Den tredje historiska byn - Piodao

Efter besöket i Torre Estrela kör vi en mycket krokig väg ner mot N 230 för att senare kunna köra mot ytterligare en historisk by, vår tredje,  som ligger i bergskedjan Serra do Acor.

3.  PIODAO med grannbyn Foz d´Egua

Det är nog den by som förekommer mest i turistbroschyrer o liknande. Inte så konstigt egentligen för 

den ser helt annorlunda ut när det gäller dess byggnader,  än vad vi är vana vid att få se i Portugal.

 De flesta husen är  byggda i två våningar och av en brunaktig sten som finns i omgivningarna. På engelska heter det schist, vad det motsvarar på svenska har jag inte lyckats klara ut.

Vi når byn sent på eftermiddagen och eftersom den inte har någon stellplats frågar vi en restaurangägare var kan vi  parkera för natten. Han hänvisade oss till de två vägar som leder in och ut ur byn och där bilar står. Nere på torget är det fullt med varubilar o liknande så det är först när de lämnat byn på kvällen som det finns plats för oss. 

N 40 13 41  W 07 49 31

Men vi tycker att vi hamnade ganska plant på infartsvägen så det blir jättebra att övernatta här. 

Piodao ligger söder om Sierra da Estrela  och långt ut i skogen bland de portugisiska kullarna i bergskedjan  Acor. Vi kör slingriga vägar och bland förkolnade träd och funderar på har vi verkligen kört rätt. Det är bara vi som är på vägen som tycks oändligt lång  med  många hårnålskurvor och smala vägar. Känslan är att vi är ute i "know where" 

Det första som möter oss i byn är ett hotell som är byggt i samma stil som husen i byn. Tänk att en by som ligger så ödsligt och långt från civilisationen har ett hotell, detta måste enligt oss  vittna om byns kändisskap. 

Den här byn ser vid första ögonkastet väldigt dyster ut. Så gott som alla husen är byggda i mörk sten men har fått blåa dörrar och fönster i trä som lyser upp. 

Nere vid torget ligger turistbyrån och där finns också ett litet museum som visar byns gamla historia, dess utveckling, invånarnas levnadssätt m m..

 De vackra blåa dörrarna lyfter byn

…… helt rätt att förstärka det blåa inslaget i byn .....

En byggnad som avviker i färgsättning är deras kyrka, den är nämligen vitslammad med ett ytterst lite blått inslag på tinnar och torn och den finns med i princip på alla foton o presentationer av byn. Ett mycket annorlunda inslag som verkligen sticker ut i den här pittoreska byn med sina mörka gråa schisthus. Historien säger att kyrkan byggdes på 1800-talet av invånarna själva med hjälp av deras pengar och guld. 

 Gränderna är trånga och även de är gjorda av den brunaktiga stenen. Lite knöligt att promenera här men vad gör man inte för att få uppleva byn. Byn är uppbyggd på en sluttning och därigenom får den de branta trapporna upp mellan husen. 

 Taken har skifferplattor och stenarna till husen har en gång i tiden tagits från omgivningarna.

...... så här ser en vandringsled ut med det gråbruna berget i bakgrunden..... 

Byn har varit isolerad i flera hundratals år då det inte gått riktiga vägar dit. Eftersom den inte varit strategiskt placerad mot den spanska gränsen har den inte heller någon gammal borg som många av de andra historiska byarna har. Med andra ord den har sluppit en massa gränsstrider. 

Idag är det knappt hundratalet boende i byn. Men den lever numera på turismen och lite på jordbruk. Man ser väldigt tydligt de terasserade platåerna runt byn och på "huvudgatan och torget" finns turistprodukterna till salu samt några restauranger.  

Populära produkter från byn är deras olika likörer, honung, bröd med byns egen ost, samt olika hantverksprodukter. 

Sedan var det dax att även besöka grannbyn Foz d'Egua med sin badplats.  Byn verkade nästan övergiven men hade besök av turister som strosade runt. Även här är husen byggda i schiststenen men antalet hus är inte lika många som i Piodao.  En vykortsvy över byn är hängbon som går över vattendraget, men numera är hängbron avstängd på grund av bristande underhåll och husen som ligger vid den verkar övergivna. 

Det finns en vandringsled mellan byarna som är ca 3 km, men det var inget för min onda fot.

Vi fick i stället lift med holländska Ellen som hade en 5,4 m bil som hon bodde ensam i  året om. 

.......... men hon berättade att under perioden januari - mars var hon i Indien för att lära sig mer om yogha ......

Självklart måste vi testa det klara vattnet ….. men det var lite för kallt för att bada tycker jag ...

den välkända bron över floden

Sedan for vi tillbaka till Piodao och sa hej till Ellen och önskade henne en fortsatt finn resa i Portugal.

Även vi förberedde vi oss för avfärd men hade svårt att lämna den här underbara byn. En by som vi inte fick nog av utan vi ville veta mer om dess överlevnadsstrategi och kommande framtid. Det var fantastiskt att vi fick uppleva den och vi säger att det är verkligen värt att åka hit till ödemarken. Är ni i närheten, gör gärna ett besök!

Ha det gött!

Portugals vinterparadis - Torre Estrela

Efter vår häftiga rundtur i Dourodalen och de historiska byarna Trancoso och Linares da Beira fortsätter vi neröver på väg N 17.  Vår Bucketlist är ju inte tom ännu.

Nästa anhalt är därför en vinterort. Ja inte för oss övervintrare, som gärna stannar i Algarve, utan för portugiserna. Jag vet att vid Seia, utefter N17, finns en uppfart mot toppen i Serra da Estrela,  så vi väljer den vägen. Det är kurvigt och brant och ibland slår det lock för öronen. Efter varje kurva kommer vi allt högre upp. 

 Trots det funderar vi över när når vi toppen. Men vi ser också hur naturen ändrar karaktär och graniten blir mer framträdande. Landskapet är vackert  Men som på hemmaplan (Sälenområdet) är det många platåer som vi ser, höga toppar saknas.

....... inte behöver vi tänka på att det är halt nu …..

Så var det dax att presentera Portugals vinterparadis.  Det ligger på ca 2000 m höjd, eller rättare sagt 1993 m,  så det måste vara bra backar för skidåkarna tänkte vi. Vi har ju lite att jämföra med då vi bott i Dalarna samt vintercampat i Tandådalen i många år. 

Vi närmar oss toppen 

Bara några minuter kvar och vi är uppe på toppen, en stor platt platå, som är ett skidparadis för många.. Det är den högsta punkten på fastlandet och den ligger ca 30 km från Seia och ca 20 km från Covilha.  Här står det några HB parkerade, som precis som vi är intresserade av toppen. 

N 40 19 19 W 07 36 48

Vi parkerar och går en runda, kollar in liften som inte ser så modern ut, men den fungerar nog jättebra. 

 Stirrar ner på backarna som inte är så många och inte heller långa eller branta. Ypperligt ställe för nybörjare och skidskola 

Tur att vi inte har några slalomskidor kvar tänker vi för backarna är för korta.  Ett åk här skulle vi uppleva som att nu är vi färdiga för idag! 

Vi har hört talas om den ost som sälj där uppe. Självklart var vi intresserade av att besöka det lilla köpcentrat som finns där. Här fick vi provsmaka de traditionella ostarna, bröd o korv. 

Det blev två sorters ost  och ett jättegott majsbröd, med tillbaka till bilen.  Ett njutbart lunchtilltugg i flera dagar för oss.  

Innan vi kör ner igen vill vi se Senhora da  Boa Estrela som finns vid vägkanten på 1850 m höjd och som är fåraherdarnas helgon. Eftersom vi kom från Seia hållet såg vi ingen madonnabild, så vi frågade var finns "madonnabilden". Svaret var att hon finns mot Covilha hållet. Vi körde ner mot Covilha N 339,  i ca 3 min och fann henne.

 Madonnan är 8 m hög och utmejslad i graniten och stod färdig 1946.

N 40 19 24  W 07 36 09

Tillbaka till toppen igen  och sedan valde vi en annan väg söderut för att köra på N  230. Sista biten ner var mycket jobbig med tidigare bränder på båda sidor. Vi såg brända hus, träd som var helt förkolnade, ja en natur som gjorde oss "really sad".

.

Som avslutning på det här inlägget har jag hämtat en vinterbild från nätet så att ni kan se hur fint det kan vara under vinterhalvåret när snön har kommit. Det är ju klarblå himmel och sol, vilket måste vara underbart!

Att få se Portugals vintersportort var annorlunda, många kurvor på vägen dit upp, men för övrigt en mycket bra väg. 

Men det finns ytterligare en plats i Sierra da Estrela som jag skulle vilja besöka. Det handlar om naturens skapelse, men tyvärr så hittade vi inte dit. Kanske kan någon annan tipsa oss!

Den här gubben skulle jag vilja träffa o fota! 

Ha de gött!

Vi tänker besöka några historiska byar

Vi lämnar Lamego och kör N 226 söderut på slingriga vägar men också genom en natur som har eldhärjats . Fruktansvärda vyer, stora skogar som är kolsvarta. Vi vet ju att Portugal drabbats av omfattande bränder under flera år. Men inte visste vi att det såg så här hemskt ut i naturen. 

Portugals inland har många historiska byar speciellt utefter gränsen mot Spanien.  De flesta ligger på kullar och har borgar som varit involverade i gränsstrider med Spanien. 

Vidare har Portugal ett kulturprogram för 12 av dessa historiska byar, där de boendes traditioner, historia o kulturella arv ska räddas åt eftervärlden. Det var 1991 som 10 byar ingick i programmet,

Almeida, Castelo Mendo, Castelo Novo, Castelo Rodrigo

Idanha-a-Velha, Linhares da Beira, Marialva,

Monsanto, Piodao, Sortelha

2003 tillkom ytterligare två byar,             Belmonte, Trancoso

 Några av dem har vi besökt i år och de övriga kommer vi troligen att besöka något annat år. 

1. TRANCOSO

Den första historiska byn som får besök av oss är Trancoso, som ligger utefter N 226, med sin borg och sin judiska historia.

Huvudporten till Trancosos gamla stadskärna

Hos turistbyrån fick vi en broschyr på engelska, Our History, Your Time,  som med väldigt fina ord beskriver de historiska byarna:  

12 Villages, Endless Enjoyment

Wander the narrow streets of a centuries-old village. Take up position where soldiers once faced each other in battle. Or just enjoy the beauty of a wild landscape. 

Portugals Historical Villages in Beira interior are a unique destination för tourists and history lovers and are guardians of testimony that dates back centuries. 

Life here is excitement. And the rest is history. 

Jag blir lyrisk när jag läser det och tittar på våra foton som vi tagit. 

…… just enjoy the beauty of a wild landscape. 

Borgen har en historia daterad tillbaka till 1000-talet då Mooerna ockuperade stan.Trots det var den mycket välbevarad och sevärd. 

Innanför murarna ligger den gamla stadskärnan med gamla gator som är smala som labyrinter och med  små gatustenar.  Här ligger också det gamla judiska kvarteret. 

Torget Praca D Dinis  (en kung) är stadens nerv och centrum

 Trancoso hade en stor judisk befolkning och i deras kvarter finns fortfarande kvar hus med en smal resp bred dörr för att skilja vardagslivet och handeln åt.  Husen är oftast från medeltiden och de är byggda av granitstenar. Det är charmigt till tusen att strosa runt här i den gamla stadsdelen och det är naturligt att tankarna går tillbaka till medeltiden.

De här gamla gatorna tar en fortfarande runt i kvarteren. 

Något som slår en är den blommande hortensian som fyller gatorna så långt ögat når. Det är oändligt många, så på vissa ställen är det svårt att ta sig fram genom all blomsterprakt i de smala gränderna 

Det var Dona Rosa som för lite mer än 50 år sedan bad sina grannar att plantera rosa hortensior.

På husen kan man också finna judiska symboler som dekorerar dörrarna. Jag hade svårt för att se dem, däremot såg jag tydligt o klart deras fina gatubelysning.

Vid huvudingången till borgen står detta eminenta par. Det är Kung Denis som valde Trancoso som sin bröllopsplats när han skulle gifta sig med drottning Isabel år 1282. 

Som ni förstår har staden mycket att berätta för oss turister eller för dem som gillar lite historia!

Att besöka de här gamla byarna är oftast inga problem då de flesta har stellplatser. Vi stannade över vid Parking Trancoso  N 40 46 34  W 07 21 03 .

Vi fortsätter ner mot Linhares da Beira som ligger söder om Trancoso och vi befinner oss på ganska höga höjder. Solen skiner och vi har molnen under oss! Mycket vackert, så vi är nöjda med valet av färdväg.

2. LINHARES da BEIRA

Vi hinner med Linhares da Beira som ligger ca 4 mil från Trancoso, och på en liten avtagsväg från N 17.  Även här finns en medeltida borg, som varit mycket viktig som försvarslinje mot spanska gränsen. 

Men det som fascinerar mig är de stora runda stenarna som sticker fram lite varstans. En promenad genom byn får oss att tycka att byn med sina enkla granithus är charmerande med blomkrukor lite varstans och sina mycket gamla fönster. Den som inte hinner besöka Monsanto, byn som är känd för sina jättebumlingar, får här i Linares en liten inblick i hur husen är byggda i o runt bumlingarna. 

Här tittade vi in i en renoveringsfastighet som var helt utblåst. Men den stora stenbumlingen verkar få vara kvar i huset. Undrar om den hamnar i köket, vardagsrummet eller var?

Här är det smidesprydnader på dörrarna och även smala gränder som är spännande att vandra i. Det är inte många turister här på förmiddagen, så vi kan i lugn och ro strosa omkring. Alla gator är spännande och vi vet inte vad som döljer sig bakom kröken.

Precis som i Trancoso är de flesta husen byggda i granit och vägarna är smala så några bilar kommer knappt fram emellan husen. 

En stenbumling halvvägs in i huset och resten mot vägen!

Visst blev vi förvånade när vi såg att en HB parkerat vid borgen, hur har den lyckats med att ta sig dit upp!!!! Själva parkerade vi nere vid hotellet för vi visste att vi inte skulle bli långvariga i den lilla vackra byn. 

Linhares ligger >800 m över havet och även här fick vi se att det låg moln nedanför oss i dalen, se bild 2. 

Fin kakelbild på borgen med sina två torn

Vi fortsätter söderut och ska besöka ytterligare ett populärt område i Portugal. Men på vägen dit ser vi ytterligare sviter av tidigare bränder.

Ha de gött!

Vi gör ett stopp i Lamego - en vallfartsort

Efter våra härliga dagar i Dourodalen är det nu dags att dra vidare söderut på countryside, dvs landsbygden mot Spanien. Men först gör vi ett stopp i Lamego, som tillhör Douro och Tras-os-Monte distriktet och som ligger utefter N 2 nedanför Peso da Regua, så att jag får trampa alla trapporna upp till det lilla bergskapellet Nossa Senhora dos Remedios  på höjden. Jag missade ju att gå i trapporna till Bom Jesus da Monte utanför Braga på grund av min onda fot.

Det blev 595 trappsteg om jag räknade rätt. Svårt att hålla reda på alla hundratal tyckte jag. Men jag kollade upp det, så svaret är 686 trappsteg och 9 avsatser.

Visst är det svårt att få med alla avsatser på ett foto, man borde nog vara över 2 m hög  för att lyckas.

Jag lånade därför en bild ifrån nätet

Men vilken basilika  byggdes först är min undran ?  1761 byggdes Nossa Senohora och Bom Jesus trappa o kyrka blev klart 1811, men när den påbörjades Bom Jesus, det vet jag inte. Jag tycker dock att Lamegos trappavsatser verkade lite slitna i sina azuleos och så saknade jag azuleos på flera avsatser.  Men jämfört med Bom Jesus do Monte så är Lamego kyrkan endast en kyrka medan Bom Jesus i Braga har både hotell och restaurang uppe på kyrkoplanen. Sedan får jag inte förglömma dess trädgård.

Från en av trappavsatserna fick jag en fin utsikt över stan

På vägen upp/ner finns många valvbågar, några innehåller vattenposter andra är mer prydnader 

En av de fina trappavsatserna på närmare håll

Nu är det inte många avsattser kvar förrän jag är uppe, men det känns rejält i min fot, den var verkligen överansträngd! Men jag ska inte klaga för jag har hört att många går uppför trappan på knäna. 

En massa tinnar o torn pryder kyrkan samt

Patio dos Reis, en cirkel med granitstatyer nedanför kyrkan

Jättefin vattenpost

Att ta bilder inne i kyrkan var inte lätt då vaktmästaren hade mig under uppsikt. Men en bild lyckades jag i alla fall ta.

Väl nere igen tog vi en snabbtitt på marknaden, men vi fann inget intressant där! Lamego är inte bara en vallfartort utan också en liten textilstad som har små och medelstora fabriker. Kanske var det därför som borden var fulla med textilier av diverse sorter.

Men jag har något annat som jag vill göra er uppmärksamma på. När vi kör in på parkeringen observerade vi inte någon P-skylt, men vi såg flera HB parkerade i ena hörnet på den stora parkeringen. En kille kom framspringande och sa följ mig så lotsar jag er till de andra bilarna. Bra tänkte vi, parkerade och in kommer en hand i vår lite nerdragna ruta, 3.50 € kostar det att parkera här. Visst, plockade fram växelkassan och gav honom pengarna. Men ändå funderade jag på varför hade han ingen ID-bricka, eller väst som visade att han var P-vakt eller en börs för alla småpengar som han får under en dag. 

När vi kom tillbaka vid lunch dax så var båda killarna borta och jag förstod att vi var lurade. Pratade då med en annan kille  som samlade in pengar för ett välgörande ändamål, han hade ID-bricka m m, som sa, att nej här är det gratis att parkera! 

Jaha!

Så kan det bli ibland! men nu har jag i alla fall spritt vår erfarenhet vidare till några som läser min blogg!

Ha det gött!