Historiskt minnesmärke, Hoburgsgubben m m

Jag glömde att berätta  att innan vi stannade till i Katthammarsvik så besökte vi Tjelvars grav. Vi såg nämligen en vägskylt utefter 146:an mellan Boge o Åminnelse,  med ett historiskt namn som jag kände igen. 

Eftersom jag läst lite om gotländska minnesmärken ville jag inte missa det här minnesmärket, som är en skeppssättning som är 18 m lång och 5 m bred från bronsåldern. Enligt sägnen ligger Tjelvar begravd här. 

Synd att ogräset var så högt!  Men det var väldigt intressant att få se en så fin gravsättning, med stenar som står på högkant i båtliknande former. Jag har aldrig fått uppleva en så mäktig historisk grav. Ett lyckat stopp! 

Men grusvägen ner till graven är mycket gropig och den ligger långt  från stora vägen in i skogen så det var en bit  att köra. 

Nästa mål för oss var Hoburgsgubben så vi körde förbi Ljugarn, kollade bara in en strand med en restaurang som höll på att förbereda sitt sommaröppnande.  Tror inte vi missade något särskilt. 

Som sagt det var Hoburgsgubben, en mycket känd rauk som vi riktat in oss på. 

Här fick vi även se så fina stenmurar igen, vilket precisionsarbete

Här är den berömda gubben! 

Fina vyer när vi blickar inåt land. Efter att ha sett gubben kör vi en liten vacker kustväg

 upp till Husrygg naturreservat. 

Naturreservatet har en gräsbevuxen klint som slingrar sig utefter kusten. Det här reservatet har en helt annan karaktär än de branta klinter som vi tidigare sett. 

En annan trevlig grej i reservatet är att det finns ett stenmuseum, Kettelsviks stenmuseum 

där man själv får testa att hugga i sten. Här var många namn inristade i den porösa kalkstenen. 

Nästa steg blev att köra norröver och leta efter Lojsta Hed

där gottlandsruss, Sveriges äldsta hästras lever fritt i området som är på 650 ha. Men hästarna drivs samman några gånger per år. Vi var 3 bilar på parkeringen som undrade får vi köra in. Jättebra, att  det är tillåtet att köra in i området med bil så alla tog sats. 

Tyvärr fick vi inte se flocken trots att vi körde runt och även klev ur bilen och utforskade stigar där vi såg färska hästblaffor. 

Besvikna lämnade vi området och körde upp till Gnisvärd för övernattning. 

Ett litet typiskt fiskesamhälle med sjöbodar i olika färger och storlekar. 

Tjingeling 

 

Furillen

Furillen är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Den har dock en liten landförbindelse vid Lergravskusten. Det var den smala bron vi tog för att besöka ön med deras gamla Kalkbrottet. 

Kalkbrottet var aktivt fram till -70-talet då tog militären över och det blev milirt skyddsområde. Numera bedrivs en unik  hotellverksamhet, hotellet är medlem i Design hotells och gästerna kommer oftast från mode- musik och reklambranschen.

Området är omgärdat av de gamla resterna från kalkbrottstiden. 

Hur ska man beskriva miljön, ja inte är det en grön skogsglänta med härliga skogs-och blomdofter utan en grå dammig unik miljö för ett hotell. Eftersom hotellet inte öppnat för säsongen kunde vi inte få se deras reception, utan bara strosa omkring i omgivningen, säger bara att den är unik och att det var ändå roligt att få se spåren efter den. 

Efter  dammpromenaden kände vi för något gott - det blev Rute Stenungsbageri. 

Ett valnötsbröd, ett med oliver o ost, allt stenugnsbakat med surdeg, det var det vi köpte  med oss, sedan intog vi lite annat gott i deras berså. 

På vägen söderöver körde vi förbi det här staketet med såå fina clematis. Kunde inte bara åka förbi utan vi stannade till o jag fick 

ett kort på skönheten, praktexemplar enligt mig. 

När vi ändå var i närheten körde vi ner till Smöjen, Cementas gamla kalkbrott. Vägen dit var inte särskild positiv för fler hål i grusvägar har vi aldrig upplevt. Sedan ska vi inte nämna ordet DAMMIG, för det var vad bilen var när vi körde tillbaka. 

Här blev vi rekommenderade att inte bada, det skulle finnas andra brott som var mycket mer badvänliga. 

Några gamla båtar låg vid en pir. Hela området var otroligt nedslitet så det är ingen plats vi skulle återkomma till. Men där stod trots det två husbilar uppe på höjden. När vi kommit ifrån dammhålorna tog vi en liten paus 

 och åt några härliga gotländska jordgubbar i St Olofsholm naturreservat. 

Framför oss har vi Slite men när vi kommer till samhället och ser hur grått och dammig det är ville vi inte trängas med boende o turister på gatorna. Vi såg en Thairestaurang bestämde  oss för att äta, men det var mycket folk där så vi tog take away och satte oss i bilen och njöt av vår fantastiska Massaman kyckling. 

Smart gjort, för portionerna räckte till oss i två dagar. 

Sedan var det dax att hitta en övernattningsplats o det blev Katthammarsvik. Dagens etapp blev nog den längsta vi kört på Gotland, ca 15 mil. 

Tjingeling

Bunge museum och Lergravsporten

Det verkar vara så fina fastigheter på Bunge museum så vi stannar till o tänker utforska anläggningen.

Museet innehåller gårdar och miljöer från 1600,- 1700,-, 1800,- och 1900-talet. Det är en jättefin miljö att vandra i som visar det gotländska allmogelivet under flera sekler.

                         1600-talsgården 

Museet är ett av Sveriges största friluftsmuseum, allt med hus och miljöer från Gotland.

     Bildstenar från ca 700-talet efter Kristus. 

1800-talsgården ett enkelt hus för den lilla bonden .

                          Köpmansdisken

   Inredningsdetaljer

                          Stupstocken 
Underbart att vandra runt mellan de olika byggnaderna. Jättefin information om husen fanns vid varje hus. Ett friluftsmuseum som vi varmt kan rekommendera. Det är verkligen värt ett besök. 

Efter denna historiska inblick i Gotlands allmogeliv åkte vi vidare till Lergravsviken för att titta på ytterligare raukar, bland annat Lergravsporten, en rauk som är annorlunda än de vi hittills har stött på. 

Men först tänkte vi oss en lättare lunch men caféet öppnade inte förrän ett par dagar senare. Nu var det storstädning. 

Fin utsikt över fiskbodarna med caféet. 

Vi traskade därför upp till naturreservatet där det står en samling raukar med olika former för att studera porten. Själv hade jag sagt till Bengt att vi skulle kolla in en egendomlig grävmaskin, för det var det jag tyckte att rauken liknade. 

Från det här hållet vill jag nog säga att det är en grävmaskin och Bengt höll med mig. För visst är det en arm med skopa som håller på att gräva i marken. 

Något annat roligt upptäckte vi inte i det naturreservatet som är litet, men vi stötte på några får, lika söta som vanligt.

Tjingeling 

Vi lämnar Fårö och kör till Bunge och Fårösunds fästning

Vi har en otrolig tur att det sköna o soliga vädret fortsätter. När vi tar färjan tillbaka till Fårösund provianterar vi och fyller upp kylskåpet. 

Vårt mål idag är bland annat att besöka Bungenäs kalkbrott som en gång i tiden var Gotlands största. Nu möts skog och hav som gett brottet en ny landskapsbild.

 Brottet är sedan 2005 tillgängligt, men har några sträckor där bilkörning är förbjuden. 

Vallmon lyser  i all sin prakt utefter vägkanterna där vi drar fram och ger hela tiden en färgklick som ger oss mycket glädje.

Något som är otroligt påtagligt är Gullregnet som växer över hela Gotland och ibland ser mängden av träd/buskar ut som skogsdungar.

Snart når vi Fårösunds fästning som vi är lite nyfikna på.  Trots att det numera är hotell så gjorde vi ett stopp där. Vi möts av de här spjuten som finns i den gamla vallgraven. 

och gammal rostig taggtråd. 

Militära anläggningar som återanvänds 

blir häftiga designhotell eller 

centrum för filminspelningar. Fårösunds fästning är ett av dessa militärområden som återanvänds. 

Fram till 1998 fick bara svenska medborgare besöka Fårö och vissa andra militärt viktiga områden. Nu är det inte så längre.

Tjingeling