Translate

fredag 14 februari 2020

En vecka går fort med hyrbil

Det är aldrig några problem att hitta  fina utflyktsmål i Algarvetrakten. Alla orter som vi besökt både vid denna resa och även tidigare resor i södra Portugal har varit mycket intressanta och väl värda ett besök.  Men nu var det ett ställe som vi ville kolla in lite mer eftersom vi hört mycket gott om den  platsen.

Det är en plats inte långt från Albuferia och med en härlig bild på stranden och dess trappa dit ner. En bild som förekommer ofta i bloggar och i olika resereportage.  Ja nu vet ni säkert varthän vi ställde kosan.

Bilen packades och vi drog ner till Falesia stellplats. Vi har aldrig legat där och om vi har planer på att besöka den en längre period så kan det vara bra att se hur det fungerar där. Det var inte så många svenska HB vid vårt besök, men ett par pratade vi väldigt mycket med och fick  bra info om läget. 

Sedan var det trappan för den ville jag inte missa. En kort promenad och vi ser stranden med sin välkända nedgång.  Är den så fantastisk i verkligheten som den är på bild? 
Ja så här ser omgivningen ut runt trappan. Fantastiska branta ockrafärgade klippor som omger nedgången och som ger en magisk bild av stranden som ligger långt ner.

Vid något tillfälle ska vi nog välja Falesia i ett par dagar!.

Ytterligare en stellplats som vi körde till var en ny  i Silves, bara för att kolla in. Bemötandet var inte det bästa så till den platsen är vi tveksamma. Men i Silves finns något annat som alltid drar vår uppmärksamhet till sig.
De fina storkarna som finns i stan och som bygger bo uppe i många skorstenar.

En eftermiddag åkte vi till den tyska restaurangen Biergarten som ligger utefter N125 för att njuta av deras meny. 

Jag valde fisk med en giftgrön kryddsås, en sås som jag kunde vart utan. Men de andra var mycket nöjda med sina väl.
Det hade varit bättre om det varit enbsrt spenat istället.

En dag kvar på hyrestiden och den sista dagen tillbringade vi i Villamoura. En mycket trevlig plats med fina palmalle'er och välklippta gräsytor, inget synligt skräp o s v. I hamnen låg stora båtar av olika slag och nationalitet. Men där fanns också ett underbart glasscafe som vi besökte efter maten.


Den glassen med en kopp cappucino

blev avslutningen på vår vecka med hyrbil. Även om vi downsizade förra året vad beträffar HB, så är det ändå kul med en liten personbil att kuska runt med i smala bygränder. Det är inte så många begränsningar med personbil jämfört med en HB. Även en Plåtis kan i vissa situationer vara begränsande ute på landsbygden så vi finner det mycket behändigt att kunna hyra en bil emellanåt.


Ha det gött!








måndag 10 februari 2020

Lite utflykter i och runt Albufeira

Härligt höstväder bjuder Albufeira på de dagar vi är där. Men något badande blir det inte för oss, vi är nog lite av badkrukor.


När mörkret infaller får vi chansen att testa vår nya dropplist över dörren och som ni ser har den ledlampor som det går att  dimma. Det blev mycket bättre än vi förväntat oss, både med ljuset och med listen som stop för alltför mycket regndroppar in över diskbänken. 


Visst händer det att jag bakar pizza i Omnia ugnen men det blir nog mest på hemma plan under hösten när det är lite ruskigt ute. Då är det gott att gasolen får stå på och värma. Men här i södern blir det istället minipizzor som jag hittade på Pingo Doze . Precis lagom med några stycken som kvällsmat om det är ruggigt ute och bra smakar de också.

Men efter några dagars vistelse i Albufeira känner vi för en hyrbil. Tyvärr så hade vår "billiga firma" inte tagit sina bilar till Albufeira ännu så det fick bli en annan firma. För ut och åka ville vi.
Självklart blev första turen till Alagoa för att hälsa på Kjell och Daisi,  därefter Quarteira  (N 37 03 24  W 08 04 37) eftersom ryktet sa att husbilarna blivit bortkörda därifrån. Vi parkerade vår lilla hyrbil enligt nedanstående koordinater och tittade oss omkring och ser bland annat dessa hjulspår, men inga husbilar på planen och inte heller uppe i skogsdungen. En så finn plats utefter stranden har således "bestulits" oss!

Inte utan att det känns vemodigt!

Ett annat ställe som vi gärna åker till är Marinan norr om gamla stan. Det är så härligt att se de färggranna husen som nu verkade nymålade och fräscha. Vi ser att parkeringen har utökats och det står många husbilar där. Troligen använder de båtklubbens toa/dusch och vad det kostar har vi ingen aning om men det är ju bra att husbilarna kan få övernatta där, eftersom många fricampingar har försvunnit. 

När vi ändå kör utefter kustvägen blir det Gale och vi stannar  till vid stranden som har så fina ockrafärgade klippor att vandra  runt i.

Nästa stopp blir vid Armaco de Pera där fiskarna precis har kommit in med sin fångst.
Det är lätt att stå kvar här i timmar och titta på den fina stranden och måsarna som är otroligt intresserade av fångsten. 
Här i Armaco finns också en Indisk Restaurang som serverar många goda indiska rätter. 

Nästa tur går upp till den lilla byn Alte som är en av våra favoriter med sin fina kanal. Där har ju Mästarnas Mästare haft en deltävling för några år sedan.

Alte är en fin by med sitt vattendrag och vattenfall. 
Fallet ligger vid kyrkan och det är en kort vandringsväg ner dit. Vid kyrkan finns det också en stellplats men vid vårt besök fanns där inte en enda husbil parkerad. Tidigare år har vi sett ett flertal bilar där. Nu ställer man sig den lilla frågan har polisen varit där också och kört bort dem. Jaha, jag har inte hört något. varken nu eller senare,  att stellplatsen är borta.
Sedvanligt blir det grillad kyckling på byns restaurang innan vi ställer kosan hemåt igen. 


Ha det gött!

fredag 24 januari 2020

Nu är det Albufeira som gäller

Efter Sintra bestämmer vi att vi kör direkt ner till Albufeira. Vi väljer IC2 som jämfört med tidigare års körning är mycket bra nu, så det går undan. Det är bra för vi hoppas på att få plats på stellplatsen och att kunna stanna där i en månad.

Det var många lediga platser så det var bara att välja. Något som inte är så vanligt där. Ibland är det flera bilar i kö som väntar på att få komma in. Solen sken och det var gott och varmt. Nu skulle vi vila upp oss i några dagar efter att ha kört omkring i Portugal och fått se så otroligt många sevärda platser. 

Den här resan hade vi inget tält eller stor matta med oss då vi visste att planeringen inte gav tillfälle till alltför många stopp i flera veckor. Men med det fina höstvädret klarar vi oss utan tält och med liten matta. 

De första dagarna blir det bara promenader runt i Albufeira för att se finns det några blommande buskar o träd att njuta av. Vi kände stort behov av att få se vackra färger då vi har kört i landet och träffat på många eldhärjade områden med kolsvarta marker o träd. 


Det kändes myckert bra att få se buskar m m som fortfarande blommade fint när vi promenerade runt i området kring stellplatsen. Uppiggande får jag nog säga.
Men den här bougenvillan började nog ge sig, men det var en jättemysig entre till deras hus, trots de få blommorna som var kvar. 
Andra detaljer som man kan upptäcka vid våra hundturer är bland annat en så här fin keramiklampa som satt på ett hus. Hoppas bara att den släpper igenom mycket ljus när det är mörkt. 
Nere på huvudgatan har kommunen börjat att ansa de stora palmerna, alla de bruna vissna bladen skärs bort. De som gör detta får jag nog säga är djärva klättrare för de är mycket högt upp över gatunivån.  

Men fint blir det!

Sedan var det dags att frissera Chivas. Nu valde vi ett nytt ställe som låg mer tillgängligt till,  nere i centrum. Att fixa honom  kostar 30€, ( jämfört med hemma 750 kr) o få tillbaka en sån här sötnos. Fördelen med en kortklippt Havanaisare är att han trivs mycket bättre i värmen. Han kan dessutom springa o hoppa mer eftersom han inte blir trött o varm. 

Under de två timmar som han är hos frissan går vi ner till stranden och letar efter dagens revbensspjäll. 
Vad restaurangen heter kommer jag inte ihåg men de har fina spjäll! Vi har ätit där många gånger. Spjäll är något som Bengt önskar när vi kommer till Albufeira. 
Efter den lunchen blir det kaffe med kaka.
Strålande gott, men lite för mycket grädde för mig. Tur att det går att gräva ur grädden och äta den mängd som passar en!
Mätta och belåtna hämtar vi Chivas och fortsätter mot gamla stan innan vi vänder tillbaka till stellplatsen. 


Ha de gött!

lördag 18 januari 2020

Lissabon - Sintra

När vi besökte Lissabon i mars 2017 sa vi att det måste bli ett återbesök för vi kände oss inte färdiga med stan och alla dess sevärdheter.  Nu när vi befann oss på Portugals västsida så var det bara att välja kustvägen ner till Sintra.

Sintra ligger ca 3 mil från Lissabon och är ett sommarparadis för Lissabonsborna. Vi gjorde en djupdykning i Parque da Pena med sitt färggranna slott år 2017 men på grund av tidsbrist hann vi inte med  Quinta da Regaleira. Men nu skulle det bli av. 

Vi hittade en stelllplats i Sintra,  N 38 48 15  W 09 21 25,  mitt emot ett Lidl,  som dessutom servade turisterna med gratis buss upp till Sintra centrum. Utmärkt, det skulle komma en skur dagen efter så varför  inte ta bussen upp med en gång. Sagt o gjort! Chivas fick egentligen inte åka med men vi var de enda passagerarna på eftermiddagen, så sätt han i ert knä så  går det bra, sa chauffören.

Väl uppe vid tågstationen blev det en Tuktuk till Quinta.


Nästa problem -  inga hundar med in i slottsträdgården o slottet! Dax att dela på sig igen. Bengt sitter med Chivas och väntar på att jag ska bli klar.
Jag går till biljettkassan och finner att det är ingen kö in, vilken tur jag har! Att köpa en pensionärsbiljett kostade  bara 6 eller 8 € om jag inte missminner mig, sedan fick jag en mycket bra karta över området. Nu var jag färdig för att starta min vandring.
Palatset är byggt på 1890-talet och har en jätteträdgård. Det är klassat som ett världsarv av UNESCO och är ett absolut måste om man besöker Sintra. 
Det är inte bara slottet som är sevärt utan hela slottsparken utgörs av små sjöar, grottor, källor och massor av andra små byggnader som var och en för sig är otroligt vackra och som det även går att gå in i. 
Jag var där vid fel årstid, tror jag,  för det var inte många blommande växter. Men de jag såg var fina.

Detaljbild av ett torn på slottet

Slottet har ett smeknamn och kallas också för "Miljonären Monteiros slott" . det var han som under sitt innehav byggde vattenfall, underjordiska tunnlar, massor av dekorationer och annat spännande som nu finns att utforska  där.
Precis som i Bucaco skogen ( som jag tidigare skrivit om)  är det mycket mossa på byggnader och konstruktioner vilket gör att trädgården blir väldigt trollsk. 
 Ingång till en av grottorna, Grotta do Oriente, som finns i trädgården.
Eget kapell, Capela, som är utsirat 
Fonte da Abundancia 

Detta är bara ett axplock av bilder då jag inte kunde besöka  hela trädgården på grund av min onda hälsena. Den blir överansträngd varje utflykt som jag gör! Med andra ord det fick räcka med halva slottsträdgården denna gång.  Kände att jag får spara min fot för det kommer fler dagar då jag vill göra något spännande under vår resa. Sedan sitter ju Bengt o Chivas utanför slottet och väntar på mig. 

Men Quinta da Regaliera ligger kvar och det jag helst ville se var Poco Iniciatico, det får jag börja med vid nästa besök. För fler besök kommer det att bli i Sintra nu när de har fått en stellplats med gratisbuss upp till Sintras centrum.   Som sagt ytterligare besök blir det för oss och jag hoppas även för er"

Ha de gött!