Fler fantastiska sevärdheter runt Kinnekulle

Jag tror att det var någon gång i vintras som faceboksvänner besökt Martorpsfallet. Därför kollade jag in var det låg och fann otroligt fina foton från platsen. Snacka om att bli lyrisk,  jag kunde inte se mig mätt på dem. En tur dit var därför ett måste. 

Vi hade koordinaterna i GPS:en (sevärdheter)  så det var bara att dra iväg, det låg inte så långt från Stenbrottet. 

    Ingången till stigen för att komma till fallet!

Vi gick o gick o undrade, när är vi framme. Jag kände inte igen stigen från fotona på nätet. Så det kändes som om något var fel.

De här hjortarna sprang förbi oss och stigen tog slut. Hoppsan!  Bara att vända tillbaka till bilen. Då förstod vi att de koordinater som fanns inlagda i GPS:en måste vara felaktiga. Vi kör tillbaka och fick lite hjälp vid 

Österplana av några vänliga HB-ägare som visade oss på kartan var vi kunde parkera och vilken led vi skulle ta. Men innan vi körde vidare rastade vi Chivas inne på heden och fick se St Pers nycklar i mängder. Inget ont som inte har något gott med sig. 

 

 P-platsen som vi fått tips om hade vi tidigare passerat men inte observerat skyltarna om lederna. Borde haft ögon i nacken också. Så nu blev det en tur o retur dit. 

N 58 33 08  E 013 21 06

Från parkeringen gick vi över vägen och följde den orange o blåa leden. 

Lite knölig var stigen ibland men absolut inte svårforcerad.  Vi stötte på lite Majnycklar (Gullvivor) som växte utefter stigen. Man blir så glad när naturen visar sig från sin bästa sida.

Vi närmar oss en efterlängtad skylt och här fanns det två möjligheter att nå fallet, en väg upptill och en nertill, bara att välja. Vi tog den översta vägen, men visste inte då att det var en knölig  trappavsats att ta sig nerför. 

                           

  Här rinner vattnet som visar oss att vattenmängden kanske är tillräcklig för att  fallet inte ska vara helt torrlagt

 

Så bra att det regnat rejält nyligen för då forsar vattnet nerför kalkstensklevens kant och man får uppleva hur lite vatten kan se mycket ut I forsen. 

Den oregelbundna trappan ner 

Klevarna är enligt mig otroligt ståtliga med sina kalkstenslager. Tänk vad naturen kan åstadkomma och gör det till ett nöje för oss att ta oss ut i skog och mark. 

Vägen dit bjöd på fågelkvitter och olika trädslag så vi är oerhört tacksamma över den info som HB ägarna gav oss så att vi fick uppleva de imponerande klevarna. 

Men det var inte bara vägen till Martorpsfallet vi fick. De bjussade även på info om var Guckuskon växte. Helt stumma över deras generositet drog vi snabbt som attan till den parkeringen. En parkering som tar ca 6 - 8 personbilar, (N 58 34 48  E 013 20 56). Tur att vi har downsizat till en Plåtis så att vi fick plats. 

Här var spångar utlagda vilket gjorde att vi gick torrskodda. Vi kommer  inte ihåg att vi sett Guckuskos tidigare, vilket gjorde att vi verkligen såg fram emot att få se dem i verkligheten. Kanske hade vi sett något enstaka exemplar i Dalarna när vi bodde där, men helt säkra är vi inte.

Det var kanske en 10 minuters promenad in i skogen och spänningen ökade, började de vissna, var det bara enstaka exemplar, var det värt den här extra turen m m, det var tankar som snurrade i huvudet .

När vi såg ett inhängnat område visste vi att målet var nått. 

En blomsterprakt utan dess like mötte oss. 

Men så fina de var. Förstod att det var lite dimridåer runt var de växte, för orkideerna ska ju få möjlighet att återkomma från år till år. Här gällde det att inte trampa runt i klorofyllet utan endast gå på avsedd stig. Trots inhägnaden gick folk rakt in bland blommorna för att fotografera. Man slutar aldrig att förvånas! 

En mäktig syn 

En fantastisk försommarlycka att få så mycket sol o värme som vi haft under vår  vecka som vi varit iväg. Naturen har visat sig från sin bästa sida och givit oss många fina stunder i vår härliga natur. Vi kan varmt rekommendera en försommartur till Kinnekulle. 

Sista anhalten blev ett stopp i Vänersborg där Putte, Kicki o Jassa besökte oss. 

Nu var det time  to go home för ett barnbarn fyllde 10 år vilket vi skulle fira.  Men vi kommer att ge oss ut igen och då kommer vi att pröva fiskelyckan. Kanske makrillen går in i någon vik! 

Ha de gött i solen o värmen !