Den tredje historiska byn - Piodao

Efter besöket i Torre Estrela kör vi en mycket krokig väg ner mot N 230 för att senare kunna köra mot ytterligare en historisk by, vår tredje,  som ligger i bergskedjan Serra do Acor.

3.  PIODAO med grannbyn Foz d´Egua

Det är nog den by som förekommer mest i turistbroschyrer o liknande. Inte så konstigt egentligen för 

den ser helt annorlunda ut när det gäller dess byggnader,  än vad vi är vana vid att få se i Portugal.

 De flesta husen är  byggda i två våningar och av en brunaktig sten som finns i omgivningarna. På engelska heter det schist, vad det motsvarar på svenska har jag inte lyckats klara ut.

Vi når byn sent på eftermiddagen och eftersom den inte har någon stellplats frågar vi en restaurangägare var kan vi  parkera för natten. Han hänvisade oss till de två vägar som leder in och ut ur byn och där bilar står. Nere på torget är det fullt med varubilar o liknande så det är först när de lämnat byn på kvällen som det finns plats för oss. 

N 40 13 41  W 07 49 31

Men vi tycker att vi hamnade ganska plant på infartsvägen så det blir jättebra att övernatta här. 

Piodao ligger söder om Sierra da Estrela  och långt ut i skogen bland de portugisiska kullarna i bergskedjan  Acor. Vi kör slingriga vägar och bland förkolnade träd och funderar på har vi verkligen kört rätt. Det är bara vi som är på vägen som tycks oändligt lång  med  många hårnålskurvor och smala vägar. Känslan är att vi är ute i "know where" 

Det första som möter oss i byn är ett hotell som är byggt i samma stil som husen i byn. Tänk att en by som ligger så ödsligt och långt från civilisationen har ett hotell, detta måste enligt oss  vittna om byns kändisskap. 

Den här byn ser vid första ögonkastet väldigt dyster ut. Så gott som alla husen är byggda i mörk sten men har fått blåa dörrar och fönster i trä som lyser upp. 

Nere vid torget ligger turistbyrån och där finns också ett litet museum som visar byns gamla historia, dess utveckling, invånarnas levnadssätt m m..

 De vackra blåa dörrarna lyfter byn

…… helt rätt att förstärka det blåa inslaget i byn .....

En byggnad som avviker i färgsättning är deras kyrka, den är nämligen vitslammad med ett ytterst lite blått inslag på tinnar och torn och den finns med i princip på alla foton o presentationer av byn. Ett mycket annorlunda inslag som verkligen sticker ut i den här pittoreska byn med sina mörka gråa schisthus. Historien säger att kyrkan byggdes på 1800-talet av invånarna själva med hjälp av deras pengar och guld. 

 Gränderna är trånga och även de är gjorda av den brunaktiga stenen. Lite knöligt att promenera här men vad gör man inte för att få uppleva byn. Byn är uppbyggd på en sluttning och därigenom får den de branta trapporna upp mellan husen. 

 Taken har skifferplattor och stenarna till husen har en gång i tiden tagits från omgivningarna.

...... så här ser en vandringsled ut med det gråbruna berget i bakgrunden..... 

Byn har varit isolerad i flera hundratals år då det inte gått riktiga vägar dit. Eftersom den inte varit strategiskt placerad mot den spanska gränsen har den inte heller någon gammal borg som många av de andra historiska byarna har. Med andra ord den har sluppit en massa gränsstrider. 

Idag är det knappt hundratalet boende i byn. Men den lever numera på turismen och lite på jordbruk. Man ser väldigt tydligt de terasserade platåerna runt byn och på "huvudgatan och torget" finns turistprodukterna till salu samt några restauranger.  

Populära produkter från byn är deras olika likörer, honung, bröd med byns egen ost, samt olika hantverksprodukter. 

Sedan var det dax att även besöka grannbyn Foz d'Egua med sin badplats.  Byn verkade nästan övergiven men hade besök av turister som strosade runt. Även här är husen byggda i schiststenen men antalet hus är inte lika många som i Piodao.  En vykortsvy över byn är hängbon som går över vattendraget, men numera är hängbron avstängd på grund av bristande underhåll och husen som ligger vid den verkar övergivna. 

Det finns en vandringsled mellan byarna som är ca 3 km, men det var inget för min onda fot.

Vi fick i stället lift med holländska Ellen som hade en 5,4 m bil som hon bodde ensam i  året om. 

.......... men hon berättade att under perioden januari - mars var hon i Indien för att lära sig mer om yogha ......

Självklart måste vi testa det klara vattnet ….. men det var lite för kallt för att bada tycker jag ...

den välkända bron över floden

Sedan for vi tillbaka till Piodao och sa hej till Ellen och önskade henne en fortsatt finn resa i Portugal.

Även vi förberedde vi oss för avfärd men hade svårt att lämna den här underbara byn. En by som vi inte fick nog av utan vi ville veta mer om dess överlevnadsstrategi och kommande framtid. Det var fantastiskt att vi fick uppleva den och vi säger att det är verkligen värt att åka hit till ödemarken. Är ni i närheten, gör gärna ett besök!

Ha det gött!