Kräftskiva o lite annat

Så var det dax för årets kräftskiva. Vi är några spanien/portugalresenärer som träffas för att njuta av västkustens godingar, dvs kräftor m m . Den här gången träffades vi på Askeviks camping på Vänerns östra sida, närmare bestämt strax norr om Sjötorp. 

Här fick vi fina platser nere vid vattnet. Tyvärr fick en bil åka hem av privata skäl och olyckligt hade de partytältet med sig. Men det fixade vi genom att sätta oss i en lummig hörna av campingen. Så länge som solen var uppe kunde vi njuta av sol, värme o goda kräfttillbehör. 

 Det var bara att följa skylten dit där borden dinglade av de röda djuren som Jack alltid åtar sig att fixa. För oss västkustbor måste det vara skaldjur från vår landsända, för det vet ju alla att de smakar bäst. 

Innan det är dax att sätta sig till bords knackade Bengt de stora krabbklorna för att det skulle bli enklare för oss att peta ut det åtråvärda köttet. 

Alla njöt verkligen av godingarna och solen som värmde oss så skönt. Naturligtvis fanns det dryck och goda ostar samt någon enstaka västerbottenspaj också för det hör ju till en riktig kräftskiva. 

Vi satt ute och njöt så länge solen värmde oss, men till slut fick vi bryta upp o bara kolla in den fina solnedgången innan vi gick in. 

Det var tre härliga dagar  med mycket trevlig samvaro o tjo o tjim. Alla var vi väldigt nöjda med campingens läge och dess personal. Mycket troligt att nästa års kräftskiva även den förläggs till den här campingen. 

När vi skildes åt var frågan vart åker vi nu! Eftersom vi var i närheten av Husvagns Svenssons i Lidköping bestämde vi oss för ett besök. Lite av varje blev inköpt. Där fick vi också tipset att åka till Hindens Rev o vandra rakt ut i Vänern. En spännande vandring om ca 4 km enkel väg. Revet är mellan 25 och 100 m brett och högsta höjden når 21 meter. 

Det var inlandsisen, när den smälte, som förde med sig högar av stenar och bildade revet. 

Längst ut mot spetsen försvinner revet under vattenytan o fortsätter ut I vattnet i form av ett undervattensrev. Men på Dalslandssidan dyker det upp igen, men där heter det Hjortens udde. 

Oj oj vilken vandring det blev att gå ut till spetsen. Att traska bland småsten var jättejobbigt, snubbla över rötter likaså, men ändå totalt sett vilken spännande o  härlig 

naturupplevelse vi fick. 

Sedan var det bara att vända åter på stigen som ringlar sig fram mellan rötter o stenar. Väl tillbaka till bilen kände vi oss totalt urlakade, men tog ändå bilen o körde till en stellplats i närheten av Sotenäs. Även   Chivas var jättetrött, la sig på golvet o ville inte bli rastad senare på kvällen. 

Dagen efter drog vi till Lysekil o stod nere I fiskhamnen. Här blev det åter långa promenader i det härliga solskenet.  

Nog var det fullt med husbilar, inte så konstigt egentligen för det var ju helg. Caféer o barer var fulla av folk som njöt av sensommar värmen. Det kändes som alla blickade tillbacka på sommarens semester o resor. 

Eftersom det var så underbart väder bestämde vi oss för att även stanna till i Henån. Där fanns ett par platser lediga så det var bara att välja. Ett gäng norrmän var ganska högljudda men när kylan börja komma på kvällen så gick de in och vi fick en lugn kväll och natt. 

Nästa morgon stack vi hemåt och var mycket nöjda med kräftskivan och vår lilla semestertripp. 

Ha det gött!