Portugals vinterparadis - Torre Estrela

Efter vår häftiga rundtur i Dourodalen och de historiska byarna Trancoso och Linares da Beira fortsätter vi neröver på väg N 17.  Vår Bucketlist är ju inte tom ännu.

Nästa anhalt är därför en vinterort. Ja inte för oss övervintrare, som gärna stannar i Algarve, utan för portugiserna. Jag vet att vid Seia, utefter N17, finns en uppfart mot toppen i Serra da Estrela,  så vi väljer den vägen. Det är kurvigt och brant och ibland slår det lock för öronen. Efter varje kurva kommer vi allt högre upp. 

 Trots det funderar vi över när når vi toppen. Men vi ser också hur naturen ändrar karaktär och graniten blir mer framträdande. Landskapet är vackert  Men som på hemmaplan (Sälenområdet) är det många platåer som vi ser, höga toppar saknas.

....... inte behöver vi tänka på att det är halt nu …..

Så var det dax att presentera Portugals vinterparadis.  Det ligger på ca 2000 m höjd, eller rättare sagt 1993 m,  så det måste vara bra backar för skidåkarna tänkte vi. Vi har ju lite att jämföra med då vi bott i Dalarna samt vintercampat i Tandådalen i många år. 

Vi närmar oss toppen 

Bara några minuter kvar och vi är uppe på toppen, en stor platt platå, som är ett skidparadis för många.. Det är den högsta punkten på fastlandet och den ligger ca 30 km från Seia och ca 20 km från Covilha.  Här står det några HB parkerade, som precis som vi är intresserade av toppen. 

N 40 19 19 W 07 36 48

Vi parkerar och går en runda, kollar in liften som inte ser så modern ut, men den fungerar nog jättebra. 

 Stirrar ner på backarna som inte är så många och inte heller långa eller branta. Ypperligt ställe för nybörjare och skidskola 

Tur att vi inte har några slalomskidor kvar tänker vi för backarna är för korta.  Ett åk här skulle vi uppleva som att nu är vi färdiga för idag! 

Vi har hört talas om den ost som sälj där uppe. Självklart var vi intresserade av att besöka det lilla köpcentrat som finns där. Här fick vi provsmaka de traditionella ostarna, bröd o korv. 

Det blev två sorters ost  och ett jättegott majsbröd, med tillbaka till bilen.  Ett njutbart lunchtilltugg i flera dagar för oss.  

Innan vi kör ner igen vill vi se Senhora da  Boa Estrela som finns vid vägkanten på 1850 m höjd och som är fåraherdarnas helgon. Eftersom vi kom från Seia hållet såg vi ingen madonnabild, så vi frågade var finns "madonnabilden". Svaret var att hon finns mot Covilha hållet. Vi körde ner mot Covilha N 339,  i ca 3 min och fann henne.

 Madonnan är 8 m hög och utmejslad i graniten och stod färdig 1946.

N 40 19 24  W 07 36 09

Tillbaka till toppen igen  och sedan valde vi en annan väg söderut för att köra på N  230. Sista biten ner var mycket jobbig med tidigare bränder på båda sidor. Vi såg brända hus, träd som var helt förkolnade, ja en natur som gjorde oss "really sad".

.

Som avslutning på det här inlägget har jag hämtat en vinterbild från nätet så att ni kan se hur fint det kan vara under vinterhalvåret när snön har kommit. Det är ju klarblå himmel och sol, vilket måste vara underbart!

Att få se Portugals vintersportort var annorlunda, många kurvor på vägen dit upp, men för övrigt en mycket bra väg. 

Men det finns ytterligare en plats i Sierra da Estrela som jag skulle vilja besöka. Det handlar om naturens skapelse, men tyvärr så hittade vi inte dit. Kanske kan någon annan tipsa oss!

Den här gubben skulle jag vilja träffa o fota! 

Ha de gött!