Sista timmarna på 2020

Jag har under året inte vetat vad jag egentligen vill med bloggen.  Ska jag fortsätta o skriva eller lägga av,  ja det är frågan. Det finns skäl att lägga av då jag fått artrit i fingrarna. Men samtidigt vet jag att det är underbart att ha dokumenterat våra resor, för det känns så roligt att kunna gå tillbaka o få kolla igenom alla fina upplevelser vi fått vara med om. 

Så visst är det lätt att öka tvättmängden, men om det strävar emot med värk så är det lätt att skjuta allt framför sig. Vips så går dagarna och plötsligt känns det inaktuellt att skriva om någon resa som skett för lång lång tid tillbaka i tiden. 

Oj oj vad jag i våras planerade för vår övervintringsresa. Vi har inte åkt i centrala Spanien så det stod på  Bucketlistan. Gamla fina historiska städer skulle besökas. Men så kom Coronan o vips så var det inaktuellt med en husbilsresa utomlands. I stället fick vi målat huset I Sälen samtidigt som Sälen blev vår "Coronaisolätion" i 6 veckor. 

Men nu närmar vi oss slutet på 2020 och jag tror att alla precis som vi förväntar sig att 2021 ska bli ett underbart härligt år, med många o långa HBresor. Vore fantastiskt om jag fick användning för min gamla planering som jag gjorde i våras. I så fall ska jag försöka att skriva lite om vintern 21/22 års övervintringsresa.  Detta får bli mitt Nyårslöfte! 

               Med det önskar jag alla ett

                          

                            Gott Nytt År! 

Glad Påsk 2020

Nu undrar ni säkert vad som hänt med Vantasticarna som inte gett ifrån sig ett livstecken på månader.

Jo just det,  hemresan gick jättefint, men vi körde in i lite snöflingor när vi passerade Pyrenéerna, men det var inget som påverkade oss. Vi hade dock jättetur att få gratis el på en del stellplatser, very nice. Slutligen tog vi färjan från Kiel till Göteborg. 

Men sedan dess har jag gått  till Reab med min hälsena som verkligen tar mycket god tid på sig att läka. Därutöver genomgår jag nu en grå starr operation som gör att jag verkligen ligger lågt med mitt skrivande. 

Coronatiderna gör också att vi inte reser omkring, men vi är på uppställningsplatsen och pysslar om bilen och vårt sedvanliga påskfirande i Sälen har vi ställt in i år. Stugan finns ju kvar! tills det är möjligt att åka dit om några veckor eller månader.

Glad Påsk önskar vi med en påskabild från 2019

Från Monsanto till Spanien

Nu börjar jag se slutet på mina reseinlägg för den här resan, för det är drygt att ligga långt långt efter verkligheten. Men jag vill sprida lite info om alla fina platser som  Portugal erbjuder oss HB åkare, här kommer ytterligare ett inlägg trots förseningen.

En vanlig o härlig syn på landsbygden 

Efter Monsanto hade vi två platser som vi inte ville missa innan vi lämnar Portugal och kör in i Spanien.

1. Fundao med Spetshuset

Vi kör E806 alternativt N18 norrut och plötsligt passerar vi vägen upp mot Serra da  Estrela som nu har snö på toppen. När vi besökte (Estrela) skidparadiset i Portugal körde vi upp från andra sidan. Vilken uppfart som är bäst vet vi inte.  Det blir den väg  som är bäst och närmast,  beroende på varifrån man kommer.

Vi tar riktning mot turistbyrån i Fundao. För det var på Pinterest som jag hade sett "Spetshuset" och jag ville verkligen se det i verkligheten då bilden var fantastisk.  Till slut fick jag fram att det låg i Fundao.

Efter lite sökande på nätet hittade jag att konstnären är "Street Artist Ne Spoon"

som målar spetsmönster på fastigheter m m. Jag blev helt begeistrad i hennes målning då det såg ut som om någon lagt en gammal spetsduk på huset.

Vi kommer söderifrån och kör mot centrum och turistbyrån. Helt plötsligt ser Bengt huset, t o m med en parkering alldeles intill.

"Ne Spoon" kommer från Polen och har till och med avsatt spår i Borås, 

 bilderna nedan är hämtade från nätet. 

Ne Spoon in action i Borås  - 600 mil i onödan eller hur ska vi tolka det !!!!!

2. Vilar Formoso med sin tågstation

Nära spanska gränsen ligger en tågstation som har otroliga ajuleos på utsidan men även på insidan.

 

Stationen ligger i samhället Vilar Formoso endast ett stenkast från N10 och gränsen. Det här stoppet tog bara 10-15 minuter att utforska men det var värt den lilla omvägen in i samhället.

En trevlig tågstation med traditionella kakelpaneler i blått och gult på stationens utsida, som visar  historiska platser i Portugal

Torre de Belen i Lissabon

Universitetet i Coimbra

Mycket typisk station, troligen en av de vackraste i landet

De här två samhällena var värda att stoppa till vid och upptäcka all dess charm. Sedan var det bara att fortsätta till gränsen för vidare färd i Spanien och över Pyreneerna för att så småningom landa hemma.




Ha de gött!

6. Den sjätte historiska byn Monsanto

Efter att ha besökt ytterligare två historiska byar av de 12 som jag tidigare nämnt, far vi vidare norrut eftersom vi är på hemväg. 

Men vi vill inte missa den kanske mest kända historiska byn - Monsanto och ställer därför in GPSen på Monsantos stellplats. Under vägen passerar vi floden Rio Tejo som ligger långt under oss. Även under vår fortsatta färd  i inlandet passerar vi ånyo brända områden.

Vägen vi tog från Marvao till Monsanto. 

Rio Tejo - vackert sceneri

Jag tror att alla som rest runt i Portugal har nog inte missat den här mycket speciella Monsanto byn för den blev redan 1938 vald till "Portugals mest portugisiska by". Trots att vi visste att den var mycket speciell blev vi ändå  glatt överraskade när vi fick se de stora stenbumlingarna i verkligheten, unika till tusen, just kombinationen hus-sten.

Vi närmar oss och stannar till på byns stellplats som ligger vid det lilla torget.

N 40 02 24  W 07 06 36 

 Det finns en restaurang och en liten affär där, så vi går och frågar om det finns någon buss eller taxi som kan ta oss upp till den del av byn som vi vill besöka. Byn ligger utefter bergets sluttning men det är högt upp på toppen som de stora stenbummlingarna  finns.

 Ni kan inte köra dit upp för där finns inga P-platser för HB, bara till att promenera blev svaret. Men min onda hälsena, klarar den det?  Här står vi på torget och  ser vägen slingra sig i sicksack upp mot himlen. Vad gör vi!!!

Vi börjar knata upp och Chivas får vara kvar i HB, då han inte kommer att orka gå själv hela vägen. För oss gäller det att vi ser skönheten i landskapet, för annars är det lätt att vi  tappar sugen. Antalet viloplatser upp är lätträknade,  i princip lika med noll, så det gäller att bita ihop. 

Men här börjar vi se lite figurer i berget, spännande, vad väntar oss egentligen. 

Korkekarna är skördade här också,  otroligt vackra med sina mörkbruna stammar 

En viloplats! 

Kommer stenarna att ligga kvar vid en storm? Det känns lite kymigt att passera dem. Tänk om de kommer i rullning!  

På vägen upp ser vi hus som inte är byggda runt stora stenar! men med små gräsytor.

Nu börjar vi närma oss det vi är intresserade av. 

Husen ligger ofta på en hög platå med små eller inga trädgårdar 

Nu är det trångt I gränderna och vi får se upp för utskjutande stenar

Går det att komma fram här? 

Ibland är det svårt o se vart vägen slingrar sig  då den smälter ihop med de gråa stenbocken. 

En mycket fotograferad bild - korset 

Hoppsan nu börjar vi närma oss området med den jättestora stenen på taket. Vilken tur vi haft som hamnat rätt i allt sicksackande mellan husen. 

Jag tror att den här stenen är världsberömd! Den är kännetecknet för Monsanto!

Det var verkligen mödan värd att knata upp till byn för att få se "Berömdheten"

Även här är det praktfull utsikt över nejden 

Synd att vi inte kan portugisiska så att vi kan läsa vad den här grottan använts till 

På vägen tillbaka ser vi ett vitkalkat hus vilket är mycket ovanligt i byn. 

Vi möts också av en färggrann regnbåge på vägen tillbaka 

Stellplatsens vattenpost, WC finns också

Skönt att få sitta i kvällssolen efter den rejäla promenaden upp och ner. 

Monsanto ligger inte så långt ifrån spanska gränsen och även den här byn ligger högt upp. De andra byarna som legat utefter gränsen har ju en ringmur med kastell, men det saknar Monsanto. Men historien förtäller att även Monsanto har varit belägrat men att  borgen som fanns, ligger nu i ruiner på grund av en krutexplosion under 1800-talet. 

Ha de gött 

Nu är det nog time att börja tänka på hemresan

Det blev drygt 30 dagar i Albuferia en underbar period med mycket värme och solsken. Många vänner kom och åkte vidare. Men vi hann umgås och äta en bit god mat tillsammans med de flesta.

Men tänker vi efter, så vet vi ju att vi vill ha gott om tid för hemresan, för det finns ju sååå mycket att se utefter vägen.  Dessutom kan ju snön komma vid färd över Pyrenéerna, vilket vi verkligen inte hoppas, för vi har bara sommardäck. Bäst att börja packa ihop, vilket är mycket lätt  då bord o stolar togs in på kvällen på grund av MR Väders hot om regn under natten.

När vi lämnar Albufeira så skiner solen och det är med vemod vi svänger in på IC2 norrut. Men som sagt vi har en del stopp inplanerade. Det återstår att besöka några historiska byar (som jag skrivit om tidigare) som ligger utefter vår hemreseroute

Ett stopp som vi tänkt göra är ett besök i den historiska byn Monsaraz, vägen dit är mycket bra så det rullar på.

          
Vi passerar stora vinodlingar men även vackra skogar bestående av korkekar, olivträd eller eukalyptus. Byarna ligger långt från vägen men vi kan se boskapen ute på fälten. Härliga miljöer erbjuds oss, under vår färd, så det är inte långtråkigt att veta att vi har ca 350 mil hem..

4. Den fjärde historiska byn - Monsaraz

Monsaraz ligger på en kulle med en gammal ringmur och kastell som försvarslinje,  precis som övriga byar utefter den spansk-portugisiska gränsen.

 För övrigt är det vita hus med kullerstensgator precis som i nästan alla portugisiska gamla småstäder. Monsaraz har varit ockuperat av många olika folkgrupper under långa perioder och är således en av de äldsta bosättningarna i den södra inlandsregionen. Idag är det turisterna som håller igång ekonomin i byn. Det sägs att konstnärer besöker byn för att föreviga dess atmosfär med vita kalkstenshus o kullerstensgator,  men tyvärr såg vi inga vid vårt hastiga besök. Men miljön i byn är fantastisk.

Men gott om restauranger fanns det i alla fall. 

 Muren är mycket välbevarad och välkomnar oss med sin fina portal.

Ingången till ett vinhus, men här är det nog hemgjord likör i flaskorna. 

En dörr med höjden ca 1,5 m, knappast något för en  2-metare

Vad vi saknar i de här bergsbyarna är de blåa dörrarna! Men visst är de vita byarna speciella då det alltid ser så snyggt o rent ut mot gatan.

 Huvudgatan Rua Direita går upp till borgen med ganisonsgården där det ibland vid speciella tillfällen anordnas tjurfäktning 

Utsikt från borgen in mot stadens gator

Genom sitt strategiska läge på en kulle får man en underbar utsikt över det fantastiska vattensystemet nedanför kastellet.

Barragem de Alqueva

N 38 26 33  W 07 22 47 

Blandad parkering utan service men service finns i en liten by längre fram i Telheiro.

5. Den femte historiska byn - Marvao 

Dax att fara vidare till nästa by. De historiska portugisiska byarna ligger som ett pärlband utefter den spansk/portugisiska gränsen. Det är bara att välja vilken av dem man tror är mest spännande eller kanske vackrast.

Vi väljer Marvao som ligger ganska nära vår resroute. Tydligen har den blivit omskriven i tidskriften New York Times som en ort som ska beses innan man dör. Ska bli roligt att se om den byn är så annorlunda mot de andra byarna.

Vi ankommer sent på eftermiddagen och får sista HB-platsen på parkeringen. Det gör inget att det är lite trångt för det finns bord/bänkar för utomhusvistelse.

N 39 23 39  W 07 22 26

På morgonen vaknar vi till en underbar dag med soluppgång samtidigt som soldiset ligger över oss. Efter frukosten tar vi promenaden uppför backen till byns ingång. Byn sover fortfarande får vi säga, för vi möter inga portugiser. 

Även Marvao ligger på en bergskulle, 896 m, med otrolig utsikt över nejden och endast ett stenkast från spanska gränsen. Även den här byn har varit utsatt för flera erövrare under lång period. Men dess granitmur runt stan smälter in i berget och har på det sättet varit  ganska svårerövrad.

Utsikt över slätten från borgen

Det finns gott om gångar att vandra runt i 

Det är den här branta klippan som vetter mot Spanien

Till borgen hör också en gammal trädgård med diverse blommor, buskar och träd.

Nog tycker vi att byn med sina vitkalkade hus är så snarlik alla andra historiska byar vi besökt , trånga gränder, en kyrka, ett torg och så vidare.

Underbart att kunna få gå runt i byn när det inte är överfullt med turister

Kanske ett försök att göra staden grönare?

Sammantaget så är det så fascinerande att se de vita antika byar med sina kastell ligga högt upp på kullar och med ett eller flera torn som visar hur muren en gång i tiden har omringat stan. Vid klart väder har man en otrolig utsikt över landskapet  ibland ändå in i Spanien. 

Oftast har vi inte haft tillgång till deras kapell då dörrarna varit låsta. Jättesynd tycker vi för många gånger döljer de fantastiska målningar eller ajuleos om byns historiska liv.

Men var det nu värt att se den här byn innan man dör som New York Times tycker? För det låga priset 1 € för ett besök i borgen, finns det ingen tvekan, för borgen var helt fantastisk. Mycket välhållet försvarsverk, trots flera belägringar och massor med gångar och trappor samt utsiktstorn  som var lätttillgängliga. Det är lätt att förlora sig ett par århundraden tillbaka i tiden vid besöket. Självklart ska byarna besökas om man som vi är lite historieintresserade. Vi rekommenderar dem varmt!

Här ser du vår resväg från Albufeira till Monsaraz och vidare till Marvao

Ha det gött!