Fårö med Ögongodis - Gamle Hamn och Lauterhorn

Nu var det time att ta färjan över till Fårö.

Men först springer jag in på Ica och handlar de förnödenheter som vi behöver. Det är så skönt att veta att vi nu har mat i ett par dagar till. 

Härligt att vi kom på färjan direkt, då slapp vi en massa förlorad tid utan kunde köra direkt upp till Gamle Hamn för där skulle det finnas en välkänd rauk. 

Gamle Hamn är ett naturreservat som bildades 1930 och som omfattar både land och vatten.  En gång i tiden var det en hamn och handelsplats som gjorde ön rik. 

Såväl  på land som i vattnet finns det raukar.

Den mest berömda är "Kaffepannan", även  kallad för Hunden. Själv kallar jag den för Hunden.1 eftersom det enligt mig också finns en hund i naturreservatet Jungfrun som jag benämnt Hunden.2 

Bilvägen är belagd vilket gör att det är lätt att cykla. Här finns bra parkeringar med ett flertal stigar ner till vattnet. Samtidigt bör man vara försiktig då stigarna är fulla med rullgrus. 

Efter att ha betraktat de mäktiga raukarna fortsätter vi resan till Digerhuvuds naturreservat som sträcker sig längs Fårös nordvästra kust, från Lauterhorn till Helgumannens fiskeläge. 

På vägen till Lauterhorn passerar vi fina senapsgula gårdar och vägskyltar med vårt planerade övernattningsställe 

Här finns en mycket bra stellplats i Lauterhorn med all service t o m tömning av svartvattnet. Det blev två nätter för en dygnskostad av 150 kr. 

Den gamla vattenpumpn är bara nostalgi all service är inbyggd i de små fina gamla fiskebodarna. 

Vi bestämmer oss för cykla till Digerhuvud  då vägen går strax ovanför strandkanten, dvs inga jobbiga backar.  Cyklarna åkte ner och vi cyklar med Chivas i släpkärran  i värmen.

Digerhuvud naturreservat är 6 km långt men bara dryga 100 m brett, men fullt av raukar i olika formationer. 

Mest känd är nedanstående rauk 

och Langhammargubben. 

En fiskeby som också är med i all turistinformation från Fårö är Helgumannen

Den ligger lite  för sig själv men trots det stannar turistbussar där hela tiden

och mängder med människor beundrar den gamla fiskebyn som ser väldigt idyllisk ut med sina brungråa små byggnader. 

Bakom husen finns plats för att hänga näten - gistrummet. 

Miljön är karg på västra sidan av Fårö och tallarna är mycket små på grund av den magra jorden. Vidare har torkan på Gotland satt sina spår - tallarna är alldeles röda och ser väldigt hängiga ut. 

Nu känner vi oss färdiga med den västra delen av Fårö och tänker dra

vidare österut i morgon för att få uppleva en annan sida av Fårö än klapperstensständer och raukar.

Tjingeling