Den gamla huvudstaden Guimaraes

Efter Fafe-besöket återvänder vi till Guimaraes för att strosa runt i den stan som ska vara mycket sevärd. Den är ju rubricerad som en världsarvstad och är tydligen landets födelsestad. Regnet har upphört så stan inbjuder till en promenad.

Centrum är underbart att strosa omkring i då det finns mängder av gamla smala gränder men den är inte för stor för att uppleva till fots.

Uppe vid linbanan finns en stellplats som erbjuder service och vi var 35 husbilar där.

N 41 26 27  W 08 17 04 

På väg ner från stellplatsen ser vi Church of Nosa Senhora da Consolacao som blir vårt riktmärke till och ifrån stellplatsen. 

Kyrkan byggdes 1785

Husen är vackra med sina azulejos vilka har olika färger och mönster. 

Något som verkligen var fasionerade var det konstverk som fanns vid Toural squares. Det var gjort av "useless materials and equipment used by people with reduced mobility" och dess namn var 

 Art will try to fix you. 

På långt håll framträdde ansiktena o på kort var det en massa "skrot".

 Padrao do Salado, ett minnesmärke över ett gammalt slag på 1300-talet. Det står framför kyrkan Our Lady of Oliveira (Vår fru av olivträdet). 

Kyrkan var en populär plats på iberiska halvön för Santiago Compostela pilgrimerna. 

Vi passerar också en massa skyltfönster med typiska portugisiska produkter.

Vi efterlyste en restaurang på Kastellet men där fanns ingen

så det var bara till att vända ner till centrum igen för leta. Vi hittade den här 

"Jag är redan här! Var är du?

Vilket fiffigt namn på en restaurang! I alla fall fick vi en jättegod tvårätters, där huvudrätten bestod fisk. 

En restaurang som vi verkligen kan rekommendera. Dessutom kunde innehavaren fyra språk samt några ord på svenska så det var lätt att få hjälp. 

Santa Maria street är en av de äldsta gatorna och det bodde många framstående personer där så den kallades därför för elitgatan.

Tydligen går det att forma sina växter så att de passar huset!

Återvändsgränd

Ett konstverk som visar att Portugal är ett skotillverkande land

 Guimaraes var en trevlig dag att fördriva tiden i. Den har många smågator och fina hus i sitt gamla kvarter som är mycket intressant att få uppleva. Dessutom fick vi en jättegod lunch på en liten familjerestaurang.

Ha de gött!

    

Vi har hittat "Flintstones Resident"

När jag i våras satt och letade efter intressanta sevärdheter fick jag ofta upp olika naturfenomen. En allmän sökning på gamla byar, borgar m m,  resulterade  i en stenbumling som såg så speciell ut. Vid närmare efterforskning visade det sig vara en bostad som ligger i samhället Fafe inte långt från Guimaraes.  Den där stenbumlingen ville jag se!

Vi hittar byn Fafe, men sedan med hjälp av Googles map letade vi oss fram till en avtagsväg utan varken skyltar eller annan info. Regnet vräker ner och grusvägen blir allt mer slirig och till slut säger Bengt att det är ingen fyrhjulsdriven bil vi har, så nu stoppar jag för jag tror inte vi kan ta svängen o backen som är så brant.

Själv tog jag på mig regnkläder och stövlar o traskade iväg uppför backen. Jobbigt va det men jag ville så gärna se den där bumlingen.

Kan det måntro vara den här?

En skortenspipa - jag närmar mig

Nu ser jag konturerna av ett hus! 

Jag blir jätteglad för nu är jag nära målet, bara att fortsätta till  entren. 

Här verkar ingången vara!

Kändes verkligen ovälkommet med allt det stängsel! Nja. jag tror att jag går tillbaka utan att ha fått se huset på närmare håll. Senare fick jag reda på att det varit så mycket besökare där, så att ägaren varit tvungen att inhängna sina marker. Dessutom tar de inträde för att visa sitt hus. Någon sa att det är ett museum nu. 

Men här kommer tre foton från nätet så att ni får en uppfattning om varför det kallas för "Flintstones resident"

Det är fyra stenar som utgör stommen i huset. Det började byggas 1972 och stod klart 1974 och var tänkt som fritidsbostad åt ägaren. 

Men har blivit en stor turistattraktion!

Även om jag inte nådde ända fram känns det bra att ha hittat huset utan koordinater till hjälp. Vi körde på känn till byn Fafe och sökte stenbumlingar i närheten. 

Här är några som jag fastnade för.

Ha de gött 

 i

Bom Jesus do Monte

Förra året när vi åkte förbi Braga hade jag ingen aning om den här helgedomen som ligger utanför staden Braga. När vi nu skulle åka ner igen ville jag att vi tog en tur hit för att kolla in byggnaden. Vi parkerar på deras parkering som också är klassad som en stellplats i Campercontakt, dock utan någon service.

Vi kollar läget huruvida hundar får följa med i linbanan. Nej, nej säger vakten. Vi avvaktar därför till morgondagen med att åka upp och hoppas att det blir en sval dag så att Chivas kan vara i bilen. 

Hurra det regnar, säger vi när vi vaknar. Inga problem att åka upp! 

Linbanan byggdes 1882 och den tar ca 3 minuter upp! 

Väl uppe får vi även en vidunderlig utsikt över Braga

Bragas ärkebiskop såg till att bygga en enorm barocktrappa till ett litet kapell uppe på en höjd 1722. Kyrkan Bom Jesus o trappan blev klart 1811. Eftersom vi tog linbanan upp missade vi den fantastiska trappan med alla sina stationer med olika kristna symboliker.  Den här byggnaden är en vallfartsort och turistattraktion som lockar många besökare. När vi var där var det sex busslaster, trots det ihärdiga regnet. 

Kyrkan är mycket pampig med många detaljer om Kristus färd.

Fontän

Regnet öste ner så vi gjorde ett snabbt besök i omgivningen och tog sedan bergbanan ner igen. Problemet var då att jag missade trappan som jag egentligen ville se. Men jag testade att gå nerför ett par trappsteg men höjden på dem gillade inte min fot eller knäna. TYVÄRR inget att göra åt. 

Trappan som är gjord i granit med vitkalkade ytor ska symbolisera en uppåtgående andlig resa. 

Det är många statyer och fontäner att studera om man vill. 

För att förmedla en bild av trappan har jag hämtat två foton från nätet. 

Men en bild på entreporten har jag!

Eftersom jag inte fick uppleva trappans symboliker så kändes det som en begränsad upplevelse för mig med den här utflykten!

Ha det gött!

Castle of Lindoso

Lindoso stod på schemat, men vädret var inte så inspirerande, vad gör man när det är dags att checka ut och det småregnar och molnen ligger lågt över byn. Vi ville ju inte missa Lindoso som är en liten by med små gårdar, men har blivit mest känt för sitt kastell.

På med regnkläder och bra skor sedan sätter vi fart mot kastellet.

På vår väg upp till ingången ser vi de här fina krokusarna - känns som fel årstid, men fina är de.

Dimman börjar avta

Man tror att det har byggts under 1300-talet som en gränspost mot Spanien. 

Det är byggt med stora breda uthuggna granitblock. Det är så pass restaurerat så att det går att gå runt uppe på kastellet. Kastellet har aldrig tjänstgjort som bostad utan har endast varit en  militär anläggning. Inne finns det en utställning om dess historia, men tyvärr är den bara på portugisiska. 

I ett annat rum var det en mycket givande utställning om Portugals allt vatten som kommer uppifrån. Guiden berättade att det under vintern i två månader i sträck dagligen faller regn.  Så det finns mycket vatten i marken i nationalparken.  Regnet som faller under ett år är två gånger så mycket som folket konsumerar under nämnda period. 

På ena sidan om kastellet finns det en massa småhus som på långt håll ser ut som gravar med sina kors på taket, dessa är egentligen sädesbodar från 17-och 1800 talet. 

Genom att granitbodarna står på stenpelare, en bit upp från marken elimineras de från besök av diverse kryp. De har små öppningar som låter vinden passera så att säden torkas och förvaras där.  Sammantaget finns det mellan 50-60 stycken i en grupp på kullen nedanför kastellet. 

Att få se de här sädesladorna i en så stor grupp är en mycket ovanlig syn i Portugal. Oftast ser man dem en o en hos olika gårdar. 

Väl avklarat Lindoso fortsatte vi mot Braga och Barecelos. Som ni säkert vet är Portugals nationalsymbol en tupp i glada färger. Jag hade läst att legenden om tuppen har sitt ursprung i Barcelos och att det skulle finnas en jättetupp där. 

Mycket riktigt så fann vi den inne på torget, i all sin prakt. 

Men vi hittade också den här lilla gulingen! 

Vad vi tänkte se i Braga kommer i nästa inlägg

Ha de gött!

Portugals enda nationalpark Peneda - Geres

Vi kör mot Querense i Spanien och väg OU 540 in mot nationalparken. Vägen är bra men slingrig, men det finns en mittlinje så det är lätt att veta vad som är vår sida. Härlig natur väntar oss med mängder av vattendrag och skog. Solen skiner och livet leker!

Vi åker över en bro med lite ovanliga fästen, det ser ut som flera spiror rakt upp i luften.

Gråa moln börjar att dra sig in mot oss

och när vi kör in i Portugal ser det ut så här. 

Här är vägen in till campingen som dock inte ligger i Algarves Albufeira!

Vådret skiftar snabbt och vid vår ankomst till campingen möts vi av en fantastisk solnedgång! 

Campen är en ACSI och ligger i en centralort vid nationalparken, Ponte da Barca. Den kostar 14 € inkl el, o vi hade turen att få ett 15 amp uttag, vad vi nu skulle med all den elen till, då det fortfarande är varmt och ingen värme behövs på nätterna. Nästa dag började vi med  att köra en

tvättmaskin. Efter lunch kom solen och tvätten var torr på två timmar. Campingens hygienhus var renoverade och i mycket gott skick och med duschar utan extra kostnad.

På campingen finns också tillgång till Bungalows och Glamping 

För övrigt blev det bara korta vandringar runt i skogen då min fot inte ville så mycket mer.

I byn finns det gott om vinrankor, men vi ser att hösten gjort sitt intåg.

Det finns många "top of the places" att besöka i parken t ex Peneda, Soajo, Portela do Homem vattenfall, Mata da Albergaria, en gammal Romersk Väg, Lindoso  m m.  Till de flesta går det att åka bil om man vill. Men det finns också många vandringsleder i parken. Att hitta en karta var inte så lätt, men jag fotade en som var uppsatt och den kan kanske vara till lite hjälp. 

Parken är verkligen värt ett besök då dess flora och fauna är rik. Men det som slår en är de stora skogs-och bergområdena så parken är rejält kuperad. Det är många toppar som nästan når 2000 m höjd. Skogen  består mest av pinje och ett och annat lövträd. 

När vi tänker på en svensk nationalpark så finner vi att det är naturens olika karaktär som gjort att den har blivit en nationalpark. Här i Portugal är det både naturen och byarna,  många till antalet, som integrerats i begreppet nationalpark. 

Här är kartbilden hur vi körde från Spanien in i Portugal!

Ha de gött, i nästa avsnitt presenterar jag Lindoso ett sevärt område i parken.