Nu är det Albufeira som gäller

Efter Sintra bestämmer vi att vi kör direkt ner till Albufeira. Vi väljer IC2 som jämfört med tidigare års körning är mycket bra nu, så det går undan. Det är bra för vi hoppas på att få plats på stellplatsen och att kunna stanna där i en månad.

Det var många lediga platser så det var bara att välja. Något som inte är så vanligt där. Ibland är det flera bilar i kö som väntar på att få komma in. Solen sken och det var gott och varmt. Nu skulle vi vila upp oss i några dagar efter att ha kört omkring i Portugal och fått se så otroligt många sevärda platser. 

Den här resan hade vi inget tält eller stor matta med oss då vi visste att planeringen inte gav tillfälle till alltför många stopp i flera veckor. Men med det fina höstvädret klarar vi oss utan tält och med liten matta. 

De första dagarna blir det bara promenader runt i Albufeira för att se finns det några blommande buskar o träd att njuta av. Vi kände stort behov av att få se vackra färger då vi har kört i landet och träffat på många eldhärjade områden med kolsvarta marker o träd. 

Det kändes myckert bra att få se buskar m m som fortfarande blommade fint när vi promenerade runt i området kring stellplatsen. Uppiggande får jag nog säga.

Men den här bougenvillan började nog ge sig, men det var en jättemysig entre till deras hus, trots de få blommorna som var kvar. 

Andra detaljer som man kan upptäcka vid våra hundturer är bland annat en så här fin keramiklampa som satt på ett hus. Hoppas bara att den släpper igenom mycket ljus när det är mörkt. 

Nere på huvudgatan har kommunen börjat att ansa de stora palmerna, alla de bruna vissna bladen skärs bort. De som gör detta får jag nog säga är djärva klättrare för de är mycket högt upp över gatunivån.  

Men fint blir det!

Sedan var det dags att frissera Chivas. Nu valde vi ett nytt ställe som låg mer tillgängligt till,  nere i centrum. Att fixa honom  kostar 30€, ( jämfört med hemma 750 kr) o få tillbaka en sån här sötnos. Fördelen med en kortklippt Havanaisare är att han trivs mycket bättre i värmen. Han kan dessutom springa o hoppa mer eftersom han inte blir trött o varm. 

Under de två timmar som han är hos frissan går vi ner till stranden och letar efter dagens revbensspjäll. 

Vad restaurangen heter kommer jag inte ihåg men de har fina spjäll! Vi har ätit där många gånger. Spjäll är något som Bengt önskar när vi kommer till Albufeira. 

Efter den lunchen blir det kaffe med kaka.

Strålande gott, men lite för mycket grädde för mig. Tur att det går att gräva ur grädden och äta den mängd som passar en!

Mätta och belåtna hämtar vi Chivas och fortsätter mot gamla stan innan vi vänder tillbaka till stellplatsen. 

Ha de gött!

Lissabon - Sintra

När vi besökte Lissabon i mars 2017 sa vi att det måste bli ett återbesök för vi kände oss inte färdiga med stan och alla dess sevärdheter.  Nu när vi befann oss på Portugals västsida så var det bara att välja kustvägen ner till Sintra.

Sintra ligger ca 3 mil från Lissabon och är ett sommarparadis för Lissabonsborna. Vi gjorde en djupdykning i Parque da Pena med sitt färggranna slott år 2017 men på grund av tidsbrist hann vi inte med  Quinta da Regaleira. Men nu skulle det bli av. 

Vi hittade en stelllplats i Sintra,  N 38 48 15  W 09 21 25,  mitt emot ett Lidl,  som dessutom servade turisterna med gratis buss upp till Sintra centrum. Utmärkt, det skulle komma en skur dagen efter så varför  inte ta bussen upp med en gång. Sagt o gjort! Chivas fick egentligen inte åka med men vi var de enda passagerarna på eftermiddagen, så sätt han i ert knä så  går det bra, sa chauffören.

Väl uppe vid tågstationen blev det en Tuktuk till Quinta.

Nästa problem -  inga hundar med in i slottsträdgården o slottet! Dax att dela på sig igen. Bengt sitter med Chivas och väntar på att jag ska bli klar.

Jag går till biljettkassan och finner att det är ingen kö in, vilken tur jag har! Att köpa en pensionärsbiljett kostade  bara 6 eller 8 € om jag inte missminner mig, sedan fick jag en mycket bra karta över området. Nu var jag färdig för att starta min vandring.

Palatset är byggt på 1890-talet och har en jätteträdgård. Det är klassat som ett världsarv av UNESCO och är ett absolut måste om man besöker Sintra. 

Det är inte bara slottet som är sevärt utan hela slottsparken utgörs av små sjöar, grottor, källor och massor av andra små byggnader som var och en för sig är otroligt vackra och som det även går att gå in i. 

Jag var där vid fel årstid, tror jag,  för det var inte många blommande växter. Men de jag såg var fina.

Detaljbild av ett torn på slottet

Slottet har ett smeknamn och kallas också för "Miljonären Monteiros slott" . det var han som under sitt innehav byggde vattenfall, underjordiska tunnlar, massor av dekorationer och annat spännande som nu finns att utforska  där.

Precis som i Bucaco skogen ( som jag tidigare skrivit om)  är det mycket mossa på byggnader och konstruktioner vilket gör att trädgården blir väldigt trollsk. 

 Ingång till en av grottorna, Grotta do Oriente, som finns i trädgården.

Eget kapell, Capela, som är utsirat 

Fonte da Abundancia 

Detta är bara ett axplock av bilder då jag inte kunde besöka  hela trädgården på grund av min onda hälsena. Den blir överansträngd varje utflykt som jag gör! Med andra ord det fick räcka med halva slottsträdgården denna gång.  Kände att jag får spara min fot för det kommer fler dagar då jag vill göra något spännande under vår resa. Sedan sitter ju Bengt o Chivas utanför slottet och väntar på mig. 

Men Quinta da Regaliera ligger kvar och det jag helst ville se var Poco Iniciatico, det får jag börja med vid nästa besök. För fler besök kommer det att bli i Sintra nu när de har fått en stellplats med gratisbuss upp till Sintras centrum.   Som sagt ytterligare besök blir det för oss och jag hoppas även för er"

Ha de gött! 

Turiststaden - Obidos

I Portugal finns många fina städer och en av dem är Obidos enligt mitt tycke. Det är många som tycker det, för stan invaderas dagligen av busslaster med turister så det kan bli lite trångt bland de smala gatorna.

Vi kommer fram på kvällen och får se stadens gamla borg upplyst, så vackert så. 😍

                             
                                                              N 39 21 22 W 09 09 23

Vi kör in på Obidos stellplats som ligger vid den gamla Aquedukten och kostar 6 €. Men på Campercontact står det att den är gratis. Det påtalade jag och jag hoppas att "ägaren" ändrar detta så att infon i Campercontact blir rätt.

Efter att ha kommit in genom huvudentrén ser vi de långa smala kullerstensgatorna och mellan husen syns toppen på ringmuren som omsluter stan.  Obidos är en charmig stad att utforska med smala trånga kullerstensgator och traditionella vitkalkade hus med färgglada blåa och gula fönster och knutar. Det är härligt att strosa omkring i den här stan.

Vinbutiken gick i vinets färg - rött

En av huvudgatorna med restauranger

Prylar o prylar finns det lite varstans i stan - inget ovanligt

En trång gränd som fotograferades av många

En mycket välkänd vy i stan

Tänk om alla krukorna hade haft blommor vid vårt besök

Men allt är inte fräscht o fint i stan

Men här var det vackert

Sedan är det den otroligt välbevarade ringmuren med sin gamla borg som gör staden så turistiskt. Stan är liten så det räcker med en halvdag att utforska den. En stor attraktion för många är möjligheten att gå uppe på muren runt stan,. Men den har inga räcken eller andra säkerhetsanordningar och är därför inte lämplig för barn utan målsmans sällskap.

Även vi tog oss upp på muren och gick en bit, men jag kände höjdskräcken .komma, bara att gå ner

Vi vandrade vidare mot kyrkan Santa Maria men utanför skampålen som står mitt framför kyrkan är det full rulle med att sätta upp ställningar för något kommande firande.  

Vi kunde dock smita in i kyrkan och fick se lite av dess innanmäte. 

Exteriören är stram och enkel,  men interiören med det målade trätaket och kakelplattorna är vackert  utsirade och är från 1600-talet. 

Utanför kyrkan kunde vi också köpa nypressad jos

Bästa tiden att besöka Obidos är på förmiddagen innan busslasterna med turister kommer, då har man också tid till lite fika eller en härlig lunch. Stan är både liten och kompakt, en liten charmerande stad att upptäcka antingen till fots eller med hästdroska. Obidos är enligt oss lika mysig  som de spanska vita byarna.

Ha de gött!

Saltframställning - Rio Maior

Vi fortsätter att kretsa runt i Portugal och bockar av platserna på vår bucketlist.

I närheten av dinosaurie fotspåren finns ett litet samhälle Rio Maior som också fångade min nyfikenhet då jag fick se gamla trähus därifrån som måste vara flera hundra år gamla.

 Vi tog vägen om det samhället också, via N362 och N 361! Dessa gamla trähus är inte representiva för Portugal, tycker jag,  så det måste vara något speciellt med det samhället.

Vi kommer till ett gammalt saltsamhälle!

N 39 21 52  W 08 56 40

Hur salt torkas har nog alla sett vid sina resor till varmare länder som ligger vid havet. Men den här byn ligger inte vid havet, utan ca 3 mil inåt landet, men trots det finns där saltframställning.

Vattnet samlas upp i grunda bassänger och får avdunsta.

och saltet skrapas sedan  ihop i pyramidhögar

Vattnet som rinner där är 7 gånger saltare än vanligt havsvatten.  Det samman hänger med att det är ett gammalt hav som passerar underjordiska saltgrottor. Invånarna har utvunnit det här saltet i flera århundraden.

Produktionen är igång under maj - september då solen är som starkast och avdunstningen är som snabbast. Saltet som samlats i pyramidhögar ligger och glänser där i solen och ser ut som snöhögar..

 De många husen i byn är av trä och ser ut som våra gamla torpstugor men de innehåller både turistbyrå, souveniraffärer  och restauranger.

 Där finns också en skylt med 1177 på, ja det är inte numret till Vårdguiden som avses, men det är lätt att tro.. Kan det vara så att salt har framställts sedan slutet av 1100-talet. Javisst DESDE 1177!

Här syns saltladan där saltet bearbetas och förpackas i olika förpackningsstorlekar. Det bildades ett kooperativ1979 som årligen säljer ca 2000 ton salt till regionen men också till övriga Europa, främst då Tyskland. Enligt info skyltar används saltet vid brödbakning.

 I alla fall får vi säga att det är en underlig liten plats där tiden stått stilla och allt görs manuellt precis som i forna tider. Vår upplevelse av byn är att vi förflyttades flera 100 år tillbaka i tiden och att deras arbetssätt fortfarande fungerar för dem.

Ha de gött!.