Korallgrottan missade vi

Nästa dag kör vi från Stekenjokk och eftersom vi kör motsols, Stekenjokk - Gäddede,  kommer vi till Korallgrottan innan vi varit i Gäddede. Plötsligt ser vi skylten till Korallgrottan vid vägkanten. Här kan vi väl göra ett stopp tycker jag. Jag har läst lite om grottan och vill gärna besöka den.

Skylten visar en vandring på 4 km

Reklamen visar att det handlar om 8 km hiking och 2 timmar caving, att guide ingår samt viss säkerhetsutrustning. Vidare läste vi att biljetter köps på turistbyrån i Gäddede. Skulle vi köra fram o tillbaka till Gäddede för att få göra den här turen? Sedan var det det här med hund, Chivas kunde vi inte ha med oss när vi  cavade. Olämpligt  besök med andra ord för vår del.  Hoppas att vi  kan få till ett besök en annan gång. 

Men här kommer ändå lite info om grottan. Det är Sveriges längsta grotta med sina 6 km under jord, mycket längre än Lummelundagrottan på Gotland,  och  den ligger mellan Stora Blåsjön och Leipikvattnet. i norra Jämtland. 1994 blev den med omgivning naturreservat. Berggrunden består av bl a av kalk som urholkats när vattnet från ytan sipprar ner i springor m m och urholkar berget. Då har det bildats gångar och grottor som man nu kan besöka med guider. Grottan upptäcktes 1985.

Här kommer en schematisk bild över grottans gångar och hålor.

När vi förstod att vi inte skulle kunna hänga med på en tur tog vi ändå en tur in i naturreservatet för att få uppleva den artrika växtligheten i området.

 Brudsporre växte lite här och där

Här forsar vattnet fram, en syn som för oss nu är ganska vanlig.

Men nu var det dags att vända tillbaka till bilen efter en skön vandring på spångarna. 

Ha de gött, fortsättning följer

Stekenjokk

Efter Fatmomakke kör vi vidare till Stekenjokk, som vi börjar se i fjärran. Det blev alltså ingen övernattning i Fatmomakke. Klockan var ju inte heller så mycket, så det var inte så dumt att köra vidare  När vi nådde Stekenjokk  var det fortfarande ljust här uppe  i norr.

Här är bekräftelsen på att vi är framme - 876 m över havet

 Vi parkerar på den stora parkeringen där det står fullt med bilar för det börjar bli dimma, som kommer väldigt snabbt.  Vi vet inte huruvida det drar ihop sig till oväder för vi har ingen koll på vädret.. 

N 65 05 31  E 14 27 30

Detta blir vår övernattningsplats. 

Snö, nja den har väl smält undan sedan vägen öppnades på nationaldagen. Det är bara 7 gr ute så vi sätter på värmen och äter lite grand. Som tur är har vi Wifi och kan se "Follow the money på paddan". Därefter somnar vi så gott och hoppas på bättre väder imorgon, dvs SOLSKEN.  

Att det är en populär plats att besöka visar fotot. Det rullar in husbilar hela tiden samtidigt som många ger sig iväg efter att de är nöjda med sin dag. 

Vi trodde att huset var en torrtoa, men det var ett sophus som var väl förankrat i de stora stenarna.  Bara den här förankringen vittnar om att det kan blåsa rejält på fjället. 

I den här informationskåtan har Boliden beskrivit Stekenjokks historia. Malm hittades i en bäck 1918.

 Men det var först under 60-talet som en utredning kom till för att undersöka om det var ekonomiskt bärbart att bryta malm däruppe. Under 12 år som gruvan var i drift bröts 7,1 Mton malm, som innehöll 90 000 ton koppar, 170 000 ton zink, 140 000 kg silver och 980 kg guld. 

Här ser man tydligt att marken inte har sin naturliga fjällfauna. Det är klart att industriell påverkan har skett. Vi fick gå längre bort från parkeringen för att hitta lavar och andra fjällväxter. 

Jag tror att jag gjorde ett fynd i alla fall. Vad tror ni om den här stenen?

Nog är det fossil efter ovanstående växter!

P-platsen innehöll några vackra stora stenar som jag inte kunde låta bli att fotografera.

Som ni förstår har jag ett visst geologiskt intresse. Men nu kommer här några snöbilder från området.

Gruvdriften bar sig inte så driften lades ner. Men nu är det aktuellt igen att starta upp gruvan i Stekenjokk. Vilhemina kommun vill, men naturintressen säger njet. Ärendet ligger tydligen på regeringsnivå! Jag hoppas innerligt att Stekenjokkplatån slipper nya maskiner som gräver och borrar. Naturvärdet är för oss högre! 

Tyvärr så var texten på stenen  svår att läsa!

Vi körde vidare till en mindre p-plats några hundra meter bort och där var naturen mer orörd 

Vad som händer framledes här i Stekenjokk står skrivet i stjärnorna! Det är synd om vandrings-och cykelleder kommer att försvinna eller minimeras, det är så många friluftsmänniskor som vill bevara den fina naturen. Samtidigt förstår vi kommunen som vill ha nya jobbtillfällen. 

Det finns oändliga sätt att studera naturen på!

Ha det gött, fortsättning följer

Fatmomakke Kyrkstad, en gammal sameby

Nu ligger de intressanta sevärdheterna tätt utefter Vildmarksvägen, så det blir kortare dagsetapper vilket är skönt.  Vi märker att semestern har verkligen kommit igång för många för vi möter hundratals bilar dagligen.

Vi ser skylten med Fatmomakke, dags att svänga av för vi måste bara få uppleva en sameby.

Grusväg eller? 

Ja, av de 7 km var det 5 km som var grusväg, ganska hyfsad i alla fall får vi nog säga. Men när vi kört några km kom det en regnskur, så vi slapp det fruktansvärda dammet som blir när grusvägar är torra.

 Väl framme så finns där en stellplats 

N 65 05 14   E 15 08 08 

som kostar 100 kr inkl el. Vattentoa och dusch ger en lyxig känsla här uppe i vildmarken. Tyvärr var elplatserna slut!  Men vi gör först en rundvandring i byn innan vi bestämmer oss för huruvida vi ska stanna över natten eller fara vidare.

Fatmomakke är en av Sveriges bäst bevarade kyrkstäder, med kåtor, stugor, bodar och kyrka. Kåtorna och stugorna ägs och används till största delen av privatpersoner som bland annat vid midsommar samlas  runt midsommarstången. Hit kommer samer och bofasta som deras förfäder gjort i drygt tvåhundra år. Kyrkobesökarna kommer från Dorotea i söder till Gardiken i norr. Det är således en plats där samerna firar och upprätthåller sina traditioner. 

För att få en bra upplevelse av byn och livet i byn finns det informationstavlor uppsatta runt om i byn. Något som vi verkligen uppskattar och som ger oss en helhetsbild på historien och det kulturella.

Vi fortsätter vår rundvandring i byn som innehåller gamla hus men även hus som håller på att renoveras.  Byn ligger vackert på en sluttning ner mot vattnet och innehåller mest kåtor, eftersom det ursprungligen var en samisk kyrkplats. Nu finns närmare 80 kåtor och ca 20 kyrkstugor. 

Fatmomakke är ett gammalt samisk ord och kan tolkas som "där man omfamnar varandra". Kyrkstaden ligger 12 mil nordväst om Vilhemina och blev 2014 ett kulturreservat på grund av sin unika historia som samlingsplats för samer och nybyggare .  

Länsmansstugan byggdes som bostad till prästen, i samband med uppförande av 1791 års kyrka. På 1850-talet byggdes ett rum till och prästen och länsman fick bo tillsammans. Länsman bodde kvar i  huset till 1927. Byggnaden är troligen Fatmomakkes äldsta byggnad. 

Redan på 1700-talet kom samer hit för giftermål, dop, eller begravningar. De hade sammanställt två kåtor 1781 som tjänstgjorde som gudstjänstlokal. Senare under 1800-talet kom nybyggare till orten och deltog i kyrkhelgerna och  kyrkkåtan blev för trång så det byggdes en ny kyrka. 

Dagens kyrka, som är den tredje, byggdes 1881-1884 men de bofasta ville att kyrkan skulle flyttas till Stornäs by, men det motsatte samerna sig enhälligt. 

År 1911 kom domkapitlets beslut - kyrkan skulle stå kvar i Fatmomakke. 

På båda sidorna i kyrkan fanns det en enorm vedspis. Huruvida de används idag vet jag inte, troligen inte eftersom de ser så inbyggda ut i var sitt hörn. 

Vi fortsätter öster om kyrkan för där ligger de flesta av kåtorna samlade. 

 Den samiska vimpeln vajar i vinden

Samisk förrådsbod

En öppen kåta som utgjorde visningskåta. Här syns tydligt den öppna eldstaden med sin gryta hängande ovanför. På golvet hade de lagt blåbärsris.

Fatmomakkes sameförening har idag 190 medlemmar, främst från Vilhemina norra och Vilhelmina södra sameby. 

Våra slutord är att det är ett underbart och pitoreskt ställe som ligger vackert med en mycket kulturell historia. Platsen är väl värd den omväg som blir när man måste köra av de 7 km från Vildmarksvägen! 

Ha de gött, fortsättning följer! 

Vi fortsätter mot Trappstegsforsen

Med visst vemod lämnar vi Stalon efter fiskelyckan och fortsätter till andra intressanta platser som är sevärda. Vi ser skylten

som också finns med på vår nedladdade karta över Vildmarksvägen. Vi parker bilen på P-platsen utefter vägen eftersom det var osäkert huruvida vi skulle kunna vända om vi åkte ner. Det fick bli en kort promenad istället. Även den här platsen upptäckte vi, var ett ställe för fiskare. 

Här fick vi svar på vår undran. I Stalon stod en fransman med husbil och dessutom en fyrhjuling. Varje dag tog de fyrhjulingen o stack iväg och kom oftast inte tillbaka förrän eftermiddagen.. Efter en kort promenad ner mot vattnet såg vi att fyrhjulingen stod parkerad här vid Dimforsen. Gåtan var löst! Dock vi såg inte till några fransmän därnere, utan hoppas på, att de hade god fiskelycka eftersom de åkte dit varje dag.

 Vi följer stigen en bit, inte för att fiska utan mer för att ta lite vatten för att ha till framrutan. 

Naturen är så härlig och vi fick en skön promenad alla tre, även om vi ännu  inte åkt så många kilometer denna dag!

Trappstegsforsen, ja det var ju den vi hade framför oss och som vi tänkt hinna med idag. 

Forsen ligger vid vägen och redan på långt håll hör vi dånet från den. Här finns en stor parkeringsplats precis vid forsen med rastbord, café och toalett som är öppna under sommarsäsongen. Men först väljer vi, nyfikna som vi var, att kolla in vad Cafeét hade att erbjuda.

Självklart fanns det våfflor med hjortronsylt, o en sylt som var "gorgeous", inte för söt o inte för lös utan mer med hela bär.

En lättlunch som vi verkligen njöt av!

Sedan var det time att gå ut och studera forsen. Den är ett vattenfall som är format som en lång trappa, nästan hundra meter lång och är ett bland Sveriges mest besökta turistmål och naturligtvis då även fotograferade.  Dånet från forsen är härligt och påminner en om att naturen är kraftfull så det går knappt att prata i vanlig samtalston. Vattnet kommer från Kultsjön och kastas utför i imponerade kaskader. Forsen är inte särskilt hög utan är mer utdragen med sina trappsteg. Det går att vandra upp på en stig utmed forsen om man är intresserad av att få njuta av skifferstensklippornas form på närmare håll. 

Trappforsen får vi nog säga är en annorlunda fors eftersom vi så tydligt såg de olika "trappstegen". Här var fullt på parkeringen under hela tiden vi var där, så den måste vara uppskattad av naturälskare. Alla bar på kameror, stort som smått, och alla ville ha första parkett för att få bra foton. Trappan anses enligt sägnen leda till Bergakungens sal, men med allt det forsande vattnet runt fötterna tror jag det är  nog svårstegat  att besöka Bergakungen.

Efter detta fantastiska sceneri fortsätter vi några kilometer till och pausar i Saxnäs nere vid en jättefin rastplats. Här finns också en inbjudande sandstrand, vi hoppar dock över badet!

Saxnäs är den lilla fjällbyn med storslagen natur  som bjuder på fiske. skoterkörning och fjällvandring. För oss blev det dock inte fler stopp i Saxnäs!

Ha de gött, fortsättning följer