Polarmuseet i Dorotea

Efter en natt med lugn o ro bär det ut på E45 och vi bestämmer oss för att stanna till vid Dorotea och bli nostalgiska. Både vi och Putte o Kicki har haft husvagn en gång i tiden, men ingen av oss har kört omkring med en Polar. Men vi minns att det var många gula polarvagnar på vägarna som sedermera skiftade  färg och blev lite blåvita. Vi har kört förbi museet för några år sedan men då var det en lördag eller söndag och naturligtvis stängt. Nu var det vardag och därför skulle vi inte missa chansen att få se den fina utställningen.

Inga hundar får följa med in, så det fick bli bilen för Chivas. Inträdet är gratis och där finns lite fika att köpa om man vill koppla av. 

Däremot var det semesterstängt på fabriken så någon produktion kunde vi inte få beskåda.

Museet är inte så stort men trots det, finns det mycket att känna igen. Det var olika vagnar från 60-talet fram till 90-talet och vi såg att det skett en stor utveckling av dem. 

Den första vagnen vi klev in i var från 1964. Vem minns inte den här exteriören med det sneda taket.

De bruna skåpluckorna var nog något som Polar genomgående hade i sina vagnar oavsett storlek eller ålder. Den orange och bruna klädseln på dynorna kändes igen men däremot vet jag inte om det var en varmvattensberedare ovanför diskbänken eller något annat.  Kanske någon har erfarenhet och vet!

1969 kom den här modellen Ambassadör

Riktig gasolspis med ugn i en ganska bra arbetshöjd, men vilket litet kylskåp jämfört med dagens. 

Åh dessa träningsoveraller som merparten av alla campare hade under några år. Om jag inte minns gick de under beteckningen "Campingsmokingen". Praktiskt var det, men uj så tråkiga. 

1991 kom 570 Aero med vita skåpluckor och ljus inredning samt bl a kasettoan. Exteriört var det den blåvita vagnen, den färg som jag tror vagnarna har än i dag.

Slutligen tittade vi in i Apollo som var en finskbyggd vagn tillverkad i endast två exemplar. Den var mycket speciell eftersom där var det båtars design som utgjorde tanken bakom den har vagnen. 

Det här är ett axplock från museet och slutomdömmet är att har ni vägarna förbi gör gärna ett stopp för det är det verkligen värt. Vi gick därifrån med ett leende på läpparna och kände hur nostalgin växte inom oss. De gamla husvagnarna kommer alltid att finnas i vårt minne. Sedan tycker vi att det är särskilt roligt att det finns ett museum eftersom vagnarna var svensktillverkade.  

Vi kör vidare och gör ett stopp vid Meseleforsen (AC 12 på VV rastplatskarta) för att tömma latrinen och ta bort allt flygfä på bilen samt fika lite grand..

Nästa anhalt blir att svänga in på Vildmarksvägen i Vilhelmina. Vi har valt att köra den motsols efter att hörsägen säger att den är vackrast då!

Ha det gött!