Så här bodde vi på Corona Blanca

Det finns många fina hotell i Playa del Ingles att välja på. När vi var här vintern 17/18 gick vi nästan dagligen förbi Corona Blanca med sin härliga vakthund vid entrén. Vi tyckte att hotellet låg centralt o bra till.

Vidare har hotellet en italiensk restaurang som granne på ena sidan. En restaurang som vi uppskattade mycket eftersom deras miljö och mat var fantastisk. 

På andra sidan hotellet har vi det svenska caféet "Café de Paris" med svenskt kaffe, underbara kondisvaror och smörgåsar. Valet var därför inte svårt att välja hotell. 

Vi var framme sent på lördagskvällen så att springa ut o shoppa frukost var inte att tänka på. Eftersom vi inte hade någon mat inkluderad I resan blev vårt första besök på caféet på söndagsmorgonen.

En fantastisk köttbullesmörgås med rödbetssallad, vilken frukost!   Efter den orkade vi gå till Lidl för att inhandla diverse frukostvaror.

 Sedan var det dax att kolla in poolen som har ca 22 gr. 

Varje lördag var all personal ute och städade hela poolområdet. Då var det ingen idé att gå ner till poolen före tiotiden. 

Självklart rengjordes poolen varje morgon och badvakten desinficerade alla solsängar så fort någon packade ihop och lämnade området.  Det var dessutom obligatorisk att bära munskydd inom hotellområdet. Får säga att personalen var otroligt duktiga på att respektera hotellets regler.

Vi bodde på 5:e våningen med ett trevligt litet pentry och  

allrum med TV och rejäla garderober i sovrummet.

Varje morgon kollade vi in vädret från vår balkong. 

Här kunde vi avgöra om det blåste mycket, för då skulle vi välja poolen. Utsikten var jättefin över Atlanten och vi såg även en del av Maspalomasöknen. 

Med restaurang Rimini som granne var det inte så svårt att få husbilsvänner att inta en härlig middag där. 

Här är vi tillsammans ned Elisabeth o Lennart som har Husbilen Ellen. Vidare träffade vi Max o Annhelen, men typiskt så glömde jag ta kort . Därför bifogar jag ett kort när vi besökte dem i deras bungalow på Sun Club. 

För övrigt så blev det både många o långa promenader. Här är vi på väg till Maspalomasöknen utefter stranden. 

Då vi var där över advent var det mycket intressant att få se hur julpyntet växte fram. 

Spanjorerna anser vi är otroligt duktiga på att julpynta och få stan att glänsa i mörkret. 

Eller så tog vi bussen till underbara Puerto de Mogan för att dels besöka marknaden, dels njuta av alla vackra blommor. 

Detta är en stad med bougenvilla i varje hörn. Man blir så glad av att få se blomfägringen. 

Även vår s k vakthund fick ny dress när det närmade sig jul. Efter en månads vistelse var det dax att återvända hem med mycket sol o värme i bagaget och laddade batterier för andra halvan av vintern. 

Ha de gött,  samtidigt som vi önskar alla ett Gott Nytt År. 

Året är snart slut!

Vi önskar alla vänner, läsare o släkt 

God Jul o Gott Nytt Är  

Nya utflykter - Charco Azul och bassängerna

Nu var det dax att köra på västra sidan av GC. Det är således GC 200 som till stor del är motorväg som tar oss norrut. Men först passerar vi Los Azuleos som är det färggrannaste bergområdet på GC enligt oss. 

Den gröna färgen är troligen påverkad av svavel vid vulkanutbrottet för jättemånga år sedan. Ett fantastiskt blickfång. 

Här stannar vi till och njuter av både utsikt och nypressad apelsinjuice samt torkad

kivifrukt. 

Nästa stop bli Mirador del Balcon strax ovanför . En utsiktsplats som nästan hänger i luften och har glasväggar så att utsikten blir enorm över Atlanten. Som extra plus fick vi också se en svag regnbåge. 

Topparna påminner oss om Djävulens tänder i Norge!

Därefter drog vi vidare mot El Risco för en vandring mot Charco Azul som är ett fint vattenfall uppe i bergen. 

Otursaktigt började det duggregna, så vi drog oss för att göra den här vandringen då vi inte visste hur brant stigningen skulle vara. Leden är bara 2 km men tyvärr vet vi inget om stigningen. 

Här är en fin början på leden. Det var bara att sätta sig i bilen och köra vidare till bassängerna. Men regnet fortsatte så vi lämnade den tanken och körde mot staden Firgas för här ville vi fota de vackra vattenfallen. Firgas  vattentrappa är mycket berömd och nu var det särskilt vackert med julstjärnorna. 

Här forsar vattnet fram. Stan har även eget mineralvatten med bubblor som vi fick till vår lunch. Vid sidan om trappan finns bänkar med det kända mosaikkaklet från Sevilla. 

Efter lunch körde vi en tur till Jardin Botanico som är Spaniens äldsta botaniska trädgård för att få se både inhemska och importerade växter. 

Parken är indelad i olika zoner som representerar de olika växtarterna som förekommer.

Det är en fridfull park som är öppen hela året, men stängd på måndagar.  Vi saknade dock de många praktfulla blommorna som finns på GC, det är ju alltid trevligt med lite färger i en park. Så den bästa tiden att besöka parken är tydligen i januari och februari. 

Trots avsaknaden av blommande fägring är parken mycket vacker och verkligen värd ett besök. 

För att få uppleva lite naturliga vulkanbassänger körde vi förbi Las Palmas och ner på GC1 för jag visste att där fanns också lite bassänger. 

El Bufadero är en tidvattensgnejser vid La Garita. När tidvattnet  närmar sig stiger vattnet genom de taggiga vulkaniska klipporna och rinner ut i en fontän. 

Snart kommer det sprutande vattnet!

Härligt att stå o se på det sprutande vattnet. 

Dagens färd gick sedan mot hotellet o middag tillsammans med Max o Annhelen på restaurang Rimini. 

Som vanligt valde vi Sjötunga till huvudrätt samt god dessert av deras olika sorter som finns att välja på. Slutligen en brandy till kaffet!

Ha de gött för det har vi!

Temisas, Sankta Lucia och Roque Nublo

Temis är en liten by som också ligger utefter GC 550/552. Vi gjorde ett litet stop för att få se de vitkalkade husen med valmat tak. Tyvärr var det inte så många hus som hade valmat tak men det är ju bl a det som byn är känd för.

Vid busshållplatsen välkomnades vi av ett mandelträd, ett blommande mandelträd nu!!

Så naturligt, men verkligheten visade på plast, fusk fusk. 

Byn har av ö-regeringen fått status som  en typisk kanarisk by, men den är trots det  okänd för många turister. Den är lite  charmerande att promenera runt i och landskapsbilden är frodigt grön som kontrast till de vitkalkade husen med det terrakottafärgade teglet på taken. 

Runt byn finns olivlundar från vilka  Kanarie olivoljan Caseiro de Temisas utvinns och det är enda byn på GC som tillverkar olivolja. 

Vi testade en oliv, men fy vad besk den va.

Efter Temisas drog vi vidare till Sankta Lucia för en snabbvisit i kyrkan 

Kyrkan är otroligt vacker men tyvärr fanns inga julstjärnor ännu utplacerade, vi skulle kanske väntat med vårt besök en vecka till. 

Utanför kyrkan finns en staty med Lucia.

Nästa utmaning för oss var att ta sig upp till Roque Nublo klippan. Vi har tidigare kört runt den o fotograferat den på avstånd. Men nu gällde det att köra GC 60/600 för att komma så nära den som möjligt för att få den kortaste vandringen från parkeringen. 

Väl framme finns det  bra p-platser och en led som tar en upp till toppen.

Klippan anses vara en av de största naturliga stenarna i tlden. Den reser sig 80 m från sin bas och bredvid den finns en annan monolit som kallas för Grodan. 

Dessutom finns det ytterligare ett monument som ser ut som en munk. 

Enligt utsago är det 1, 5 km att vandra från parkeringen upp till toppen som är en av de högsta punkterna på ön, 1813 m öh. Klippan har ett vulkaniskt ursprung och platsen var tidigare en helig plats för ursprungsbefolk -ningen.

 Leden uppför börjar med en huvudled som inte är så svår att vandra och som går genom pinjeskog

och över öppna lavabergarter. 

 Men sedan följer en stig som är både smal, knaglig och ojämn. Ibland gäller det att hoppa mellan olika stora o små stenar. På en svårighetsgrad mellan 1-10 anser jag att den ligger på 8. Gör definitivt inte som jag, som vandrade i mina Eccosandaler, nej ta en riktig sportsko på dig för det underlättar betydligt, eftersom det är ganska farligt att ta sig dit upp. Mina foton blev inte så många på naturen, då jag hade fullt upp med att kontrollera var jag satte fötterna.

 Det är ett dramatiskt berglandskap som stigen löper i och belöningen efter den ansträngande vandringen blir UTSIKTEN. 

Nu är den gjord och jag tänker inte göra om det! 

Ha de gött!