Vår vintur i Dourodalen

Äntligen är det dags att starta vår vinresa genom Dourodalen. En tur som vi har stora förväntningar på. Vi tror nämligen att Dourodalen är Europas vackraste vindal.  Solen skiner, termometern visat +19 gr, men det verkar inte bli någon jättevarm dag enl Klart. Vi drar iväg och jag har studerat ett vägförslag  som jag tror blir bra.  Det blir N 222 från Regua vilket innebär att vi åker tillbaka över en av Reguas  tre broar. Här ser ni hur vi på ett ungefär gjorde vår vintur. 

På många ställen är odlingarna terasserade på grund av den kuperade och branta terrängen, med många fina byar längs vägarna. Vi närmar oss Alto Douro som finns med på Unesco lista.  Det är där som  flertalet vinproducenter tillverkar sina världsberömda portvin. 

Javisst, känner vi till Sandemans Portvin - och det är här en del av deras vinodlingar finns.

Många stora, men också en hel del små gårdar kantar vår väg genom dalen.

Vårt första stopp blir Pinhao som ligger mycket vackert utefter floden.  Men när vi kör genom det lilla samhället med sina smala gator ville vi krevera för en belgisk HB hade parkerat mitt i en T-korsning och lämnat bilen. Här blev det kaos åt alla håll och kanter, köerna bara växte.  Inte vet jag om de var på väg ner mot floden och stellplatsen där, för att recognosera men efter 10 min kom vi loss och kunde köra vidare.

Vi kör på slingriga och smala landsvägar med soliga sluttningar med raka vinodlingar. Det var tur att landskapet som är så vackert, dämpade vår ilska över hur tokigt HB-ägare kan agera i trafiken. Den hisnande utsikten över floden och bergen med sina vingårdar gör en alldeles stum.

I Pinhao byter vi väg till N222-3 för att gena upp till Alijo. Vi möts fortfarande av branta dalgångar och skördetiden är i full gång. Det ligger lite druvor här och där efter vägarna. 

Sedan fortsätter vi på N212  ner mot Tua River och vi ser att det är nyodlingar på många ställen. Vi ser också att där vindruvorna är skördade har "saxen" varit framme och beskureit plantorna.

 Vi viker av  mot N 214 över Linhares där det finns romerska lämningar. Men det var så smalt igenom byn att det var knappt att vår bil kom igenom. Vi hoppade lämningarna och når så småningom Barragem de Valeria.

 Att få se den här dammen som byggdes 1975 var mycket mäktigt. Tidigare var här kraftiga strömmar som var svårgenom trängda och som även tagit många liv vid båttransporterna, barcos rabelos, av vinet ner till lagringsplatsen i Porto. Idag ser man knappt de här små  träbåtarna utan det är de stora passagerarbåtarna som gör sina turer långt upp i floden. 

Vi har fått se många fina vinodlingar, så jag har undrat över hur de lyckats med att få raderna så spikraka.  Terasserna är både höga och långa så det måste ligga många timmars arbete bakom dem. Vinstockarna är på en del ställen planterade så att de följer dalgångarnas kuperade berg, vilket ger ett tjusigt intryck när vi passerar med bilen. Hela tiden förvånas vi över den vackra utsikten som dalen erbjuder.

De smälter så fint in i landskapet och jag hoppas att odlarna får stora vinskördar varje år, för det portugisiska vinet smakar verkligen utsökt. Portugiserna tillverkar inte bara portviner utan också bordsviner som är mycket utsökta. Det fick vi bevis på vid vår vinprovning i Regua.

Efter att vi sett Barragemet var det bara att fortsätta tillbaka till Pinhao och Regua.  Sammantaget blev det en dagstur på ca 15 mil, inklusive lite felkörningar. Vi rekommenderar dock inte att köra över Linhares med stora HB, där är det för trångt.

Detta var en sträcka landskap som är mycket populär att köra, både bland husbilar men även personbilar. Jag tror att det är bra att undvika helger då många portugiser är ute och kör för det blir trångt på många ställen. Vi körde en vanlig vardag och hade normal trafik tycker vi, så hela dagen var mycket givande, med undantag av den belgiska HB som hade tagit paus mitt i en korsning!

Har ni möjlighet att passera Dourodalen så ta en tur in, för det blir verkligen en dag utöver det vanliga! Vi skulle gärna göra om turen, för dalen o floden visar upp storslagna naturscenerier!

Ha de gött!

Hjärtat i Dourodalens vindistrikt - Peso da Regua

Nu är vi åter hemma efter en fantastisk höstresa i Portugal. Datorn är lagad och jag kommer nu ut på nätet igen! Visst känns det fruktansvärt att vara utan dator samtidigt som mobilnätet inte alltid  har varit det bästa,  på många ställen där vi kört i inlandet. Jag känner jättestor tillfredsställelse med att nu kunna fortsätta dela med mig av våra många fantastiska upplevelser som vi haft på resan under hösten. Min planering innebar  många stopp i norra och mellersta delen av Portugal. De flesta har vi gjort men vi ville också spara några till en annan gång. De finns kvar på vår Bucketlist.

Nu gäller det bara att komma ihåg allt som vi upplevt.

Jag börjar med vår resa i Dourodalen och först presenterar jag hjärtat i Portugals vindistrikt, Peso da Regua. På många vägskyltar står det oftast bara Regua.

 Regua ligger utefter A24 mellan Vila Real och Lamego.

Här finns en bra stellplats som tar många, många bilar. När vi var där stod vi tillsammans med 55 andra HB. På vår plats fanns gråvattentömning, vattenpåfyllning och eluttag, allt för endast 3 €. Naturligtvis fanns det också toatömning men den låg vid sidan om. 

N 41 09 21  W 07 46 46 

Båda var vi överens om att gå till centrum för att få lite turistinformation om morgondagens vintur med bilen. Vi fick en karta med förslag på massor av quintos där vinprovning var ett naturligt inslag vid eventuella stopp. 

Att staden är en vinort vittnar mina foton om, som jag tagit under vår promenad in till centrum. Överallt blir vi påminda om att stan är centrum i Dourodalens vintillverkning. 

På vägen tillbaka till bilen blev det ett stopp för vinprovning för oss, något vi inte ville missa, eftersom vi skulle köra rundan dagen efter. Det blev 3 vita och tre röda med en mycket god tallrik tapas med 2 sorters ost, korv och skinka samt bröd.

Det var ett efterlängtat tilltugg som smakade utmärkt till de olika vinerna vi provade. Tänk att få sitta utomhus i en liten smal gång tillhörande ett gammalt skjul och dricka vin samt se en Michelin skylt på väggen ovanför.

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till HB och började planera vår rundtur i Dourodalen. Vi visste att en runda skulle handla om 12-15 mils körning med ca 5 stopp.


Fortsättning följer !

Ha de gött!