Translate

fredag 28 februari 2020

6. Den sjätte historiska byn Monsanto

Efter att ha besökt ytterligare två historiska byar av de 12 som jag tidigare nämnt, far vi vidare norrut eftersom vi är på hemväg. 

Men vi vill inte missa den kanske mest kända historiska byn - Monsanto och ställer därför in GPSen på Monsantos stellplats. Under vägen passerar vi floden Rio Tejo som ligger långt under oss. Även under vår fortsatta färd  i inlandet passerar vi ånyo brända områden.
Vägen vi tog från Marvao till Monsanto. 

Rio Tejo - vackert sceneri

Jag tror att alla som rest runt i Portugal har nog inte missat den här mycket speciella Monsanto byn för den blev redan 1938 vald till "Portugals mest portugisiska by". Trots att vi visste att den var mycket speciell blev vi ändå  glatt överraskade när vi fick se de stora stenbumlingarna i verkligheten, unika till tusen, just kombinationen hus-sten.

Vi närmar oss och stannar till på byns stellplats som ligger vid det lilla torget.
N 40 02 24  W 07 06 36 

 Det finns en restaurang och en liten affär där, så vi går och frågar om det finns någon buss eller taxi som kan ta oss upp till den del av byn som vi vill besöka. Byn ligger utefter bergets sluttning men det är högt upp på toppen som de stora stenbummlingarna  finns.

 Ni kan inte köra dit upp för där finns inga P-platser för HB, bara till att promenera blev svaret. Men min onda hälsena, klarar den det?  Här står vi på torget och  ser vägen slingra sig i sicksack upp mot himlen. Vad gör vi!!!

Vi börjar knata upp och Chivas får vara kvar i HB, då han inte kommer att orka gå själv hela vägen. För oss gäller det att vi ser skönheten i landskapet, för annars är det lätt att vi  tappar sugen. Antalet viloplatser upp är lätträknade,  i princip lika med noll, så det gäller att bita ihop. 

Men här börjar vi se lite figurer i berget, spännande, vad väntar oss egentligen. 
Korkekarna är skördade här också,  otroligt vackra med sina mörkbruna stammar 
En viloplats! 
Kommer stenarna att ligga kvar vid en storm? Det känns lite kymigt att passera dem. Tänk om de kommer i rullning!  

På vägen upp ser vi hus som inte är byggda runt stora stenar! men med små gräsytor.
Nu börjar vi närma oss det vi är intresserade av. 
Husen ligger ofta på en hög platå med små eller inga trädgårdar 

Nu är det trångt I gränderna och vi får se upp för utskjutande stenar

Går det att komma fram här? 
Ibland är det svårt o se vart vägen slingrar sig  då den smälter ihop med de gråa stenbocken. 
En mycket fotograferad bild - korset 


Hoppsan nu börjar vi närma oss området med den jättestora stenen på taket. Vilken tur vi haft som hamnat rätt i allt sicksackande mellan husen. 

Jag tror att den här stenen är världsberömd! Den är kännetecknet för Monsanto!

Det var verkligen mödan värd att knata upp till byn för att få se "Berömdheten"
Även här är det praktfull utsikt över nejden 
Synd att vi inte kan portugisiska så att vi kan läsa vad den här grottan använts till 

På vägen tillbaka ser vi ett vitkalkat hus vilket är mycket ovanligt i byn. 
Vi möts också av en färggrann regnbåge på vägen tillbaka 
Stellplatsens vattenpost, WC finns också
Skönt att få sitta i kvällssolen efter den rejäla promenaden upp och ner. 

Monsanto ligger inte så långt ifrån spanska gränsen och även den här byn ligger högt upp. De andra byarna som legat utefter gränsen har ju en ringmur med kastell, men det saknar Monsanto. Men historien förtäller att även Monsanto har varit belägrat men att  borgen som fanns, ligger nu i ruiner på grund av en krutexplosion under 1800-talet. 

Ha de gött 















fredag 21 februari 2020

Nu är det nog time att börja tänka på hemresan

Det blev drygt 30 dagar i Albuferia en underbar period med mycket värme och solsken. Många vänner kom och åkte vidare. Men vi hann umgås och äta en bit god mat tillsammans med de flesta.


Men tänker vi efter, så vet vi ju att vi vill ha gott om tid för hemresan, för det finns ju sååå mycket att se utefter vägen.  Dessutom kan ju snön komma vid färd över Pyrenéerna, vilket vi verkligen inte hoppas, för vi har bara sommardäck. Bäst att börja packa ihop, vilket är mycket lätt  då bord o stolar togs in på kvällen på grund av MR Väders hot om regn under natten.


När vi lämnar Albufeira så skiner solen och det är med vemod vi svänger in på IC2 norrut. Men som sagt vi har en del stopp inplanerade. Det återstår att besöka några historiska byar (som jag skrivit om tidigare) som ligger utefter vår hemreseroute

Ett stopp som vi tänkt göra är ett besök i den historiska byn Monsaraz, vägen dit är mycket bra så det rullar på.

          
Vi passerar stora vinodlingar men även vackra skogar bestående av korkekar, olivträd eller eukalyptus. Byarna ligger långt från vägen men vi kan se boskapen ute på fälten. Härliga miljöer erbjuds oss, under vår färd, så det är inte långtråkigt att veta att vi har ca 350 mil hem..


4. Den fjärde historiska byn - Monsaraz

Monsaraz ligger på en kulle med en gammal ringmur och kastell som försvarslinje,  precis som övriga byar utefter den spansk-portugisiska gränsen.

 För övrigt är det vita hus med kullerstensgator precis som i nästan alla portugisiska gamla småstäder. Monsaraz har varit ockuperat av många olika folkgrupper under långa perioder och är således en av de äldsta bosättningarna i den södra inlandsregionen. Idag är det turisterna som håller igång ekonomin i byn. Det sägs att konstnärer besöker byn för att föreviga dess atmosfär med vita kalkstenshus o kullerstensgator,  men tyvärr såg vi inga vid vårt hastiga besök. Men miljön i byn är fantastisk.
Men gott om restauranger fanns det i alla fall. 
 Muren är mycket välbevarad och välkomnar oss med sin fina portal.

Ingången till ett vinhus, men här är det nog hemgjord likör i flaskorna. 

En dörr med höjden ca 1,5 m, knappast något för en  2-metare


Vad vi saknar i de här bergsbyarna är de blåa dörrarna! Men visst är de vita byarna speciella då det alltid ser så snyggt o rent ut mot gatan.

 Huvudgatan Rua Direita går upp till borgen med ganisonsgården där det ibland vid speciella tillfällen anordnas tjurfäktning 

Utsikt från borgen in mot stadens gator

Genom sitt strategiska läge på en kulle får man en underbar utsikt över det fantastiska vattensystemet nedanför kastellet.
Barragem de Alqueva
N 38 26 33  W 07 22 47 
Blandad parkering utan service men service finns i en liten by längre fram i Telheiro.


5. Den femte historiska byn - Marvao 

Dax att fara vidare till nästa by. De historiska portugisiska byarna ligger som ett pärlband utefter den spansk/portugisiska gränsen. Det är bara att välja vilken av dem man tror är mest spännande eller kanske vackrast.

Vi väljer Marvao som ligger ganska nära vår resroute. Tydligen har den blivit omskriven i tidskriften New York Times som en ort som ska beses innan man dör. Ska bli roligt att se om den byn är så annorlunda mot de andra byarna.

Vi ankommer sent på eftermiddagen och får sista HB-platsen på parkeringen. Det gör inget att det är lite trångt för det finns bord/bänkar för utomhusvistelse.

N 39 23 39  W 07 22 26

På morgonen vaknar vi till en underbar dag med soluppgång samtidigt som soldiset ligger över oss. Efter frukosten tar vi promenaden uppför backen till byns ingång. Byn sover fortfarande får vi säga, för vi möter inga portugiser. 


Även Marvao ligger på en bergskulle, 896 m, med otrolig utsikt över nejden och endast ett stenkast från spanska gränsen. Även den här byn har varit utsatt för flera erövrare under lång period. Men dess granitmur runt stan smälter in i berget och har på det sättet varit  ganska svårerövrad.

Utsikt över slätten från borgen

Det finns gott om gångar att vandra runt i 

Det är den här branta klippan som vetter mot Spanien
Till borgen hör också en gammal trädgård med diverse blommor, buskar och träd.
Nog tycker vi att byn med sina vitkalkade hus är så snarlik alla andra historiska byar vi besökt , trånga gränder, en kyrka, ett torg och så vidare.
Underbart att kunna få gå runt i byn när det inte är överfullt med turister
Kanske ett försök att göra staden grönare?

Sammantaget så är det så fascinerande att se de vita antika byar med sina kastell ligga högt upp på kullar och med ett eller flera torn som visar hur muren en gång i tiden har omringat stan. Vid klart väder har man en otrolig utsikt över landskapet  ibland ändå in i Spanien. 
Oftast har vi inte haft tillgång till deras kapell då dörrarna varit låsta. Jättesynd tycker vi för många gånger döljer de fantastiska målningar eller ajuleos om byns historiska liv.
Men var det nu värt att se den här byn innan man dör som New York Times tycker? För det låga priset 1 € för ett besök i borgen, finns det ingen tvekan, för borgen var helt fantastisk. Mycket välhållet försvarsverk, trots flera belägringar och massor med gångar och trappor samt utsiktstorn  som var lätttillgängliga. Det är lätt att förlora sig ett par århundraden tillbaka i tiden vid besöket. Självklart ska byarna besökas om man som vi är lite historieintresserade. Vi rekommenderar dem varmt!

Här ser du vår resväg från Albufeira till Monsaraz och vidare till Marvao



Ha det gött!