Hyrbil och äventyrliga utmaningar

Nu var det åter dax att hyra en liten bil och ge oss  ut på upptäckarfärd. Det var för oss tre nya besöksmål som gällde.

 Första dagen var ägnad åt en kortare vandringstur I en dold ravin. Den här platsen finns knappt i våra ordinarie guideböcker men har dykt upp på Instagram med fantastiska bilder. Nu folkvandrar lokalbefolkningen o turister dit för att få uppleva naturens underverk. 

 Här gällde det att söka på Baranco de Barafonso eller  Baranco de las Vacas för att se var underverket ligger. Slutligen hittade jag info så vi skulle kunna ta bilen dit. 

Första sträckan från PdI blev mot Agumes och sedan GC 550 mot Temisas. Men var skulle vi stanna till ? Ledtråden var en kurva 

med en stenbro och en tunnel under.

Vi såg en kurva med en stenbro, där det var mängder av parkerade  bilar. Ingen riktig P-plats men det var ändå möjligt att stå där på den smala vägen. Alltså,  vi är i närheten tänkte vi. 

Det fanns en brant smal stig ner till tunneln där det passerade mycket folk.  Här gällde det att hoppa över vägräcket o sedan se till att rullgrus inte fanns under fötterna. 

Väl nere var det bara att följa stigen och mängden folk som precis som vi var nyfikna  på ravinen. 

Här växer kaktusar och andra bladverk. Trots torkan vandrar vi i en liten smal grön dalgång.

 Men vi närmar oss den grandiosa kanjonen med sina olika röda färger och formation. 

Här var det kö för att få klättra upp på den centralt placerade stenen för att ta det där Instagramvärdiga fotot. 

Själv är jag höjdrädd så jag såg till att jag hade stöd av alla fyra. Inte så graciöst men ändå en bit upp på stenen, men mitt kort ska ju inte ut på Insta. 

Klippformationerna är magiska med en lager på lager effekt och så välslipade att man kan tro att någon varit där med en slipmaskin.  Men det är vattnet som en gång i tiden format väggarna när det runnit fram genom den vulkaniska ravinen. 

Ravinens gång är inte så lång o det tar ca en halvtimma att gå fram o tillbaka. Här står Bengt I slutändan av den. Dess formation är  mycket spännande 

och man kan undra hur trappstegen som jag står i har formats. 

Som ni ser är alla väldigt fascinerade av färgerna på berget som är varierande i olika röda nyanser beroende på solens strålar över kanjonen och på dess randiga effekt.

Vilken fantastisk utflykt det blev. Så överraskande det var att vandra i denna smala klyfta o få se vattnets krafttag. En kort promenad fick oss att njuta av naturens klippformationer och ockra färger. Låt den hamna på er Bucketlist nästa gång ni är på Grand Canaria, det är den värt. Är du dessutom intresserad av geologi, har du här en diamant. 

Ha de gött!

Grand Canaria here we come

Hösten var härlig men vi väntade på vår avresa till Grand Canaria eftersom vi bokat 4 w på Playa del Ingles. 

När vi lämnade Göteborg öste regnet ner o det kändes helt fantastiskt att veta att vi hade 4 w framför oss med sol o värme. 

Nu undrar ni nog vad gör man där nere i så många veckor. Först o främst prioriterar vi långpromenader för att få se 

så här underbara bougenvillas blomma i olika färger. 

eller få uppleva Atlanten  så här stilla o lugnt.  Varför inte njuta av den här informationen 

Ja livet är underbart när man erbjuds så här fina dagar. 

Men det är inte alla dagar som vi har fått uppleva så hög temperatur. Nu har det  varit väldigt blåsigt i flera dagar och det har inte varit lätt att promenera utan att känna sig full av sand. 

Vid de dagarna har vi prioriterat annat  såsom marknader o shopping. 

Mycket av det som vi såg för tre år sedan fanns nu också eller rättare sagt vissa kläder var så populära att de fortfarande fanns att köpa. Ha ha .

Men en eftermiddag promenerade vi till Maspalomas för att hälsa på Husbilen Ellen, Elisabeth o Lennart i deras bungalow som de köpte  vintern -18.  Nu var den renoverad o omgjord så att den passade deras önskemål.  

Verkligen ett lyckat arbete! Vi förstår att de trivs här nere o stannar så länge det är möjligt. 

Nu har Advent infunnit sig och vi får uppleva så fina ljusarrangemang på bland annat gatorna. 

Även hotellet har påbörjat sin julpyntning 

och det känns så välkomnande i hotellobbyn. Visst är det så att man får en viss hemlängtan att träffa barn o barnbarn för att fira jul igen. 

Att jag råkade radera mitt inlägg häromdagen sammanhänger med mitt inköp av ny platta, den hade inte riktigt samma utförande som jag var van vid.  Men nu har jag.försökt att återskapa innehållet i det här inlägget. 

Ha de gött! 

Höst i Sälen

Nu när Vantastic är i vinteride tog vi ett par arbetsdagar i Sälen för att bli färdiga med renoveringen av diverse bord. Först skulle de slipas, sedan var det dax för ett lager med lack. Möblerna, bestående av furu, är drygt 30 år gamla och hade blivit så gula att man kunde tro att vi satt i en gammal bastu. Lite uppfräschning behövdes. Vi hade inte lust att byta ut dem mot nya, då möblerna är av väldigt bra kvalitet. Bättre att lägga ner lite energi o modernisera dem. Med modernisering menar jag att de skulle få en lite vit ton i lacken, så att bastukänslan försvinner. 

När vi väl var framme i Sälen möttes vi av vintern. Ett tunt lager av snö täckte hela området. Resan upp hade trots vinterväglag gått bra. Vinterdäcken ligger ju kvar i källaren på hemmaplan och kommer att ligga där till efter Allhelgonahelgen då tid för byte är beställt.

Inte ville vi ha snö eftersom möblerna skulle slipas utomhus. Allt ordnade sig, dagen efter fanns det  inte en gnutta snö kvar. 

                                             

Det stora bordet är jättetungt, men ut kom det och slipningen gick bra. Självklart började det dugga så lackning fick göras inomhus. Men efter några dagars jobb stod allt klart och det kändes så fräscht och vi var otroligt nöjda med vårt arbete. Tänk vad lite energi kan göra.

                                                Nu är soff- och köksbordet lite fräschare

På hemmaplan hade jag hittat ljus ingjutna i cement, lite tunga men de skulle nog passa  på farstubron. Där brukar vi ha en spann med tallris som bara står där utan att sprida  glans vid entrén.  Nu skulle det bli ändring, ljusare tider o mer välkomnande med tre ljus. Jag letade efter en platt sten som var lite större så att den täckte spannen. Hittade en bra sten som platsade direkt och som jag lade på hinkens kant. Sedan var det dax att plocka mossa som skulle placeras på stenen för att  täcka den och därefter lite tallris i bakgrunden. Vips så var spannen en prydnad! 

Så nu lyser det så fint på kvällarna, nästan redan lite julkänsla blev det. Men det finns några marodörer som är där o nafsar på mossan, småfåglarna flyger fram o tillbaka o river upp min mossa. Kanske slutar de när mossan frusit till. 

I samband med att jag letade efter en sten till spannen gjorde jag ett fantastiskt fynd.  Det är en klassisk röd dalasten. Men kolla noga så ser ni att det är en fossil i den. 

Oftast tänker man på djurfossiler men det finns även växtfossiler.  Här tycker jag att jag ser resterna av en ljungkvist. Det var på 90-talet som en granne hittade en stor sten med samma typ av fossil på gatan som jag nu har hittat. Ville också ha!

 Under alla dessa år har jag tittat i vägrenarna när vi varit ute med Chivas, men inte hittat någon sten som haft den minsta tillstymmelse till fossil. Men nu fick jag se den här stenen på vår gata. Självklart tog jag upp den för att visa Bengt. Äntligen ett fynd sa jag. 

Med lite geologisk hjälp fick jag veta att avtrycket i den här Dalastenen är en Dendrit som tyvärr är ytlig och kan försvinna med tiden. De består oftast av olika komplexa manganoxider som oftast är dåligt kristalliserade och som fälls ut  i sprickor i samband med vätskeflöden och bildar mönstret.  Alltså  var det ingen ljungkvist som kapslat in sig i stenen för miljontals år sedan. Men likheten är hög tycker jag! 

Nu finns stenen kvar på tomten och väntar på att barnbarnen ska få kolla in den. 

Ha de gött!

Vi besöker Trivselbygden

Visst jag har varit lite inaktiv med bloggen sedan vi var på Seglora Camping, men  här kommer lite till. 

Vi hann med ytterligare en plats innan regnet knäckte oss. Efter Assbergs raviner körde vi ner mot Öxabäck för att göra en snabbvisit hos Brokvarn, en gammal kvarn med en kort vandringsslinga runt det forsande vattnet. 

Regnet strilar över oss; men det gör inte så mycket eftersom vi testade våra nya långa regnkappor som vi hittat i vår livsmedelsbutik på hemmaplan. De kom verkligen väl till pass nu. 

Det var bara vi som besökte platsen i ovädret. Vi hade därför hur bra fotomöjligheter som helst. Ovanför valven går landsvägen o en kort brant väg tar oss ner till de fina sevärdheterna. 

Brokvarn ägs numera av Öxabäcks hembygdsförening som renoverade fastigheten så sent som 1996. 

Brokvarn har både kvarn och sågverk som drivs med vattenkraft. 

Det finns en medeltida hällbro och en stenbro från 1830-talet. 

Sedan finns den fina narurstigen som tar ca 30 min att gå. 

           Här forsar vattnet livligt fram . 

Torestorpsån är en viktig lek- o uppväxtplats för Öjasjöns öringar. Här finns tydligen gott om knott- o  sländlarver som fiskyngeln slukar i sig. 

Nu undrar ni nog vad är Trivselbygden, jo det är gränslandet mellan Halland, Småland o Västergötland. Det är ett tiotal småorter som värnar om sin hembygd. Här finns mycket vacker natur med möjlighet till vandring, cykling, fiske o paddling i de många sjöarna. 

Trots regnet var det värt ett besök o vi kommer att till våren åka neråt igen för att se vad Trivselbygden har att erbjuda. 

Nu är Vantastic i sitt vinteride men vi längtar redan efter utsläppet i mars nästa år. 

Ha de gött 

Än är säsongen 2021 inte över

Men säsongen närmar sig slutet och slutet för oss är lördagen den 16 oktober då Our Vantastic ställs in i sitt vinteride.  Därför väntade vi på några fina dagar, utan kyla o regn. Det ena lågtrycket efter det andra avlöste varandra så vi sa,  nu sticker vi ändå. En bra plats som inte är långt hemifrån är Seglora camping.

En lugn o fin plats och dessutom billig. Men Seglora hör till Borås o där regnar det mycket enligt oss göteborgare. Stämmer för vi hade duggregn under alla våra dagar där. 

Vi hade riktat in oss på några aktiviteter som vi tidigare bara kört förbi. Den ena var Assbergs raviner i Skene som följer Viskan till viss del. 

Vi kör ner mot Skene Järn och kör till Industrigatan och parkerar på naturreservatet parkeringsplats. Den första delen av leden är handikappanpassad med en grusad bred väg och med fin natur runt omkring samt några bänkar. 

Utsikt över de härligt böljande kullarna! 

Ravinen är rester av när inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. 

Vi fortsätter över kullarna och ner över trapporna som är branta både uppför och nedför. 

Trapporna har på flera ställen fått hönsnät fastspikat så trots lite regn är de inte hala. 

Här kommer vi upp till ängen och betesmarker  där kossorna lämnat sina spår. Vi följer stigen, eller rättare sagt kospåren ner mot dalgången o här är det gyttigt värre. Både människor o djur har trampat ner stigen.

Ja ja det har ju regnat! Men när fötterna börjar glida då hoppar hjärtat upp i halsgropen. Nere vid Viskan är naturen underbar. Viskan flyter sävligt och träden har inte tappat alla sina löv ännu. Verkligen lummigt och grönt trots att vi har oktober månad framför oss. 

På några ställen utefter Viskan är leden mycket bra trots regnet då den har flisats upp.

 Leden avslutas idag vid  den gamla Stenbron i Skene som är från slutet av 180å-talet. Här var det väldigt mycket sly runt bron så jag vågade inte gå ner o ta ett kort på bron med sina tre valvbågar. Här tycker jag att kommunen borde rensa upp lite grand. 

Men en bild från nätet visar dess magnifika uppbyggnad.

Sedan är det bara att ta fram Maps för att ta riktning mot vår parkerade bil vid kraftverket.  Sista biten är en tråkig bit utefter Industrigatan. Men sammantaget blev vandringen dryga 5 km i ett lummigt landskap och med ömsom sol o lite regn. Vill man inte gå hela rundan går det bra att vända om innan man når den så kallade Ängen. 

Detta var en trevlig runda i vacker natur som vi föreslår att ni kan göra om ni har vägarna förbi! 

Ha de gött! 

 

Storslagna Mön Klint med sina vita klippor

När vi åker med Stena Linjens Kielfärja ser vi de mäktiga kritklipporna på Mön. Nu när vi var så nära ön,  var ett besök självklart för oss. Så spännande det skulle vara att få se dem på nära håll och framförallt att gå ner till stranden via de långa trapporna, även om det skulle vara lite jobbigt.

För att komma till Mön åker vi över Prinsessans Alexandras bro och ner till campingen vid Klinten. Vi hann bara installera oss, så kom ösregnet. Någon tur ner mot Geo Center blev det inte den dagen. 

Nästa morgon var vädret så där med duggregn. Men nu ville vi kolla in de berömda klipporna, så vi tog bilen ner till Geocentrat. Med hjälp av kartan vi fick,  valde vi att vandra lite uppe på klippkanten för att få njuta av utsikten. Solen kom fram och dagen blev fantastisk.

                                           Chivas kämpade så intensivt för att hänga med. 

Det är så härligt grönt, tät och vacker bokskog i området, vi får uppleva otroliga naturscenerier. Vi ser de branta stupen mellan lövverken och det ger oss, en hissnande känsla. 

Uppe vid Dronningestolen, 128 m över havet , är utsikten enorm. Tänk att klipporna stupar rakt ner i havet och detta turkosa hav, helt otroligt, en fröjd för ögat.

Vi fick reda på att trappan längre fram var avstängd. Därför vände vi om och gick den långa trappan ner till stranden.

Här passerar vi ett rotsystem som är rörigare än ett garnnystan en katt lekt med. 

Snart nere och vi ser den mäktiga klinten med sin svarta strandremsa. 

Stranden består av flintastenar som löper som ett smalt band utmed hela klinten och vi finner gott om välslipade stenar i olika färger. 

Men man kan också hitta fossiler eller bärnsten om turen är med en. Själva plockade vi lite kritsten till våra barnbarn. 

Sedan var det bara att gå den långa trappan upp igen. Gissa om det kändes i benen? 496 trappsteg först ner och sedan upp igen. Puh! 

Möns Klint har erbjudit oss fantastiska naturscenerier och vår nyfikenhet kring bildandet av klinten har förstärkts här,  när man går hela vägen längs trapporna ner till stranden. Att titta upp på kritväggarna ger oss en hissnande tanke, tänk om branten rasar, del av den gjorde det 2007. 

Nu var det inga problem med ras, vi gick upp till bilen och körde vidare till Köge  där vi hittade en parkering nere vid vattnet och fick uppleva en underbar solnedgång. 

På morgonen kör vi över Öresundsbron 

och gör ett litet stop i Falkenberg för en koll om GPS:en behöver uppdateras med nya POI.  Sedan drar vi hemåt med en miniresa i våra minnen o hjärtan! 

Den här korta trippen till Sjaelland har gett oss många upplevelser, mycket energi och härliga minnen som är bra att ha under vintermånadernas mörka kvällar. Dessutom ska vi inte förglömma de danska smörrebröden som är jättegoda och blir en bra lunch när man har aktiviteter på gång. 

Något som jag glömt att tala om är att dieseln kostar bara 10, 26 DKK per liter, vilket blev i SEK 14,70 kr vid vårt tankningstillfälle. Oj oj vad är att tillägga!! Totalt blev det 7 övernattningar, varav 4 fricampingar. Kostnaden för campingplatserna blev 995 SEK varav Möns Klint betingade ca 500 kr för 2 personer. 

Så här körde vi runt på Sjaelland o Mön 

Ha det gött!