Nya utflykter - Charco Azul och bassängerna

Nu var det dax att köra på västra sidan av GC. Det är således GC 200 som till stor del är motorväg som tar oss norrut. Men först passerar vi Los Azuleos som är det färggrannaste bergområdet på GC enligt oss. 

Den gröna färgen är troligen påverkad av svavel vid vulkanutbrottet för jättemånga år sedan. Ett fantastiskt blickfång. 

Här stannar vi till och njuter av både utsikt och nypressad apelsinjuice samt torkad

kivifrukt. 

Nästa stop bli Mirador del Balcon strax ovanför . En utsiktsplats som nästan hänger i luften och har glasväggar så att utsikten blir enorm över Atlanten. Som extra plus fick vi också se en svag regnbåge. 

Topparna påminner oss om Djävulens tänder i Norge!

Därefter drog vi vidare mot El Risco för en vandring mot Charco Azul som är ett fint vattenfall uppe i bergen. 

Otursaktigt började det duggregna, så vi drog oss för att göra den här vandringen då vi inte visste hur brant stigningen skulle vara. Leden är bara 2 km men tyvärr vet vi inget om stigningen. 

Här är en fin början på leden. Det var bara att sätta sig i bilen och köra vidare till bassängerna. Men regnet fortsatte så vi lämnade den tanken och körde mot staden Firgas för här ville vi fota de vackra vattenfallen. Firgas  vattentrappa är mycket berömd och nu var det särskilt vackert med julstjärnorna. 

Här forsar vattnet fram. Stan har även eget mineralvatten med bubblor som vi fick till vår lunch. Vid sidan om trappan finns bänkar med det kända mosaikkaklet från Sevilla. 

Efter lunch körde vi en tur till Jardin Botanico som är Spaniens äldsta botaniska trädgård för att få se både inhemska och importerade växter. 

Parken är indelad i olika zoner som representerar de olika växtarterna som förekommer.

Det är en fridfull park som är öppen hela året, men stängd på måndagar.  Vi saknade dock de många praktfulla blommorna som finns på GC, det är ju alltid trevligt med lite färger i en park. Så den bästa tiden att besöka parken är tydligen i januari och februari. 

Trots avsaknaden av blommande fägring är parken mycket vacker och verkligen värd ett besök. 

För att få uppleva lite naturliga vulkanbassänger körde vi förbi Las Palmas och ner på GC1 för jag visste att där fanns också lite bassänger. 

El Bufadero är en tidvattensgnejser vid La Garita. När tidvattnet  närmar sig stiger vattnet genom de taggiga vulkaniska klipporna och rinner ut i en fontän. 

Snart kommer det sprutande vattnet!

Härligt att stå o se på det sprutande vattnet. 

Dagens färd gick sedan mot hotellet o middag tillsammans med Max o Annhelen på restaurang Rimini. 

Som vanligt valde vi Sjötunga till huvudrätt samt god dessert av deras olika sorter som finns att välja på. Slutligen en brandy till kaffet!

Ha de gött för det har vi!

Temisas, Sankta Lucia och Roque Nublo

Temis är en liten by som också ligger utefter GC 550/552. Vi gjorde ett litet stop för att få se de vitkalkade husen med valmat tak. Tyvärr var det inte så många hus som hade valmat tak men det är ju bl a det som byn är känd för.

Vid busshållplatsen välkomnades vi av ett mandelträd, ett blommande mandelträd nu!!

Så naturligt, men verkligheten visade på plast, fusk fusk. 

Byn har av ö-regeringen fått status som  en typisk kanarisk by, men den är trots det  okänd för många turister. Den är lite  charmerande att promenera runt i och landskapsbilden är frodigt grön som kontrast till de vitkalkade husen med det terrakottafärgade teglet på taken. 

Runt byn finns olivlundar från vilka  Kanarie olivoljan Caseiro de Temisas utvinns och det är enda byn på GC som tillverkar olivolja. 

Vi testade en oliv, men fy vad besk den va.

Efter Temisas drog vi vidare till Sankta Lucia för en snabbvisit i kyrkan 

Kyrkan är otroligt vacker men tyvärr fanns inga julstjärnor ännu utplacerade, vi skulle kanske väntat med vårt besök en vecka till. 

Utanför kyrkan finns en staty med Lucia.

Nästa utmaning för oss var att ta sig upp till Roque Nublo klippan. Vi har tidigare kört runt den o fotograferat den på avstånd. Men nu gällde det att köra GC 60/600 för att komma så nära den som möjligt för att få den kortaste vandringen från parkeringen. 

Väl framme finns det  bra p-platser och en led som tar en upp till toppen.

Klippan anses vara en av de största naturliga stenarna i tlden. Den reser sig 80 m från sin bas och bredvid den finns en annan monolit som kallas för Grodan. 

Dessutom finns det ytterligare ett monument som ser ut som en munk. 

Enligt utsago är det 1, 5 km att vandra från parkeringen upp till toppen som är en av de högsta punkterna på ön, 1813 m öh. Klippan har ett vulkaniskt ursprung och platsen var tidigare en helig plats för ursprungsbefolk -ningen.

 Leden uppför börjar med en huvudled som inte är så svår att vandra och som går genom pinjeskog

och över öppna lavabergarter. 

 Men sedan följer en stig som är både smal, knaglig och ojämn. Ibland gäller det att hoppa mellan olika stora o små stenar. På en svårighetsgrad mellan 1-10 anser jag att den ligger på 8. Gör definitivt inte som jag, som vandrade i mina Eccosandaler, nej ta en riktig sportsko på dig för det underlättar betydligt, eftersom det är ganska farligt att ta sig dit upp. Mina foton blev inte så många på naturen, då jag hade fullt upp med att kontrollera var jag satte fötterna.

 Det är ett dramatiskt berglandskap som stigen löper i och belöningen efter den ansträngande vandringen blir UTSIKTEN. 

Nu är den gjord och jag tänker inte göra om det! 

Ha de gött! 

 

Hyrbil och äventyrliga utmaningar

Nu var det åter dax att hyra en liten bil och ge oss  ut på upptäckarfärd. Det var för oss tre nya besöksmål som gällde.

 Första dagen var ägnad åt en kortare vandringstur I en dold ravin. Den här platsen finns knappt i våra ordinarie guideböcker men har dykt upp på Instagram med fantastiska bilder. Nu folkvandrar lokalbefolkningen o turister dit för att få uppleva naturens underverk. 

 Här gällde det att söka på Baranco de Barafonso eller  Baranco de las Vacas för att se var underverket ligger. Slutligen hittade jag info så vi skulle kunna ta bilen dit. 

Första sträckan från PdI blev mot Agumes och sedan GC 550 mot Temisas. Men var skulle vi stanna till ? Ledtråden var en kurva 

med en stenbro och en tunnel under.

Vi såg en kurva med en stenbro, där det var mängder av parkerade  bilar. Ingen riktig P-plats men det var ändå möjligt att stå där på den smala vägen. Alltså,  vi är i närheten tänkte vi. 

Det fanns en brant smal stig ner till tunneln där det passerade mycket folk.  Här gällde det att hoppa över vägräcket o sedan se till att rullgrus inte fanns under fötterna. 

Väl nere var det bara att följa stigen och mängden folk som precis som vi var nyfikna  på ravinen. 

Här växer kaktusar och andra bladverk. Trots torkan vandrar vi i en liten smal grön dalgång.

 Men vi närmar oss den grandiosa kanjonen med sina olika röda färger och formation. 

Här var det kö för att få klättra upp på den centralt placerade stenen för att ta det där Instagramvärdiga fotot. 

Själv är jag höjdrädd så jag såg till att jag hade stöd av alla fyra. Inte så graciöst men ändå en bit upp på stenen, men mitt kort ska ju inte ut på Insta. 

Klippformationerna är magiska med en lager på lager effekt och så välslipade att man kan tro att någon varit där med en slipmaskin.  Men det är vattnet som en gång i tiden format väggarna när det runnit fram genom den vulkaniska ravinen. 

Ravinens gång är inte så lång o det tar ca en halvtimma att gå fram o tillbaka. Här står Bengt I slutändan av den. Dess formation är  mycket spännande 

och man kan undra hur trappstegen som jag står i har formats. 

Som ni ser är alla väldigt fascinerade av färgerna på berget som är varierande i olika röda nyanser beroende på solens strålar över kanjonen och på dess randiga effekt.

Vilken fantastisk utflykt det blev. Så överraskande det var att vandra i denna smala klyfta o få se vattnets krafttag. En kort promenad fick oss att njuta av naturens klippformationer och ockra färger. Låt den hamna på er Bucketlist nästa gång ni är på Grand Canaria, det är den värt. Är du dessutom intresserad av geologi, har du här en diamant. 

Ha de gött!

Grand Canaria here we come

Hösten var härlig men vi väntade på vår avresa till Grand Canaria eftersom vi bokat 4 w på Playa del Ingles. 

När vi lämnade Göteborg öste regnet ner o det kändes helt fantastiskt att veta att vi hade 4 w framför oss med sol o värme. 

Nu undrar ni nog vad gör man där nere i så många veckor. Först o främst prioriterar vi långpromenader för att få se 

så här underbara bougenvillas blomma i olika färger. 

eller få uppleva Atlanten  så här stilla o lugnt.  Varför inte njuta av den här informationen 

Ja livet är underbart när man erbjuds så här fina dagar. 

Men det är inte alla dagar som vi har fått uppleva så hög temperatur. Nu har det  varit väldigt blåsigt i flera dagar och det har inte varit lätt att promenera utan att känna sig full av sand. 

Vid de dagarna har vi prioriterat annat  såsom marknader o shopping. 

Mycket av det som vi såg för tre år sedan fanns nu också eller rättare sagt vissa kläder var så populära att de fortfarande fanns att köpa. Ha ha .

Men en eftermiddag promenerade vi till Maspalomas för att hälsa på Husbilen Ellen, Elisabeth o Lennart i deras bungalow som de köpte  vintern -18.  Nu var den renoverad o omgjord så att den passade deras önskemål.  

Verkligen ett lyckat arbete! Vi förstår att de trivs här nere o stannar så länge det är möjligt. 

Nu har Advent infunnit sig och vi får uppleva så fina ljusarrangemang på bland annat gatorna. 

Även hotellet har påbörjat sin julpyntning 

och det känns så välkomnande i hotellobbyn. Visst är det så att man får en viss hemlängtan att träffa barn o barnbarn för att fira jul igen. 

Att jag råkade radera mitt inlägg häromdagen sammanhänger med mitt inköp av ny platta, den hade inte riktigt samma utförande som jag var van vid.  Men nu har jag.försökt att återskapa innehållet i det här inlägget. 

Ha de gött!