Viva Espania

Äntligen kan vi köra in i Spanien och vårt första mål är Donostia San Sebastian. Solen står högt på himlen och nu gäller det bara för oss att hitta en stellplats för natten. Vi testar de centrala delarna av stan men finner att det finns inte en enda ledig parkeringsplats.

Vad har vi att välja på? Jo att köra upp till Arenans p-plats och försöka hitta något skuggigt och bra. Men även där uppe är det som vi säger på göteborska knökafullt. En av P-vakterna sa att det är fotboll idag så därför finns det inga lediga platser här i närheten. Men fortsätter ni uppför gatan kan ni säkert hitta något. Efter klockan tre är ni välkomna tillbaka för då har alla fans åkt hem.

Vi körde upp ovanför arenan och åt lite samt vilade oss efter all hektisk trafik. När klockan närmar sig tre kom de parkerade bilarna förbi oss och vi förstod att nu är det dags att köra tillbaka. Men vi fick vänta i nästan en timma innan vi kunde köra ner för så lång tid tog det för alla fansen att lämna parkeringen.  Vem som spelade har vi ingen aning om. Hela stan kryllade av blåvita fans, så vi kände oss nästan som hemma när Änglarna spelar.

Bilden hämtad från nätet

N 43 17 50  W 001 58 10

Här finns det tömning av både toa o gråvatten samt påfyllning av färskvatten för den som vill. Serviceplatsen är inte så lätt att hitta men kör man fram till motorvägen och ställer sig precis under den så ser man betongplattan för avloppsvattnet. 

Promenaden ner till stan tog ca 15-20 min men det var det värt för totalt den dagen fick vi ihop nästan 15 000 steg eller ca 9 km. Vi var väldigt sugna på att gå ner till stranden och se hur folklivet såg ut där en härlig eftermiddag med ca 30 gr i solen och ingen vind. 

Vi passerar många ståtliga stenhus på vägen ner mot stranden. Här får vi verkligen se olika takdekorationer som är fantastiska i sin utformning.

Väl nere vid stranden känner vi den härliga salt- och tångdoften. Tyvärr hade vi inga badkläder med oss, annars hade det blivit ett dopp. Även strandpromenaden är utsirad med otroliga lyktformationer och pelare på husen.  Antalet badande eller fikasugna är slående stort. Här vimlar det av både unga o gamla. 

På väg till gamla stan går vi genom en boulevard som även den sjuder av aktivitet. Här är det fullt på restaurangerna och även på alla bänkar och trappor sitter ungdomar och njuter av värmen och solen samt folklivet. 

Vi fortsätter fram till flodmynningen

och går mot Okendo Plaza och Victoria Eugenia Teatern och möts av en otrolig folksamling. Vi säger båda två vad är det som hänt? 

Det har varit en internationell filmfestival i stan och nu är det avslutning på alla festligheterna varvid folkmassan förväntar sig att få se alla kändisar som varit där. 

Hela gatan är full av reklam affischer för de filmer som visats under veckan

och Audi har varit sponsor för all limosinservice och nu är det dags att köra alla stjärnor till flygplatsen. Ut från hotellet 

kommer stjärnorna och folkjublet  har inga gränser. Vem är det som dyker upp!

 

Bradley Cooper och La Gaga

Efter denna sensation, som vi fick vara med om,  kände vi att vi måste ha något i oss. Det blev öl och  några pintxos (som det heter på baskiska )

Dessa satt verkligen bra. 

Sedan var det bara att gå den långa vägen tillbaka. 

Tjingeling

We 3