Temisas, Sankta Lucia och Roque Nublo

Temis är en liten by som också ligger utefter GC 550/552. Vi gjorde ett litet stop för att få se de vitkalkade husen med valmat tak. Tyvärr var det inte så många hus som hade valmat tak men det är ju bl a det som byn är känd för.

Vid busshållplatsen välkomnades vi av ett mandelträd, ett blommande mandelträd nu!!

Så naturligt, men verkligheten visade på plast, fusk fusk. 

Byn har av ö-regeringen fått status som  en typisk kanarisk by, men den är trots det  okänd för många turister. Den är lite  charmerande att promenera runt i och landskapsbilden är frodigt grön som kontrast till de vitkalkade husen med det terrakottafärgade teglet på taken. 

Runt byn finns olivlundar från vilka  Kanarie olivoljan Caseiro de Temisas utvinns och det är enda byn på GC som tillverkar olivolja. 

Vi testade en oliv, men fy vad besk den va.

Efter Temisas drog vi vidare till Sankta Lucia för en snabbvisit i kyrkan 

Kyrkan är otroligt vacker men tyvärr fanns inga julstjärnor ännu utplacerade, vi skulle kanske väntat med vårt besök en vecka till. 

Utanför kyrkan finns en staty med Lucia.

Nästa utmaning för oss var att ta sig upp till Roque Nublo klippan. Vi har tidigare kört runt den o fotograferat den på avstånd. Men nu gällde det att köra GC 60/600 för att komma så nära den som möjligt för att få den kortaste vandringen från parkeringen. 

Väl framme finns det  bra p-platser och en led som tar en upp till toppen.

Klippan anses vara en av de största naturliga stenarna i tlden. Den reser sig 80 m från sin bas och bredvid den finns en annan monolit som kallas för Grodan. 

Dessutom finns det ytterligare ett monument som ser ut som en munk. 

Enligt utsago är det 1, 5 km att vandra från parkeringen upp till toppen som är en av de högsta punkterna på ön, 1813 m öh. Klippan har ett vulkaniskt ursprung och platsen var tidigare en helig plats för ursprungsbefolk -ningen.

 Leden uppför börjar med en huvudled som inte är så svår att vandra och som går genom pinjeskog

och över öppna lavabergarter. 

 Men sedan följer en stig som är både smal, knaglig och ojämn. Ibland gäller det att hoppa mellan olika stora o små stenar. På en svårighetsgrad mellan 1-10 anser jag att den ligger på 8. Gör definitivt inte som jag, som vandrade i mina Eccosandaler, nej ta en riktig sportsko på dig för det underlättar betydligt, eftersom det är ganska farligt att ta sig dit upp. Mina foton blev inte så många på naturen, då jag hade fullt upp med att kontrollera var jag satte fötterna.

 Det är ett dramatiskt berglandskap som stigen löper i och belöningen efter den ansträngande vandringen blir UTSIKTEN. 

Nu är den gjord och jag tänker inte göra om det! 

Ha de gött!