Vi tänker besöka några historiska byar

Vi lämnar Lamego och kör N 226 söderut på slingriga vägar men också genom en natur som har eldhärjats . Fruktansvärda vyer, stora skogar som är kolsvarta. Vi vet ju att Portugal drabbats av omfattande bränder under flera år. Men inte visste vi att det såg så här hemskt ut i naturen. 

Portugals inland har många historiska byar speciellt utefter gränsen mot Spanien.  De flesta ligger på kullar och har borgar som varit involverade i gränsstrider med Spanien. 

Vidare har Portugal ett kulturprogram för 12 av dessa historiska byar, där de boendes traditioner, historia o kulturella arv ska räddas åt eftervärlden. Det var 1991 som 10 byar ingick i programmet,

Almeida, Castelo Mendo, Castelo Novo, Castelo Rodrigo

Idanha-a-Velha, Linhares da Beira, Marialva,

Monsanto, Piodao, Sortelha

2003 tillkom ytterligare två byar,             Belmonte, Trancoso

 Några av dem har vi besökt i år och de övriga kommer vi troligen att besöka något annat år. 

1. TRANCOSO

Den första historiska byn som får besök av oss är Trancoso, som ligger utefter N 226, med sin borg och sin judiska historia.

Huvudporten till Trancosos gamla stadskärna

Hos turistbyrån fick vi en broschyr på engelska, Our History, Your Time,  som med väldigt fina ord beskriver de historiska byarna:  

12 Villages, Endless Enjoyment

Wander the narrow streets of a centuries-old village. Take up position where soldiers once faced each other in battle. Or just enjoy the beauty of a wild landscape. 

Portugals Historical Villages in Beira interior are a unique destination för tourists and history lovers and are guardians of testimony that dates back centuries. 

Life here is excitement. And the rest is history. 

Jag blir lyrisk när jag läser det och tittar på våra foton som vi tagit. 

…… just enjoy the beauty of a wild landscape. 

Borgen har en historia daterad tillbaka till 1000-talet då Mooerna ockuperade stan.Trots det var den mycket välbevarad och sevärd. 

Innanför murarna ligger den gamla stadskärnan med gamla gator som är smala som labyrinter och med  små gatustenar.  Här ligger också det gamla judiska kvarteret. 

Torget Praca D Dinis  (en kung) är stadens nerv och centrum

 Trancoso hade en stor judisk befolkning och i deras kvarter finns fortfarande kvar hus med en smal resp bred dörr för att skilja vardagslivet och handeln åt.  Husen är oftast från medeltiden och de är byggda av granitstenar. Det är charmigt till tusen att strosa runt här i den gamla stadsdelen och det är naturligt att tankarna går tillbaka till medeltiden.

De här gamla gatorna tar en fortfarande runt i kvarteren. 

Något som slår en är den blommande hortensian som fyller gatorna så långt ögat når. Det är oändligt många, så på vissa ställen är det svårt att ta sig fram genom all blomsterprakt i de smala gränderna 

Det var Dona Rosa som för lite mer än 50 år sedan bad sina grannar att plantera rosa hortensior.

På husen kan man också finna judiska symboler som dekorerar dörrarna. Jag hade svårt för att se dem, däremot såg jag tydligt o klart deras fina gatubelysning.

Vid huvudingången till borgen står detta eminenta par. Det är Kung Denis som valde Trancoso som sin bröllopsplats när han skulle gifta sig med drottning Isabel år 1282. 

Som ni förstår har staden mycket att berätta för oss turister eller för dem som gillar lite historia!

Att besöka de här gamla byarna är oftast inga problem då de flesta har stellplatser. Vi stannade över vid Parking Trancoso  N 40 46 34  W 07 21 03 .

Vi fortsätter ner mot Linhares da Beira som ligger söder om Trancoso och vi befinner oss på ganska höga höjder. Solen skiner och vi har molnen under oss! Mycket vackert, så vi är nöjda med valet av färdväg.

2. LINHARES da BEIRA

Vi hinner med Linhares da Beira som ligger ca 4 mil från Trancoso, och på en liten avtagsväg från N 17.  Även här finns en medeltida borg, som varit mycket viktig som försvarslinje mot spanska gränsen. 

Men det som fascinerar mig är de stora runda stenarna som sticker fram lite varstans. En promenad genom byn får oss att tycka att byn med sina enkla granithus är charmerande med blomkrukor lite varstans och sina mycket gamla fönster. Den som inte hinner besöka Monsanto, byn som är känd för sina jättebumlingar, får här i Linares en liten inblick i hur husen är byggda i o runt bumlingarna. 

Här tittade vi in i en renoveringsfastighet som var helt utblåst. Men den stora stenbumlingen verkar få vara kvar i huset. Undrar om den hamnar i köket, vardagsrummet eller var?

Här är det smidesprydnader på dörrarna och även smala gränder som är spännande att vandra i. Det är inte många turister här på förmiddagen, så vi kan i lugn och ro strosa omkring. Alla gator är spännande och vi vet inte vad som döljer sig bakom kröken.

Precis som i Trancoso är de flesta husen byggda i granit och vägarna är smala så några bilar kommer knappt fram emellan husen. 

En stenbumling halvvägs in i huset och resten mot vägen!

Visst blev vi förvånade när vi såg att en HB parkerat vid borgen, hur har den lyckats med att ta sig dit upp!!!! Själva parkerade vi nere vid hotellet för vi visste att vi inte skulle bli långvariga i den lilla vackra byn. 

Linhares ligger >800 m över havet och även här fick vi se att det låg moln nedanför oss i dalen, se bild 2. 

Fin kakelbild på borgen med sina två torn

Vi fortsätter söderut och ska besöka ytterligare ett populärt område i Portugal. Men på vägen dit ser vi ytterligare sviter av tidigare bränder.

Ha de gött!

Vi gör ett stopp i Lamego - en vallfartsort

Efter våra härliga dagar i Dourodalen är det nu dags att dra vidare söderut på countryside, dvs landsbygden mot Spanien. Men först gör vi ett stopp i Lamego, som tillhör Douro och Tras-os-Monte distriktet och som ligger utefter N 2 nedanför Peso da Regua, så att jag får trampa alla trapporna upp till det lilla bergskapellet Nossa Senhora dos Remedios  på höjden. Jag missade ju att gå i trapporna till Bom Jesus da Monte utanför Braga på grund av min onda fot.

Det blev 595 trappsteg om jag räknade rätt. Svårt att hålla reda på alla hundratal tyckte jag. Men jag kollade upp det, så svaret är 686 trappsteg och 9 avsatser.

Visst är det svårt att få med alla avsatser på ett foto, man borde nog vara över 2 m hög  för att lyckas.

Jag lånade därför en bild ifrån nätet

Men vilken basilika  byggdes först är min undran ?  1761 byggdes Nossa Senohora och Bom Jesus trappa o kyrka blev klart 1811, men när den påbörjades Bom Jesus, det vet jag inte. Jag tycker dock att Lamegos trappavsatser verkade lite slitna i sina azuleos och så saknade jag azuleos på flera avsatser.  Men jämfört med Bom Jesus do Monte så är Lamego kyrkan endast en kyrka medan Bom Jesus i Braga har både hotell och restaurang uppe på kyrkoplanen. Sedan får jag inte förglömma dess trädgård.

Från en av trappavsatserna fick jag en fin utsikt över stan

På vägen upp/ner finns många valvbågar, några innehåller vattenposter andra är mer prydnader 

En av de fina trappavsatserna på närmare håll

Nu är det inte många avsattser kvar förrän jag är uppe, men det känns rejält i min fot, den var verkligen överansträngd! Men jag ska inte klaga för jag har hört att många går uppför trappan på knäna. 

En massa tinnar o torn pryder kyrkan samt

Patio dos Reis, en cirkel med granitstatyer nedanför kyrkan

Jättefin vattenpost

Att ta bilder inne i kyrkan var inte lätt då vaktmästaren hade mig under uppsikt. Men en bild lyckades jag i alla fall ta.

Väl nere igen tog vi en snabbtitt på marknaden, men vi fann inget intressant där! Lamego är inte bara en vallfartort utan också en liten textilstad som har små och medelstora fabriker. Kanske var det därför som borden var fulla med textilier av diverse sorter.

Men jag har något annat som jag vill göra er uppmärksamma på. När vi kör in på parkeringen observerade vi inte någon P-skylt, men vi såg flera HB parkerade i ena hörnet på den stora parkeringen. En kille kom framspringande och sa följ mig så lotsar jag er till de andra bilarna. Bra tänkte vi, parkerade och in kommer en hand i vår lite nerdragna ruta, 3.50 € kostar det att parkera här. Visst, plockade fram växelkassan och gav honom pengarna. Men ändå funderade jag på varför hade han ingen ID-bricka, eller väst som visade att han var P-vakt eller en börs för alla småpengar som han får under en dag. 

När vi kom tillbaka vid lunch dax så var båda killarna borta och jag förstod att vi var lurade. Pratade då med en annan kille  som samlade in pengar för ett välgörande ändamål, han hade ID-bricka m m, som sa, att nej här är det gratis att parkera! 

Jaha!

Så kan det bli ibland! men nu har jag i alla fall spritt vår erfarenhet vidare till några som läser min blogg!

Ha det gött!

Vår vintur i Dourodalen

Äntligen är det dags att starta vår vinresa genom Dourodalen. En tur som vi har stora förväntningar på. Vi tror nämligen att Dourodalen är Europas vackraste vindal.  Solen skiner, termometern visat +19 gr, men det verkar inte bli någon jättevarm dag enl Klart. Vi drar iväg och jag har studerat ett vägförslag  som jag tror blir bra.  Det blir N 222 från Regua vilket innebär att vi åker tillbaka över en av Reguas  tre broar. Här ser ni hur vi på ett ungefär gjorde vår vintur. 

På många ställen är odlingarna terasserade på grund av den kuperade och branta terrängen, med många fina byar längs vägarna. Vi närmar oss Alto Douro som finns med på Unesco lista.  Det är där som  flertalet vinproducenter tillverkar sina världsberömda portvin. 

Javisst, känner vi till Sandemans Portvin - och det är här en del av deras vinodlingar finns.

Många stora, men också en hel del små gårdar kantar vår väg genom dalen.

Vårt första stopp blir Pinhao som ligger mycket vackert utefter floden.  Men när vi kör genom det lilla samhället med sina smala gator ville vi krevera för en belgisk HB hade parkerat mitt i en T-korsning och lämnat bilen. Här blev det kaos åt alla håll och kanter, köerna bara växte.  Inte vet jag om de var på väg ner mot floden och stellplatsen där, för att recognosera men efter 10 min kom vi loss och kunde köra vidare.

Vi kör på slingriga och smala landsvägar med soliga sluttningar med raka vinodlingar. Det var tur att landskapet som är så vackert, dämpade vår ilska över hur tokigt HB-ägare kan agera i trafiken. Den hisnande utsikten över floden och bergen med sina vingårdar gör en alldeles stum.

I Pinhao byter vi väg till N222-3 för att gena upp till Alijo. Vi möts fortfarande av branta dalgångar och skördetiden är i full gång. Det ligger lite druvor här och där efter vägarna. 

Sedan fortsätter vi på N212  ner mot Tua River och vi ser att det är nyodlingar på många ställen. Vi ser också att där vindruvorna är skördade har "saxen" varit framme och beskureit plantorna.

 Vi viker av  mot N 214 över Linhares där det finns romerska lämningar. Men det var så smalt igenom byn att det var knappt att vår bil kom igenom. Vi hoppade lämningarna och når så småningom Barragem de Valeria.

 Att få se den här dammen som byggdes 1975 var mycket mäktigt. Tidigare var här kraftiga strömmar som var svårgenom trängda och som även tagit många liv vid båttransporterna, barcos rabelos, av vinet ner till lagringsplatsen i Porto. Idag ser man knappt de här små  träbåtarna utan det är de stora passagerarbåtarna som gör sina turer långt upp i floden. 

Vi har fått se många fina vinodlingar, så jag har undrat över hur de lyckats med att få raderna så spikraka.  Terasserna är både höga och långa så det måste ligga många timmars arbete bakom dem. Vinstockarna är på en del ställen planterade så att de följer dalgångarnas kuperade berg, vilket ger ett tjusigt intryck när vi passerar med bilen. Hela tiden förvånas vi över den vackra utsikten som dalen erbjuder.

De smälter så fint in i landskapet och jag hoppas att odlarna får stora vinskördar varje år, för det portugisiska vinet smakar verkligen utsökt. Portugiserna tillverkar inte bara portviner utan också bordsviner som är mycket utsökta. Det fick vi bevis på vid vår vinprovning i Regua.

Efter att vi sett Barragemet var det bara att fortsätta tillbaka till Pinhao och Regua.  Sammantaget blev det en dagstur på ca 15 mil, inklusive lite felkörningar. Vi rekommenderar dock inte att köra över Linhares med stora HB, där är det för trångt.

Detta var en sträcka landskap som är mycket populär att köra, både bland husbilar men även personbilar. Jag tror att det är bra att undvika helger då många portugiser är ute och kör för det blir trångt på många ställen. Vi körde en vanlig vardag och hade normal trafik tycker vi, så hela dagen var mycket givande, med undantag av den belgiska HB som hade tagit paus mitt i en korsning!

Har ni möjlighet att passera Dourodalen så ta en tur in, för det blir verkligen en dag utöver det vanliga! Vi skulle gärna göra om turen, för dalen o floden visar upp storslagna naturscenerier!

Ha de gött!

Hjärtat i Dourodalens vindistrikt - Peso da Regua

Nu är vi åter hemma efter en fantastisk höstresa i Portugal. Datorn är lagad och jag kommer nu ut på nätet igen! Visst känns det fruktansvärt att vara utan dator samtidigt som mobilnätet inte alltid  har varit det bästa,  på många ställen där vi kört i inlandet. Jag känner jättestor tillfredsställelse med att nu kunna fortsätta dela med mig av våra många fantastiska upplevelser som vi haft på resan under hösten. Min planering innebar  många stopp i norra och mellersta delen av Portugal. De flesta har vi gjort men vi ville också spara några till en annan gång. De finns kvar på vår Bucketlist.

Nu gäller det bara att komma ihåg allt som vi upplevt.

Jag börjar med vår resa i Dourodalen och först presenterar jag hjärtat i Portugals vindistrikt, Peso da Regua. På många vägskyltar står det oftast bara Regua.

 Regua ligger utefter A24 mellan Vila Real och Lamego.

Här finns en bra stellplats som tar många, många bilar. När vi var där stod vi tillsammans med 55 andra HB. På vår plats fanns gråvattentömning, vattenpåfyllning och eluttag, allt för endast 3 €. Naturligtvis fanns det också toatömning men den låg vid sidan om. 

N 41 09 21  W 07 46 46 

Båda var vi överens om att gå till centrum för att få lite turistinformation om morgondagens vintur med bilen. Vi fick en karta med förslag på massor av quintos där vinprovning var ett naturligt inslag vid eventuella stopp. 

Att staden är en vinort vittnar mina foton om, som jag tagit under vår promenad in till centrum. Överallt blir vi påminda om att stan är centrum i Dourodalens vintillverkning. 

På vägen tillbaka till bilen blev det ett stopp för vinprovning för oss, något vi inte ville missa, eftersom vi skulle köra rundan dagen efter. Det blev 3 vita och tre röda med en mycket god tallrik tapas med 2 sorters ost, korv och skinka samt bröd.

Det var ett efterlängtat tilltugg som smakade utmärkt till de olika vinerna vi provade. Tänk att få sitta utomhus i en liten smal gång tillhörande ett gammalt skjul och dricka vin samt se en Michelin skylt på väggen ovanför.

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till HB och började planera vår rundtur i Dourodalen. Vi visste att en runda skulle handla om 12-15 mils körning med ca 5 stopp.


Fortsättning följer !

Ha de gött!