Nu är det dax för vår första etapp av Vildmarksvägen

Efter Dorotea kör vi upp mot Vilhemina och svänger in på Vildmarksvägen. Men innan vi når vårt planerade fiskeställe Stalon gör vi ett stopp för att se vad Sagavägen innehåller.

 Vid Rönnäs finns en rastplats med en sagostig. Första inslaget är "Näcken i bäcken"

 Ja, här sitter han

Det blev en kort paus så Chivas fick göra sina behov. 

Ne,j nu måste vi fortsätta fram till Stalon för det var fisket som killarna väntat på. Vi kör in på en liten skogsväg mittemot Stalons utsiktsplats. 

Vi möts av skyltar som är varningar för både vinter- och sommarvistelse på platsen.

N 64 56 26  E 15 50 16

Sol och värme välkomnade oss, samtidigt som där stod flera husbilar som alla hade någon fiskeintresserad i bilen

och någon som satt och väntade på att få hjälpa till med att rensa fisk.

Platsen är naturskön och det finns möjlighet att ta en promenad runt stellplatsen. 

Köpa fiskekort gör vi i affären (bensinstationen) nere i Stalon och en dag kostar 80 kr medans tre dagar kostar 180 kr.  Spänningen är stor och redskapen görs i ordning och vips så är spöna i vattnet. Det blir Putte som drar upp den första fisken

Bengt ligger inte långt efter 

Sedan blir det lite blandning av fiskar, men mest harr, både stora och små firrar, de små kastas tillbaka i floden. 

Totalt blev det 5 stora fiskar som anrättades och de smakade ypperligt med hemlagat potatismos till eller som pålägg med en majonäsblandning på en kvällsmacka. 

Det här blev några fantastiska fiskedagar som vi alla var nöjda med. Vi kan verkligen rekommendera  stället för det verkade vara en bra plats där det nappade varje dag. Platsen är också naturskön med små grillplatser gjorda av stenar som finns vid stranden.  

Lite blommor finns det också som förgyller vår tillvaro där

Innan vi lämnade platsen tog vi en tur upp till utsiktplatsen för att beskåda 

landskapet från ovan. Det är en gammal flygplats uppe på berget och väl uppe får vi en fantastisk utsikt över Majgomaj och Kultsjödalen. Som tur är, är vägen asfalterad men lite brant och kurvig, men det finns några mötesplatser.  Med vår plåtis hade vi inga problem. 

Ha de gött, fortsättning följer!

Polarmuseet i Dorotea

Efter en natt med lugn o ro bär det ut på E45 och vi bestämmer oss för att stanna till vid Dorotea och bli nostalgiska. Både vi och Putte o Kicki har haft husvagn en gång i tiden, men ingen av oss har kört omkring med en Polar. Men vi minns att det var många gula polarvagnar på vägarna som sedermera skiftade  färg och blev lite blåvita. Vi har kört förbi museet för några år sedan men då var det en lördag eller söndag och naturligtvis stängt. Nu var det vardag och därför skulle vi inte missa chansen att få se den fina utställningen.

Inga hundar får följa med in, så det fick bli bilen för Chivas. Inträdet är gratis och där finns lite fika att köpa om man vill koppla av. 

Däremot var det semesterstängt på fabriken så någon produktion kunde vi inte få beskåda.

Museet är inte så stort men trots det, finns det mycket att känna igen. Det var olika vagnar från 60-talet fram till 90-talet och vi såg att det skett en stor utveckling av dem. 

Den första vagnen vi klev in i var från 1964. Vem minns inte den här exteriören med det sneda taket.

De bruna skåpluckorna var nog något som Polar genomgående hade i sina vagnar oavsett storlek eller ålder. Den orange och bruna klädseln på dynorna kändes igen men däremot vet jag inte om det var en varmvattensberedare ovanför diskbänken eller något annat.  Kanske någon har erfarenhet och vet!

1969 kom den här modellen Ambassadör

Riktig gasolspis med ugn i en ganska bra arbetshöjd, men vilket litet kylskåp jämfört med dagens. 

Åh dessa träningsoveraller som merparten av alla campare hade under några år. Om jag inte minns gick de under beteckningen "Campingsmokingen". Praktiskt var det, men uj så tråkiga. 

1991 kom 570 Aero med vita skåpluckor och ljus inredning samt bl a kasettoan. Exteriört var det den blåvita vagnen, den färg som jag tror vagnarna har än i dag.

Slutligen tittade vi in i Apollo som var en finskbyggd vagn tillverkad i endast två exemplar. Den var mycket speciell eftersom där var det båtars design som utgjorde tanken bakom den har vagnen. 

Det här är ett axplock från museet och slutomdömmet är att har ni vägarna förbi gör gärna ett stopp för det är det verkligen värt. Vi gick därifrån med ett leende på läpparna och kände hur nostalgin växte inom oss. De gamla husvagnarna kommer alltid att finnas i vårt minne. Sedan tycker vi att det är särskilt roligt att det finns ett museum eftersom vagnarna var svensktillverkade.  

Vi kör vidare och gör ett stopp vid Meseleforsen (AC 12 på VV rastplatskarta) för att tömma latrinen och ta bort allt flygfä på bilen samt fika lite grand..

Nästa anhalt blir att svänga in på Vildmarksvägen i Vilhelmina. Vi har valt att köra den motsols efter att hörsägen säger att den är vackrast då!

Ha det gött! 

Äntligen Vildmarksvägen

Nu är vi på rull igen efter att ha legat lågt med våra resor. Dels beror det på att vi blev påbackade av en Volvo V70 så nästan hela fronten blev inklämd, bara att beställa reparation, dels har jag gjort en smärre OP som tagit 7 veckor med återbesök 2 ggr i veckan. Men nu är det som vanligt och det är först rull till stugan i Sälen som gäller och sedan liten tur i Norrland. 

I stugan var det som vanligt lite arbete innan vi kunde dra vidare. 

Där inväntade vi också Putte o Kicki som hade åkt Vildmarksvägen förra året och de nämnde några bra fiskeställen som vi skulle stanna till vid, allt sådant är ju så värdefullt.

Från Sälen kör vi 311 upp till Särna, där vi  svänger av mot höger över Lillhärdal  för vi ville se Dalarnas renhägn uppe vid gränsen mot Jämtlands län. 

När vi kommer till Sveg kör vi på E45 och följer den hela vägen till Vilhelmina. Vår första övernattning sker på Timmerflottaren ca 2-3 mil söder om Svenstavik.

N 62 29 18 E 14 29 16 

Platsen ligger fint utefter sjön men det är långt att gå till dusch o toa som finns vid restaurangen. Nere vid planen finns dock utedass o soptunna. Årets kostnad är 150 kr.

Bengt o Putte hittade de här! Den moderna ljugarebänken ? Här behövde de nog sitta o koppla av efter dagens etapp på 27 mil. Vid 23-tiden är det fortfarande 21 gr ute och vi har njutit av den första etappen.

Nästa dag åker vi vidare och vädret bjuder både på sol och moln. Vi tänkte ta in på en stellplats som heter Kvarnflyn men där var så mycket mygg o knott att vi alla sa i kör, vi kör vidare, vi blir ihjälbitna.  Istället blev det Åsen 365, nära Hammerdal som också ligger vid vattnet men har ingen service alls annat än en soptunna som var knökafull.

N 63 34 38  E 16 22 22 

Knott o mygg visade sig knappast så vi bakade en pizza i Omniaungnen och njöt av tillvaron, 

färska champinjoner, oliver, Seranoskinka samt riven Goudaost blev en fullträff. Pizzan serverades med spanskt rödvin o naturligtvis var det någon som ville ha öl istället! En fullträff efter våra 20 mil den dagen.

Fortsättning följer, ha det gött i sommar!

Tre intressanta platser i vår närhet

I helgen tog vi oss en tur till Alingsås, Trollhättan och Uddevalla. Platser som ligger på korta bra avstånd från vår bostad och som har en hel del att erbjuda. Det skulle dessutom bli bra väder så vi tog chansen att se oss omkring.

Första stoppet blev Alingsås med stellplatsen "Savannen  N 57 56 02  E 12 32 30", som är en parkeringsplats för klass 2 bilar på en hård gräsyta och relativt nära centrum. Det gäller dock att köra in genom parkeringsplatsen från Landskyrkoallén för att komma in till stellplatsen.

Där möttes vi av doftande blommor.

Väl tillrätta med parkeringen tog vi en promenad in till centrum via den här fina grönskande allén

för att äta lunch och eventuellt shoppa lite. Lunchrestaurangen hittade vi omgående på Nygatan 

 så vi slog oss ner på deras uteservering. Men vad vi inte visste var att vi hamnade på första parkett vid en filminspelning. Fullt med statister passerar oss, men vi fick också se huvudrollsinnehavaren Rolf Lassgård i den kommande filmen "Min pappa Marianne".

Filmen baseras på Ester Roxbergs självbiografiska bok Min pappa Ann-Christine som kom 2014.

Nog tror vi att vi kom med på några filmsekvenser, men det innebär ju inte att vi kommer synas på filmen. Vi blir säkert bortklippta!  Det var i alla fall kul att kolla inspelningen där omtagningarna var jättemånga. Så när vi ätit färdigt och kände att nu fick det väl vara nog med omtag av alla promenader där utanför uteserveringen så reste vi oss och fick prata med några statister som tyckte som vi..... för många omtag!

Nästa dag tog vi oss till PR-husbilar i Sollebrunn och rekade lite på deras plåtisar. Men som sagt vi har en plåtis som vi är mycket nöjda med, inget byte för vår del.
Därefter for vi vidare till Trollhättan. 

Här stannade vi till vid Sjöfartsverkets stellplats som ligger precis vid Trollhätte Kanal. 

N 58 15 55  E 12 14 55

Här finns 21 platser på asfalt och vi hade turen att få och en plats i första raden med utsikt över kanalen och alla dess passerande fartyg. Dygnsavgiften är 200 kr och betalas med kort, Tyvärr var duscharna inte öppna ännu. Men annars finner vi platsen mycket trevlig med café och museum på andra sidan kanalen. Att ta sig dit är inga problem då det finns" gångvägar" över kanalen.

Det var som en ny upptäckt att få promenera runt slussarna och ner mot Gamle Dal, för jag har inte vart där sedan småskolan. Minnet fick sig en ny genomgång och enligt anslagstavlor så påbörjades bygget av slussarna redan 1794-1800 i två etapper med totalt 8 slussar. De här slussarna betraktades som världens åttonde underverk och var i bruk fram till 1916 då en ny slussled öppnades.

Rester av de gamla slussarna finns kvar till viss del. Slussportarna är borttagna då de säkert var så ruttna att de inte kunde stå emot vattnet. Men jag ser också hur smal kanalen var, så det förklarar varför nya slussar behövde byggas  för de större båtarna.

Här syns de slussar som användes från 1844. De trafikerade ångbåtar, pråmar och segelfartyg. Från 1850-talet ökade trafiken kraftigt och trafikstockningar uppstod vid slussarna så upp till 120 fartyg kunde ligga o vänta.  1916 öppnades därför en ny slussled. 

Idag transporteras så här långa fartyg genom kanalen, det är så att de precis får plats mellan slussarna. Det talas om att kanalen behöver byggas ut.

Vi hade även turen att få se fem båtar slussas på morgonen. Det blir ett enormt dånande av vattenmassorna när de ska tömma den ena slussen och låta vattnet stiga på den andra sidan om portarna. När vattnet är i samma nivå på båda sidorna öppnas slussportarna och båtarna får åka vidare. 

Det var en trevlig överraskning att få vandra runt i området och få se de här historiska byggnadsverken samt även få uppleva dagens slussarbete. Vid slusskajen låg "Elfkungen" 

som från och med den 15 juni kommer att göra olika turer i omgivningarna. Utifrån det kommer det säkert att bli en utflykt till kanalen igen  i sommar.  

Samtidigt kan jag säga att Fallens Dagar infaller den 19-21 juli i år. 

Innan vi stack vidare till Uddevalla fick vi besök av Putte o Kicki. Det blev en gofika!

Ett besök i Uddevalla skulle innebära en tur till Skalbankarna samt att vandra utefter den relativt nya bryggan i Gustavsberg. Inget av det hann vi med, men det blev i stället en lugn stund i Lindesnäs. Där blev det ett stopp i Hamnen 

N 58 19 49  E 11 53 05

Här finns ingen service, men en fantastisk miljö att strosa runt i. Utefter promenadslingan som går till Gustavsberg ligger många gamla fina sekelskiftesvillor i läckra färger

och på håll ser vi Uddevallabron.

Trevliga skärgårdsbåtar med olika turer passerar stellplatsen, ett bra sätt att få se lite mer av den vackra Bohusländska kusten. 

Alltid finns det någon som trotsar det kalla vattnet och tar sig ett bad. Men bara 12 gr i vattnet, nej då får det allt vara för oss!

En underbar helg och utflykt som jag sent kommer att glömma. Vi kan även rekommendera de stellplatser som vi övernattat på, lugn o skönt var det!

Ha det gött!