Translate

torsdag 18 oktober 2018

Ytterligare en liten by, Ribadesella, som har charmat oss

Efter Lianes fortsätter vi A8 till avfart 312 och följer AS263 ner mot stan. Vid infarten till byn ligger på högersidan en liten stellplats som tar 5 HB. Den syns inte, om man kör för fort förbi den. Sedan finns även en jättestor grusplan på andra sidan vägen men den lutar ganska mycket. Men är det fullt på den lilla får man nöja sig med grusplanen.
N 43 27 36  W 005 03 14 
här står vi 7 HB, denna natt som vi övernattade.

Sedan var det bara att promenera ner till centrum och med en gång slås jag av den fantastiska sandstranden som bildats av floden Stella, en vy som är så välkänd från Ribadesella.  I bakgrunden ser vi massivet Picos de Europa

Här tar vi  oss tid att gå utefter den vackra strandpromenaden 
Vem vill inte se vad som döljer sig längst ut på piren, eller gör floden fler svängar så vi inte kan se dess utlopp.
men först passerar vi fiskebåtar och fiskmarknaden innan vi är längst ut. 
Som vanligt är det en fyr som möter Atlanten, men jag hittade uppgången till en utsiktplats 
och började knata uppför. Det var många trappor så det kändes att mjölksyra var på G. Men skam den som ger sig! Bengt satt nämligen utefter strandpromenaden på en bänk med Chivas som inte ville gå längre.

Väl uppe fann jag ett litet kapell, Virgen de Guia, och även tre försvarskanoner i brons. Men det mest bedårande var ändå utsikten över Atlanten 
Väl nere igen blev det en pizza på en liten kvarterskrog. Vi har väldigt svårt att anpassa oss till öppettiderna, dvs lunchstängt när vi är sugna, så ofta blir det vad som erbjuds på någon restaurang som inte är stängd. . 
Min var verkligen tunn o fin, men Bengts var tjock som en american pizza, inte lyckad tyckte han.. 
Väl inne i stan igen tog vi en tur genom gamla stan och fann även här små mysiga gränder med både fina hus och hus som vi tyckte borde renoveras.

Men även denna lilla by har något udda som lockar turisterna 
en trappa som för mig ser ut som en färgglad trasmatta. Det var en lokal fotograf som knäckte ideen att alla som ville skulle måla ett steg och skriva några väl valda ord, skulle få deltaga. Det blev ett intressant projekt som gav folk något att fundera över vid sammankomsterna.

Byn har också ett par grottor som är mycket kända med gamla målningar o liknande. Otur som vanligt, de har inte öppet på måndagar o tisdagar, så något besök blev inte aktuellt. Vi fick nöja oss med det lilla utomhusmuseet med den gamla spannmålsladan och resterna av gamla båtar som visas i ett gatuhörn på vägen mot grottorna. 
Ribadesella har mycket att erbjuda turisterna. Här finns både ett gammalt centrum, historiska grottor, hav, bad och restauranger. Dessutom ligger bergen precis bakom så har man tid går det lätt att även göra en utflykt dit. Jag tycker att åker man som vi utefter Biscayabukten så ska man inte missa alla de fina småbyar som finns där, på armlängds avstånd från A8;an. 

Tjingeling
We 3




måndag 15 oktober 2018

Efter Loredo blir det Lianes

Det är bäst att skriva av sig innan jag glömmer allt fint vi har fått se utefter  Biscaya bukten. Jag håller med om att här finns många fina byar som är otroligt koloristiska och jag tror ni också gör det när ni får se lite bilder. Bilderna är tagna med paddan och inte förbättrade på något vis. Utan det är naturen här som ger en chansen att få så härliga bilder.

Vi fortsätter mot den lilla staden Lianes eller Llanes som den även heter, och som ligger i region Asturien. Här hittade vi en gratis parkeringsplats som tjänstgjorde som stellplats för drygt 15 husbilar.
N 43 25 26 W 004 46 03
Granne med parkering är det iordningställt en stellplats, men hade vi kört in, kom vi inte ut för fotocellerna var trasiga, så bommen gick inte upp. Här inne stod det två husbilar som väntade på en reparatör och som kom efter 1,5 dag. Även toatömningen som kostade 1 € var trasig berättade en engelsman, så det är bara att gå in o tömma, men det finns inget vatten att skölja toan med så tag med lite. 

Lianes är en mycket trevlig stad att promenera i. Det är bland annat en kuststad med en fiskehamn där måsarna alltid förväntar sig något gott
när fiskebåtarna har landat.
När vi går in till stan får vi passera genom denna grönskande allé, och som ni ser är det lågt i tak.

Här finns många vackra byggnader såsom detta 
casino och det gröna hotellet.
    
Det var lätt att hitta i stan för gågatan var lagd med gatusten i olika färger och som vi göteborgare förknippar med spårvagnsspår. Till slut hittade vi turistinfon, så att vi kunde få en karta, efter att ha traskat fram o tillbaka i stan, den låg nere i hamnen, lite ocentralt tycker jag. 

 I det här kondiset fanns  något som det var helt fel årstid för, 
nämligen semlor "La Bamba". Tur att dom bara hade en kvar, så jag slapp att köpa till oss. Men hur ska jag säga, är det för sent på säsongen eller är det för tidigt att börja sälja semlor. Men jag köpte ett annat wienerbröd till oss med äppleskivor istället. Tyvärr var det inte så gott för det var inte äpplen utan en annan göra som nästan var som risgrynsgröt, konstigt att det alltid ser så läskande ut i skyltfönstren!

Stan har något annat som jag tror är väldigt ovanligt, Augustin Ibarrola (f 1930) säger att han har skapat ett nytt landskap i Lianes hamn med
The Cubes of Memory 

De flesta kuber är enfärgade men några har fått ett trevligt mönster.. Själva iden med betongkuberna som vågbrytare är idealisk och lockar till sig många turister eftersom de är en färgklick i stan.
Men här finns också en gammal stadsmur, gamla hus, kyrka o torg. 
Lianes har således både klippor, kuber, fiskehamn, trånga gränder, härlig strandpromenad San Pedro Walk utefter havet med dess klippor och mycket mera att bli förtjust i.  Tyvärr var det lite mulet på förmiddagen så en del kort blev mörka, men vi har i alla fall kvar minnet av en stad med stor charm. På grund av det sämre vädret tog vi oss inte ner till Lianes badstränder men förmodligen är de lika spännande som stan i övrigt.  

Tjingeling
We 3

lördag 13 oktober 2018

Vi fortsätter utefter Biscaya bukten mot Santanderhållet

Här kommer lite mer om vår fortsatta resa efter att vi lämnat Arenan i Donostia San Sebastian.

På morgonen knackar p-vakterna på dörren och säger att ni måste lämna platsen om en halvtimma för nu är det basketmatch idag och p-platserna behövs. Tur att vi kunde köra tillbaka dit vi stått i går för att inmundiga vår frukost. Sedan var det bara att välja väg ut ur stan.

Vi kör på landsvägen utefter bukten, men upptäcker att vi kör mot Vitoria Gasteiz, och det var inte vår avsikt. Allt beror på att det är umleitung som man säger i Tyskland. Bara att vända och se till att vi kommer ut på motorvägen istället. Men vi tankade otroligt billigt i en liten by på landet, så umleitungen förde i alla fall något gott med sig.

När vi kör tillbaka på landsvägen ser vi dessa bruna barrträd - jag undrar om det är torkan eller föroreningar som ställt till det. Ledsamt är det i alla fall.

Vi kommer slutligen upp på AP1 vid Eiba och kör vidare på A8 mot Santander, men tänker hoppa Bilbao. Den lilla biten vi kört på motorvägen, sträcka på ca 4 mil, kostar 5,88 €.  Slutligen närmar vi oss Santander och kör mot Loredo som ligger öster om stan och utefter inloppet till Santander.
N 43 28 11  W 003 43 34
Detta är egentligen ingen riktig stellplats men här får plats några husbilar på parkeringen och polisen kommer och tittar till oss så att vi inte har tagit ut någonting eller står på klossar. Så det där med tömning ska finnas någon annanstans på halvön för vi såg en skylt när vi körde in mot Loredo. Tyvärr hittade vi inte varken tömningsstationen eller vattenpåfyllningen. Men jag tror att hade vi pratat med surfarna hade de säkert vetat var och visat oss vägen. Nu var det inte aktuellt med varken det ena eller det andra. 

Här är en fin badplats så det finns lite personbilar som står parkerade och surfarna väntar på att de ska försvinna så att de får plats över natten. De har nämligen konstaterat att i morgon ska det blåsa bra och då tas både surfbrädor och Kite-seglen fram. 
Fin trätrappa ner till stranden
Familjeliv på stranden

Här står Bengt och pratar med en fransman som var väldigt väldigt duktig på engelska och Chivas väntar på att husse ska komma tillbaka. 
Vid sjutiden var det dags för solnedgång och vi stod här tillsammans med 5 surfbilar.  När alla personbilar åkt iväg blev det en lugn plats där vi sov mycket gott. Vi njuter i fulla drag och tycker att livet är härligt med värmen och solen och att det går att få stå så här fint ute i naturen och se havet rulla in mot klipporna. 

Tjingeling
We 3

onsdag 10 oktober 2018

Nu har vi kommit till Peniche

Javisst, det är sant, men jag förstår om ni saknar en massa inlägg från västra Spanien och ner  in i Portugal. Men jag lovar de kommer så sakteliga, det är tiden som springer ifrån mig. Sedan tog batteriet slut i dator n och vi har legat på många platser utan el så det blev inte laddat förrän nu.

 Här i Peniche kommer vi att stanna ett par veckor så jag ska nog komma ikapp med reseberättelser. Vi bor på ASA Peniche Motorhome Park
N 39 21 58  W009 22 45 

som är en mycket trevlig stellplats med många svenskar. För närvarande är det mellan 5-10 stycken HB som kommer och går. I går var vi 7 st som hade gofika och senare på kvällen gick vi ut tillsammans och åt på en fiskrestaurang. Idag har några spelat boule så det är fullt med aktiviteter hela tiden. 

Bengt o jag tog en promenad med Chivas för att lära känna stan. Kartan som vi hämtat på turistbyrån är inte så tydlig med gatunamn som vi skulle önska. men, men det får gå. 

För att gardera oss och inte gå vilse i gränderna gjorde jag så att jag tog några bilder som får vara vår streetguide in till stan så här i början av vår vistelse. Bättre det än att inte hitta tillbaka.
 
Fin gatuskylt och det är på denna gata som vi bor
I slutet av gatan finner jag en blommande bougenvilla
och mittemot ligger  kyrkan som på klocktornet har ett måsbo, borde det inte varit ett storkbo istället undrar jag? 
Bara ett hundratal meter längre fram hittade jag denna Zoo-affär, så nu är maten och annat godis till Chivas räddat. 
Vi går över gatan och är nyfikna på resterna från  den gamla försvarsmuren. 
Slutligen kom vi till Turistbyrån 
där vi igår hämtade kartan. Nu känns det bra att vi vet var vi är!

Då var det dags att fota lite fina blommor som jag däremot inte kommer ihåg vad de heter. Jag vet att några har jag publicerat på Husbilen Helge så förhoppningsvis har jag ett svar där. 



Nu vänder vi om och går hemåt för solen är väldigt stark och jag behöver mer solkräm för att inte bli sönderbränd. Tänk oktober och vi har fått tillbaka lite brun färg på våra armar och ben. Åh vad det känns jättebra! 

Tjingelin. nu vet ni var vi är och att det kommer mer!
We 3







måndag 8 oktober 2018

Viva Espania

Äntligen kan vi köra in i Spanien och vårt första mål är Donostia San Sebastian. Solen står högt på himlen och nu gäller det bara för oss att hitta en stellplats för natten. Vi testar de centrala delarna av stan men finner att det finns inte en enda ledig parkeringsplats.

Vad har vi att välja på? Jo att köra upp till Arenans p-plats och försöka hitta något skuggigt och bra. Men även där uppe är det som vi säger på göteborska knökafullt. En av P-vakterna sa att det är fotboll idag så därför finns det inga lediga platser här i närheten. Men fortsätter ni uppför gatan kan ni säkert hitta något. Efter klockan tre är ni välkomna tillbaka för då har alla fans åkt hem.

Vi körde upp ovanför arenan och åt lite samt vilade oss efter all hektisk trafik. När klockan närmar sig tre kom de parkerade bilarna förbi oss och vi förstod att nu är det dags att köra tillbaka. Men vi fick vänta i nästan en timma innan vi kunde köra ner för så lång tid tog det för alla fansen att lämna parkeringen.  Vem som spelade har vi ingen aning om. Hela stan kryllade av blåvita fans, så vi kände oss nästan som hemma när Änglarna spelar.
Bilden hämtad från nätet
N 43 17 50  W 001 58 10
Här finns det tömning av både toa o gråvatten samt påfyllning av färskvatten för den som vill. Serviceplatsen är inte så lätt att hitta men kör man fram till motorvägen och ställer sig precis under den så ser man betongplattan för avloppsvattnet. 

Promenaden ner till stan tog ca 15-20 min men det var det värt för totalt den dagen fick vi ihop nästan 15 000 steg eller ca 9 km. Vi var väldigt sugna på att gå ner till stranden och se hur folklivet såg ut där en härlig eftermiddag med ca 30 gr i solen och ingen vind. 

Vi passerar många ståtliga stenhus på vägen ner mot stranden. Här får vi verkligen se olika takdekorationer som är fantastiska i sin utformning.
Väl nere vid stranden känner vi den härliga salt- och tångdoften. Tyvärr hade vi inga badkläder med oss, annars hade det blivit ett dopp. Även strandpromenaden är utsirad med otroliga lyktformationer och pelare på husen.  Antalet badande eller fikasugna är slående stort. Här vimlar det av både unga o gamla. 
På väg till gamla stan går vi genom en boulevard som även den sjuder av aktivitet. Här är det fullt på restaurangerna och även på alla bänkar och trappor sitter ungdomar och njuter av värmen och solen samt folklivet. 

Vi fortsätter fram till flodmynningen
och går mot Okendo Plaza och Victoria Eugenia Teatern och möts av en otrolig folksamling. Vi säger båda två vad är det som hänt? 

Det har varit en internationell filmfestival i stan och nu är det avslutning på alla festligheterna varvid folkmassan förväntar sig att få se alla kändisar som varit där. 
Hela gatan är full av reklam affischer för de filmer som visats under veckan
och Audi har varit sponsor för all limosinservice och nu är det dags att köra alla stjärnor till flygplatsen. Ut från hotellet 
kommer stjärnorna och folkjublet  har inga gränser. Vem är det som dyker upp!
 
Bradley Cooper och La Gaga

Efter denna sensation, som vi fick vara med om,  kände vi att vi måste ha något i oss. Det blev öl och  några pintxos (som det heter på baskiska )
Dessa satt verkligen bra. 

Sedan var det bara att gå den långa vägen tillbaka. 

Tjingeling
We 3