns ett gammalt palats i skogsområdet. Tipset fick vi av en  militär som arbetade på militärmuseet strax intill. Stöter vi på det så kommer vi att besöka palatset tänkte vi. Men helt plötsligt låg det framför oss inne i skogen..

Palatset byggdes som ett sommarpalats åt kungafamiljen i början av 1900-talet. Men kungen avled 1910  och då fick kungens chef tillåtelse att omvandla det till ett hotell.

 En skönhet utan dess like tycker vi. Idag har hotellet  åtminstone 5 stjärnor.

En blick in i receptionen vittnar om dess tidigare historia, lyx o flärd. 

Palatset är också försett med många fina konstverk i "ajuleos".

Statyer o krusiduller på palatset

 Väl framme vid palatsets information frågade vi efter en karta över skogen för vi hade hittat så många stigar att följa att det var lätt att gå vilse eftersom vi inte visste var i skogen vi var. Då frågade de oss var vi parkerat bilen. Vi har ingen bil med oss, vi vandrade hit, svarade vi. Resultatet blev att vi slapp betala 5€ i parkeringsavgift. Vår bil stod ju på andra sidan av skogen och enligt Campercontact är det gratis att parkera där. På kartan vi fick finns koordinaterna N 40 22 34  W 08 21 56, dessa är nog huvudingången till palatset med sina p-platser.. 

Med hjälp av kartan fann vi den berömda Fonte Fria.

Chivas var inte intresserad av att bada

 Det blev både lätta men även svåra stigar och trappor att passera Men upplevelsen av den ovanliga men trollska skogen var värt besöket.

Detta är tydligen en ormbunke som växer på stam och de vita blommorna är vilda vita hortensior

Skogen är full av gamla valv och vattenställen

Fonte s. Silvestre

Här gick det inte att läsa på skylten vilken vattenpost det var! 

Via Sacra med sina små chapels utefter vägen.

Om jag tolkar kartan rätt är Via Sacra vägen upp till Cruz Alta, ett kors som ligger 551 m över havet med strålande utsikt över landskapet. Tyvärr gick vi aldrig den vägen för det tar ca 1 timma att komma dit upp. 

Otrolig skön känsla att helt plötsligt hitta en vägskylt som visar vägen till vår "ingång".

Hotellets trädgård är fri att besöka och även den värt ett besök och sedan finns skogen där med sin trollska utstrålning och all mossa. Den är ett måste.

Battel of Bussaco

Vid den här Obelisken som ligger granne med stellplatsen, besegrade  Wellington tillsammans med portugiserna fransmännen 1810

Troligen var det någon form av minnesdag när vi var där, för det kom militärer och lade ner de här kransarna. 

Ha de gött!

God Jul o Gott Nytt År

Vintersolståndsdagen är äntligen här! Så skönt att vi kommer att få lite längre ljusa dagar. Men först firar vi Jul och därefter Nyår, sedan blir det ett par sköna avkopplande dagar i Tandådalen med förhoppningsvis mycket snö.

Our Vantastic är nu avställd och kommer så att förbli fram tills solen värmer oss lite mer.

Vi hoppas att alla får en fröjdefull Jul och ett Gott Nytt husbilsår!

Den tredje historiska byn - Piodao

Efter besöket i Torre Estrela kör vi en mycket krokig väg ner mot N 230 för att senare kunna köra mot ytterligare en historisk by, vår tredje,  som ligger i bergskedjan Serra do Acor.

3.  PIODAO med grannbyn Foz d´Egua

Det är nog den by som förekommer mest i turistbroschyrer o liknande. Inte så konstigt egentligen för 

den ser helt annorlunda ut när det gäller dess byggnader,  än vad vi är vana vid att få se i Portugal.

 De flesta husen är  byggda i två våningar och av en brunaktig sten som finns i omgivningarna. På engelska heter det schist, vad det motsvarar på svenska har jag inte lyckats klara ut.

Vi når byn sent på eftermiddagen och eftersom den inte har någon stellplats frågar vi en restaurangägare var kan vi  parkera för natten. Han hänvisade oss till de två vägar som leder in och ut ur byn och där bilar står. Nere på torget är det fullt med varubilar o liknande så det är först när de lämnat byn på kvällen som det finns plats för oss. 

N 40 13 41  W 07 49 31

Men vi tycker att vi hamnade ganska plant på infartsvägen så det blir jättebra att övernatta här. 

Piodao ligger söder om Sierra da Estrela  och långt ut i skogen bland de portugisiska kullarna i bergskedjan  Acor. Vi kör slingriga vägar och bland förkolnade träd och funderar på har vi verkligen kört rätt. Det är bara vi som är på vägen som tycks oändligt lång  med  många hårnålskurvor och smala vägar. Känslan är att vi är ute i "know where" 

Det första som möter oss i byn är ett hotell som är byggt i samma stil som husen i byn. Tänk att en by som ligger så ödsligt och långt från civilisationen har ett hotell, detta måste enligt oss  vittna om byns kändisskap. 

Den här byn ser vid första ögonkastet väldigt dyster ut. Så gott som alla husen är byggda i mörk sten men har fått blåa dörrar och fönster i trä som lyser upp. 

Nere vid torget ligger turistbyrån och där finns också ett litet museum som visar byns gamla historia, dess utveckling, invånarnas levnadssätt m m..

 De vackra blåa dörrarna lyfter byn

…… helt rätt att förstärka det blåa inslaget i byn .....

En byggnad som avviker i färgsättning är deras kyrka, den är nämligen vitslammad med ett ytterst lite blått inslag på tinnar och torn och den finns med i princip på alla foton o presentationer av byn. Ett mycket annorlunda inslag som verkligen sticker ut i den här pittoreska byn med sina mörka gråa schisthus. Historien säger att kyrkan byggdes på 1800-talet av invånarna själva med hjälp av deras pengar och guld. 

 Gränderna är trånga och även de är gjorda av den brunaktiga stenen. Lite knöligt att promenera här men vad gör man inte för att få uppleva byn. Byn är uppbyggd på en sluttning och därigenom får den de branta trapporna upp mellan husen. 

 Taken har skifferplattor och stenarna till husen har en gång i tiden tagits från omgivningarna.

...... så här ser en vandringsled ut med det gråbruna berget i bakgrunden..... 

Byn har varit isolerad i flera hundratals år då det inte gått riktiga vägar dit. Eftersom den inte varit strategiskt placerad mot den spanska gränsen har den inte heller någon gammal borg som många av de andra historiska byarna har. Med andra ord den har sluppit en massa gränsstrider. 

Idag är det knappt hundratalet boende i byn. Men den lever numera på turismen och lite på jordbruk. Man ser väldigt tydligt de terasserade platåerna runt byn och på "huvudgatan och torget" finns turistprodukterna till salu samt några restauranger.  

Populära produkter från byn är deras olika likörer, honung, bröd med byns egen ost, samt olika hantverksprodukter. 

Sedan var det dax att även besöka grannbyn Foz d'Egua med sin badplats.  Byn verkade nästan övergiven men hade besök av turister som strosade runt. Även här är husen byggda i schiststenen men antalet hus är inte lika många som i Piodao.  En vykortsvy över byn är hängbon som går över vattendraget, men numera är hängbron avstängd på grund av bristande underhåll och husen som ligger vid den verkar övergivna. 

Det finns en vandringsled mellan byarna som är ca 3 km, men det var inget för min onda fot.

Vi fick i stället lift med holländska Ellen som hade en 5,4 m bil som hon bodde ensam i  året om. 

.......... men hon berättade att under perioden januari - mars var hon i Indien för att lära sig mer om yogha ......

Självklart måste vi testa det klara vattnet ….. men det var lite för kallt för att bada tycker jag ...

den välkända bron över floden

Sedan for vi tillbaka till Piodao och sa hej till Ellen och önskade henne en fortsatt finn resa i Portugal.

Även vi förberedde vi oss för avfärd men hade svårt att lämna den här underbara byn. En by som vi inte fick nog av utan vi ville veta mer om dess överlevnadsstrategi och kommande framtid. Det var fantastiskt att vi fick uppleva den och vi säger att det är verkligen värt att åka hit till ödemarken. Är ni i närheten, gör gärna ett besök!

Ha det gött!